I lördags fick vi ett ryck och gav oss ut och spårade med Öje och Dax, körde sök med Brimer (vilket även fastnade på bild) och även markeringar med Öje medan spåren låg till sig.
Han fick se när Svante gick och satte sig bakom en sten eftersom det bara var markeringen vi var intresserade av, och på första skicket blev det lite för mycket retning och han sprang bara rakt in bakom stenen ”hej hej jag visste att du var här!” så Svante fick hjälpa honom att komma igång och skälla.
Andra skicket la han sig jättefint i bevakning på en gång och skällde så det finns ju där nånstans i bakhuvudet hur det ska gå till. På tredje skicket flyttade sig Svante utan att Öje såg till ett buskage precis bredvid stenen och det ställde till det i skallen för den lille mannen hahaha!
Han flög runt stenen glad i hågen, tvärstannade och stod och stirrade i säkert 10 sekunder på platsen där Svante tidigare hade suttit. Sen vinglade han iväg åt ett håll på måfå såg det ut som och vindade och tittade, sen tillbaka igen till första platsen och då fick han tyvärr syn på Svante och sprang dit och skällde. Det var lite synd att han kunde gå på synen där, men ändå nyttigt att han fick leta lite grann.
Spåren då, Öje spårade bra i den bemärkelsen att han tog sig runt och hittade alla pinnar. Men hade inte Svante som la ut spåret varit med så vette sjutton hur det hade gått, han var väldigt fladdrig över kärnan, slog hejvilt i sidled och växlade mellan att spåra och vinda. Jag tror inte att han har spårat i skog någonsin tidigare och överhuvudtaget har han ju inte spårat mycket i sitt liv alls vilket märks oerhört. Mycket muskler och lite hjärna kan man sammanfatta det hehe. Vi får nöta på nu om vi skulle råka komma med på nån av tävlingarna vi har anmält oss till.
Dax spårade som vanligt som en stjärna men också som vanligt när han är exalterad så sket han i första pinnen så jag fick hejda honom så han gick tillbaka och markerade den, andra pinnen missade vi helt båda två men sen tog han de resterande tre plus slut. Inte så konstigt kanske när han inte spårat sedan 21 oktober 2015 så farbror Smacke är ursäktad! ❤
Igår stod det lydnad på programmet och jag körde en hel del linförighet med Öje. Han har en jäkla tendens till att stundtals tappa ögonkontakten under linförigheten och i stort sett alltid när vi vänder höger eller helt om så jag måste försöka dra upp honom lite i motivationen så att han anstränger sig mer. Just nu känns det som att han gör det han ska men inte sådär superengagerat och tar gärna chansen att titta sig omkring när vi går. Han håller positionen bra men när han dessutom har ögonkontakt så får han så fint steg och engagemang så jag vill gärna jobba fram att det finns där oavbrutet!
Framförgåendet håller verkligen på att klarna, det som trilskas kan vara att han ställer sig snett när vi stannar så det blir mer nötande på den biten.
Vi körde också lite hopp över hinder och där glänste han till ordentligt med jättefint avstånd till hindret efter uthoppet. Till att börja med ska vi ju bara göra återhopp enligt de nya reglerna, men tanken är ju att vi snabbt ska ta oss förbi det. Vi får väl se om vi kommer med som sagt, och om vi står pall för en tävlingsdag med allt vad det innebär!
