Det händer inte ofta att jag springer intervaller, jag vet att man blir snabbare av det men jag tycker inte att det är så kul att ta ut mig på det sättet så därför låter jag bli. Man lägger alldeles för mycket tid av sitt liv på saker som är ”måsten”, framför allt i yrkeslivet, så då ska man sjutton se till att den lediga tid man har är fylld av roliga och trevliga saker i stället för att göra något bara för att fylla normen.
Hur som haver så velade jag fram och tillbaka om vad jag skulle träna i onsdags, och trots att jag trodde att jag landade i en 4-5 km löprunda insåg jag när jag sprungit i fem minuter att jag kommit till en perfekt intervallbacke. Så jag körde 10×100 meter progressiva intervaller där jag mixtrade med lite olika tekniker (därav blev de progressiva, det var inte planen från början men i takt med att jag hittade fler knep gick också farten upp utan större ansträngning). Första intervallen låg på 4.55 min/km och den sista på 3.48 min/km så det var i mina mått mätt absurt snabbt men ändå kändes det inte alls som att jag tog ut mig på något sätt, grym känsla att känna sig stark och snabb utan att få blodsmak eller svimningar vilket jag förknippar med intervaller!
Sen blev det stretch och middagsfunderingar i badrummet innan duschen efteråt, en jädra fin träningskväll!
Igår skulle min bil in på service på Bra Bil i Enköping så vi passade på att träna på klubben när vi ändå var i krokarna. Samtidigt var en valpkurs i full gång så vi hamnade till slut i agilityhagen, men med lite fantasi för att få till varierad träning gick det bra det också. Öje fick köra lite apportering och mycket fjärrdirigering, först på slät mark och sen på lutande underlag. Ömsom vin och ömsom vatten kan man väl sammanfatta det som, och just nu är målsättningen på tävligen att vi inte ska nolla momentet. Stundtals sätter han skiftena klockrent, och stundtals är det som att hjärnan stänger av och han bara går emot mig vid ställandena. Det kan bli hur som helst, men vi får fortsätta att traggla på de två veckor som är kvar!
Idag hade jag Svantes bil till jobbet och åkte direkt hem efteråt för en långpromenad med de strandade hemmapojkarna. Sen hade jag tänkt cykla, men det blev så att vi tog fredag i stället med en galet god middag i form av toast Skagen med avokado och cocktailtomater, och så den sista flaskan av vår spanska cava Cabré & Sabaté som vi har hamstrat med oss de två senaste åren från Gran Canaria. Cykeln finns ju kvar även imorrn, som sagt så är det viktiga för mig att göra det jag känner för och inte vara slav under vad andra tycker eller tänker om saker och ting. Oavsett om andra vill köra skiten ur sig i någon form av träning eller aldrig någonsin lyfter ett enda aktivt finger innan de sitter ner och tar fredag så är det fine by me. Alla lever sina liv och gör sina val, och så länge jag kan göra mina som passar för mig så är jag väldigt nöjd med tillvaron!
Nu ska vi ta ut grabbarna på en sista pink innan läggdags, och för första gången den här säsongen har vi spenderat kvällen i uterummet även efter att middagen är uppäten. Sommaren smyger sig på med pyttesteg.
Jag har satt upp en solcellsslinga med lampor som lyser så mysigt och inbjudande här ute varje kväll så jag är väldigt glad över att vi äntligen kan sitta här en längre stund. Bredvid slingan står en kruka med egensådda fröer, luktärt, purpurvindel och sockerärt slåss om utrymmet uppför klätterstängerna. Jag har ingen aning om vad som är vad av det som har kommit upp haha, men det ser i alla fall lovande ut för någon form av blomster och i bästa fall kanske lite smaskiga ärtor om ett tag!
