web analytics

I morse när vi vaknade var Öjes svullnad om möjligt ännu lite större och hade spridit sig även till höger sida av nosryggen som tidigare varit förskonad. Han hade två sår på nosen som vätskade och blödde lite grann, och det rann blodblandat saliv ur mungipan pga att läppen var så tjock att den helt enkelt ledde saliven utanför munnen. När jag tittade inne i munhålan fanns där ett sår, om det var från att han bitit sig själv i kinden eller var det kom ifrån har jag ingen aning om. Han var dessutom inte så sugen på att vi skulle klämma och känna på honom vilket han inte reagerat så mycket på tidigare, och han ville eller kanske till och med kunde inte gapa så stort för att till exempel gäspa.
Efter överläggning med en tjej som jobbar på Strömsholm samt översändande av bilder på hans tillstånd som hon vidarebefordrade till veterinär på plats konstaterades det att läget inte gått åt rätt håll utan han behövde läggas in igen för kraftigare/justerad medicinering och övervakning. Så nu är han i deras vård igen, och jag tycker att det känns skönt att inte behöva vakna en morgon till och få en chock över hur han ser ut och att det bara verkar bli värre och värre. Maktlösheten när man inte vet vad som är fel och inte heller hur vi ska bete oss för att det ska kunna vända är fruktansvärd!Planen nu är att han får antihistaminer intravenöst eftersom vi tyckte vi såg en förbättring av läget efter att han fick dessa igår. Han får också kraftigare smärtstillande än de vi får ge hemmavid för att kunna plocka bort Rimadylen och i stället börja ge kortison för att få inflammationen att lägga sig, man kan tydligen inte ge kortison samtidigt som Rimadyl eftersom de båda två är ganska elaka mot magen och risken för magsår ökar hiskeligt mycket. Och får han magsår kan man inte medicinera alls, så det vill man INTE!

Jag har fått väldigt mycket meddelanden och telefonsamtal från olika håll där folk önskar god bättring och funderar över varför det har blivit så här. Jag orkar dock inte prata i telefon just nu, jag har inte sovit en hel natt sedan han började svullna upp i fredags och all energi har legat på att fundera på olika anledningar och lösningar samt ta mig igenom dagarna på jobbet. Mentalt är jag dränerad och det sätter också spår på kroppen, jag väntar bara på att magen ska rasa som den alltid gör när jag sover för dåligt + stress på det. Det kommer såklart att lägga sig när jag väl kan pusta ut, men där är vi inte än så jag biter ihop och gör bara det absolut mest nödvändiga. Förhoppningsvis vet jag mer imorrn.

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: