web analytics

Min vana trogen ska jag självklart summera det gångna året!
2019 känns som ett typiskt mellanår, inga större överraskningar eller händelser vad jag kan komma ihåg nu innan jag gått igenom årets inlägg.
152 inlägg i bloggen har det blivit (fler än 2018 vilket var en önskan jag hade i förra årets årsresumé) och det folk är mest sugna på att läsa om är vilka vi är under sidan ”om oss”. Annars har det mest besökta inlägget för tredje året i rad varit ”Epic POP 4X lll Artisan series” från 2015 och det mest besökta inlägget som publicerades under 2019 var ”Morotskaka i micron”.
Men nu kikar vi på vad som hänt under året!

JANUARI

Hundträning:
Jag och Öje började så smått träna lite mondioring igen efter ett uppehåll. Framför allt apportering nöttes det en del på eftersom jag hade lagt om till att ha raka ingångar framför mig med apporterna. Sen såg jag att jag faktiskt körde något pass bevakning av föremål som jag har kört nu under hösten, det hade jag helt förträngt!
Då var kommandot tydligen ”pass”, nu använder jag ”vakta”. Stackars hund haha, det är tur att det har gått lång tid mellan träningarna i alla fall!Egen träning:
Jag var igång med aktivitetsutmaningen från 2018 och bestämde mig för att boosta den genom att fortsätta köra minst tre pass i veckan där alla tre pass nu skulle vara någon form av konditionsträning. Yoga eller styrka fick gärna läggas till utöver det, men grunden skulle ligga på konditionssidan. Det här gav väldigt fina resultat i längden, även om jag i slutet av januari fick en förkylning som gjorde att jag fick pausa träningen något. Detta mål blev betydligt enklare att upprätthålla genom införskaffandet av ett gymkort, mitt första någonsin tror jag!
Min vänstra höft krånglade en hel del under slutet av 2018 och det höll i sig in i 2019 vilket gav en hel del besök hos naprapaten samt en kur på antiinflammatoriska. Så här i efterhand skulle jag gissa på att det var ett ökat utövande av yoga som var boven i dramat då programmet som jag oftast följer går ganska hårt åt just höftpartiet så sedan dess har det inte blivit så mycket yoga tyvärr.Övrigt:
Vädret gick lite fram och tillbaka men mestadels hade vi snö under årets första månad. Så mycket mer än egen träning och hundträning blev det inte, och tittar jag på bilden av träningskalendern här ovan så förstår jag varför. Inte mycket tid över till annat, men jag gillar’t!
FEBRUARI

Hundträning:
Apporteringsträningen fortsatte och vi körde också igång igen med förarförsvaret under de få träningspass vi fick till under februari. Öje hade lite svårt för att skilja på när det var ok att bita och när han måste vänta, så jag konstaterade att detta är vår akilleshäl i mondioring-skyddet.
Jag startade också upp Gaist i spåret för skojs skull och han visade sig vara riktigt duktig!Egen träning:
Förkylningen hängde i lite smått men jag hann i alla fall köra en vända på skidor innan snön töade bort. I övrigt blev det mest cykel och löpband fram till slutet av månaden då vi åkte ner till Gran Canaria igen. Jag körde mitt livs längsta lopp i och med starten i Trans Gran Canaria Starter 30k, och även om det tog lång tid i den terrängen så är jag väldigt stolt och nöjd över att ha genomfört detta. Löpning som är min absolut värsta gren har också bjudit mig på de absolut bästa upplevelserna, motsägelsefullt nog!Övrigt:
Införskaffandet av en ny projektor tog upp alldeles för mycket tid under början på februari, men till slut hittade jag en som hade rätt specifikationer och ordningen var återställd. Snön smälte bort redan under andra veckan av februari och det var vårkänslor som smög sig på när vi drog iväg till Gran Canaria.
MARS

Hundträning:
Inomhusträningen fortskred, det blev mest lydnad där apporteringarna började fixa till sig men fjärren behövde filas mycket på. Han flyttade fram väldigt mycket i förflyttningarna till ställandet, och hade väldigt svårt för att skifta mellan ligg till sitt.
Egen träning:
Jag körde faktiskt på med den egna träningen i en bra takt även efter loppet, och kom också fram till att jag behöver mer ”alternativ” träning till löpning/cykel/simning. Därför startade jag upp en del träning på crosstrainer vilket jag tycker har tillfört väldigt mycket då det är snarlikt löpningen men utan de belastande hårda isättningarna. Det blev färre pass på löpbandet, men jag höll igång cyklingen och gjorde några ströpass simning.Övrigt:
Vintern kom tillbaka och det var mestadels kallt. Alla gick och väntade på våren, men den kom liksom inte igång.
Bilen var inne på lagning för ett bälte som hade fastnat i baksätet, och jag införskaffade en ny träningsklocka (Suunto 9) som synes på bilden ovan. Sjukt nöjd med den måste jag säga, väldigt få avvikelser i träningen oavsett gren!
APRIL

Hundträning:
Vi tränade på och förberedde oss för att göra STMR i slutet av månaden vilket vi klarade med full pott på poängen. Innan dess hann jag dock bestämma mig för att lägga ner mondioringträningen eftersom Öje har väldigt svårt för att ställa om och fokusera på uppgiften när det hela tiden ser annorlunda ut och jag hade haft känslan under lång tid att vi inte kom framåt i träningen. Efter att ha funderat ett tag till beslutade jag mig dock för att genomföra STMR eftersom jag redan hade betalat för det, men att sedan lägga ner efter det. Och efter STMR så bestämde jag mig för att ändå köra MR1, för att inte ett år av hårt slit i träningen skulle vara HELT bortkastat. Ibland behöver man helt enkelt bryta ihop och ta lite betänketid för sig själv…Egen träning:
Jag kämpade på med aktivitetsutmaningen, under två av veckorna lyckades jag bara få ihop 2/3 pass men ”kompenserade” för det veckorna efter med fyra pass, så totalt under månaden snittade jag ändå tre pass i veckan. Motivationen för simning var väldigt låg, det kändes mest besvärligt att ta sig till simhallen och krångla med alla kläder, påsar, blöta prylar osv. Utesäsongen för löpningen kom i stället igång i och med att vädret blev skönare, och jag började stabilt med att persa på Björnömilen.Övrigt:
Jag kan ju omöjligt sammanfatta detta år utan att skriva om Svantes olycka under en hundträning som gjorde att både vänster fotled och knä sönder och behövde opereras. Sjukt tråkigt när sådant händer, och för min del har det också inneburit minskad egen träning efter detta trots att jag egentligen inte haft några hinder för att köra på. Men det blir helt klart roligare och lättare när man är två som kan sporra och peppa varandra, sätta upp gemensamma mål typ som att springa lopp tillsammans och kunna hjälpas åt att dra med varandra när motivationen är låg.
Dax fyllde 10 år samma dag som Svante skadade sig och hann öppna ett paket på morgonen innan vi åkte iväg till den ödesdigra träningen.
MAJ

Hundträning:
Jag slet med Öjes fjärr inför tävlingen, han rörde sig framåt flera steg för varje skifte till stå och jag provade hur många metoder som helst men det kändes ändå inte som att han förstod vad som var rätt. När tävlingsdagarna sedan kom så gick det ändå hyggligt dag ett, han flyttade fram lite grann men träningen hade i alla fall helt klart gett resultat!
Tyvärr hade vi flera små missar under vår debut i MR1 så vi landade 2,5 poäng under godkänt på 157,5 poäng.
Egen träning:
Under tre av fem veckor lyckade jag hålla målet med tre träningar i veckan. Utepremiär på cykel den 11e maj, detta i korta cykelbyxor och t-shirt dessutom!
Övrigt:
Snö den 3e maj. Cykelpremiär i kortärmat och barbent den 11e maj. 25 grader varmt den 20e maj. I princip inget regn, och när regnet väl kom så fullkomligt EXPLODERADE naturen till sommar på en gång. Våren uteblev mer eller mindre helt alltså i år, det har jag inte varit med om tidigare vad jag kan minnas.

JUNI

Hundträning:
1a juni körde vi vår andra MR1, dagen efter den första. Den här gången gick det generellt skitdåligt (förutom en perfekt fjärr, stor lycka över det!) och avslutades på allra sämsta sätt med att Öje lyckades skada sig i ett framben så vi fick bryta även detta år!
Tack och lov blev det inget allvarligt, efter bara ett par dagar såg allt fint ut igen och jag beslöt mig för att försöka ta revansch på ett godkänt resultat och tävla i Landskrona helgen efter midsommar. Dock fick vi inte till det då heller, så tävlingsåret 2019 bjöd verkligen inte på några stordåd.Egen träning:
Cykeleufori. Att cykla landsväg i sol och med bara armar och ben är LIVET!
Faktiskt lyckades jag klämma in en del löpning också, men cyklingen är verkligen det jag njuter av mest och jag provade för första gången att transportcykla denna månad då jag tog racern till en hundträning i Enköping. Till och med mountainbiken fick komma ut en sväng vilket händer sisådär en gång om året haha!
Vår gamla simhall stängdes och den nya invigdes, men sanningen att säga så tycker jag fortfarande att den gamla hade fler bra logistiska lösningar än vad den nya nu har. Dock är det bonus på att de alltid har 50-meterslängder vilket den gamla inte hade året runt!
Övrigt:
Fint och varmt väder blandades med regniga dagar och svalare temperaturer, precis som vilken svensk sommar som helst. Midsommar med god mat och dryck infann sig, och i övrigt rullade livet mest på.
JULI

Hundträning:
Vi nötte faktiskt på med träningen trots att tävlingsåret nu var avslutat, annars blir det ju lätt att man segar ihop när man inte har några mål i hygglig närtid. Tanken på att börja kalla in Öje med rösten i stället för visselpipa dök upp, och det har under fortsatt träning visat sig vara ett vinnande koncept.
Vi drog också ner husvagnen till Landskrona för kombinerad semester och träning i några dagar, väldigt trevligt!
Egen träning:
Jag snäppte upp aktivitetsutmaningen ytterligare ett snäpp efter ett halvår med utökad ansträngning. Målet flyttades till totalt tre timmars träning i veckan, helst fördelat på så få tillfällen som möjligt för att lägga fokus på uthållighet. Till största delen lyckades det väldigt bra!Övrigt:
Jag började redan under slutet av 2018 känna ett sug efter att fotografera med riktigt kamera igen efter att ha använt mobilen till den mesta fotograferingen under några år. Det har gått lite fram och tillbaka, och jag har klurat på vilken typ av kamera jag egentligen skulle vilja satsa på. Tills lut landade jag ändå i att jag vill fortsätta med en vanlig, rejäl systemkamera, och därför införskaffade jag mig en Nikon D750 som jag trivs väldigt bra med. Jag tror att det märks både här i bloggen, men framför allt kanske på Instagram där fler bilder kommer upp.
AUGUSTI

Hundträning:
Vi nötte på med lydnad och skydd, och som jag skrev tidigare så fungerade inkallning med rösten mycket bättre än med pipan. Det blev också några svängar uppletande för alla tre hundarna, det är både roligt och nyttigt att de får röra på sig i kuperad terräng så det borde vi göra mer!
Jag fixade också till klubbens palissad genom att bränna in klubbloggan inför att den skulle lånas ut till SM i slutet av augusti.Egen träning:
Efter sju månader av 2019 med bra, gedigen träning hade augusti med sig en liten dipp. Inte mycket cykling, tre pass löpning, en dryg vecka utan nån träning alls och lite förkylningsvibbar. Jättetrist.
Men ett mini-triathlon fick jag till i alla fall, det är riktigt roligt faktiskt!Övrigt:
Månaden började med semester och jag tog lite paus från sociala medier. Skönt tyckte jag då, men nu tycker jag att det är lite synd att inte ha så mycket att titta tillbaka på.
Hundarna var på ”underhållslaser” och då upptäcktes en knöl på baksidan av Dax högra bakben som under september och oktober ledde till massor av undersökningar, prover och operation innan vi kunde konstatera att den var godartad.

SEPTEMBER

Hundträning:
Vi körde en träningstävling som jag tydligen missade att skriva om mer än i förbifarten. Överlag tyckte jag att det gick bra, jag använde ett felaktigt kommando på förarförsvaret och kallade in i stället för att kommendera honom till bevakning först, men han lyssnade på min röst och det är ju precis det jag har varit ute efter. Jag tror att om det hade varit en riktig tävling så hade vi varit godkända, vilket gör att det finns hopp om ett godkänt resultat under 2020.
Jag började efter att ha varit funktionär på tävling på klubben ännu en gång lägga mer tid på bruksspåret, detta verkar vara min höstgrej för det var likadant under 2018 haha.Egen träning:
Om augusti innebar en liten dipp så var september fritt fall. Tre cykelpass och tre löppass varav ett involverade mitt livs första magras under löpning. Inte ett enda simpass. Jag var bara trött, trött, trött… Det finns en enda bild på egen träning i bloggen under hela månaden, det är inte normalt hahaha!Övrigt:
Under september började en period som hållit i sig mer eller mindre hela hösten med dåligt med energi, jag har inte orkat engagera mig i något, livet trampar på i ett vakuum typ. Att Dax utreddes för eventuell cancer kan säkert ha med saken att göra, och även hösten och mörkrets intåg. Säkert även att jag inte haft något riktigt mål med varken hundträning eller vanlig träning.
Öje fyllde i alla fall fem år, och det firades naturligtvis med tårtkalas!
OKTOBER

Hundträning:
Vi fortsatte med spåret och jag kunde konstatera att övning ger färdighet. Jag hittade nycklar för att komma åt de problem vi haft, och det gav naturligtvis bra resultat. Brukslydnaden fungerade också hjälpligt, vilket gav en bra känsla eftersom den då hinner bli bra till våren!Egen träning:
Åter igen väldigt lite träning och en kropp som inte svarade på belastning. Fortfarande ingen simning. Ett bra cykelpass + mina övningar på pilatesbollen i mitten av månaden, och sedan slog influensan till.Övrigt
Dax opererades, allt gick bra, jag blev sjuk. Som sagt så slog influensan till med full kraft, feber och hela köret. Det var inte precis igår det hände!
Så resten av månaden ägnades åt att komma tillbaka från de döda kan man säga. Den första frosten kom.
NOVEMBER

Hundträning:
Jag fick lite dåligt samvete över att jag inte kört så mycket mondioringträning under hösten, så jag började med inlärningen av bevakning av föremål vilket det finns ett inlägg om här. Sen skulle det komma ett inlägg till med fler filmer, men det ser jag nu har fastnat som ett utkast så det får dyka upp som gubben i lådan nu under 2020!
Det blev också mer spår och mer brukslydnad, i spåret konstaterade jag att Öje behöver fler spårläggare utöver mig för att kunna använda sina nya kunskaper som han lärt sig under vår träning. Och jag blev påmind om att om det är kladdigt och äckligt på marken så tänker prins Öje minsann inte krypa haha.Egen träning:
Tillbaka till livet och börja om från noll, så kändes träningen. Långsam uppstart med lätta cykelpass för att inte få några bakslag och bli sjuk igen, och någon sväng i löpspåret. Fräsigast var nog att köra ett dubbelpass simning – löpning under samma dag framåt slutet av månaden tillsammans med Svante, det kändes riktigt bra och som att jag kunde börja öka igen.
Övrigt:
Första snön!
Den blev ett välkommet avbrott i en för övrigt grå, smutsig och blöt värld även om den inte låg kvar så länge.
Svante fick också besked om att han kom med på ett extremlopp i Schweiz, Swissman, den 20e juni 2020 så planeringen inför det projektet drog igång.
DECEMBER

Hundträning:
Synnerligen lite träning då det först kom snö så då körde vi något pass bevakning av föremål och sedan blev Öje sjuk. Under hans konvalescens ska han hålla sig lugn, men vi har i alla fall kört ett litet pass med fotgående för både honom och Dax i mellandagarna.Egen träning:
Simningen kom igång igen vilket var jättekul, tre måndagar i rad kom vi iväg till simhallen och jag började lära mig voltvändning!
Ett cykelpass och ett löppass hann jag med också, sen blev Öje sjuk och all energi gick till hans välmående, och sen blev jag själv sjuk med luftrörskatarr.Övrigt:
Det enda som stack ut innan vi blev stamkunder på Strömsholm var att vi kikade på handboll för pojklaget där min systerson spelar och det var superspännande, och att vi åkte och hälsade på Ullhedens senaste kull där Dax bror är pappa och Öjes syster är mamma. Jul och nyår är ju alltid stillsamma evenemang för vår del, och i år var inget undantag.

SAMMANFATTNINGSVIS
Som jag skrev högst upp så känns det inte som att det har varit ett speciellt uppseendeväckande år, de lite större händelserna har tyvärr varit av negativ karaktär som Dax knöl och Öjes infektion. Tävlingarna har inte gått vår väg och motivationen till hundträning har legat ganska lågt. Jag har blivit tvungen att rannsaka mig själv och gräva i vad jag har och vad jag vill ha för inställning till hundträning och -tävling och det har inte alltid varit så lätt att hålla sig objektiv till att det är faktiskt bara en hobby som jag håller på med för att det är kul. Det är lätt att fastna i prestationsfällan, i synnerhet när jag varit ”van” vid att det flyter på och går ungefär som jag tänkt mig. Där jag vet hur inlärningen går till och jag har en tydlig bild av hur slutprodukten ska se ut.

Som kontrast får jag ju ändå nämna att fram till augusti så flöt den egna träningen mer eller mindre på hur bra som helst som synes, och jag höll mig också frisk och stark under denna tid vilket stärker min känsla för att rörelse och aktivitet är bra och passivitet och förslappande (i kombination med kosten) genererar sjukdomskänningar. Jag saknar att känna mig pigg och stark, och min tanke är att redan imorrn köra några lätta styrkeövningar för att försiktigt väcka upp kroppen igen.

INFÖR 2020

Ja, vad tror och tänker jag om nästa år?
Hundträningsmässigt vet jag nu inte alls hur det kommer att se ut, min plan var ju att starta i lägre klass spår under våren och även försöka knåpa ihop en godkänd MR1 i maj. Nu går Öje på kortison och har tappat väldigt mycket muskelmassa på kort tid, det kommer att ta tid att bygga upp den igen när han väl blir kortisonfri. Hans matsmältningssystem är också påverkat, så förutsatt att han får läka i lugn och ro när tabletterna är borta så kan det finnas en chans att hinna träna och starta på tävling i vår men det kommer att kräva en hel del uppbyggnad i lugn takt så vi får se om vi hinner. Rykten säger att det är fler klubbar i Sverige som kommer att arrangera MR-tävlingar under 2020, och jag hoppas i så fall på att det blir lite spridning på det tidsmässigt så kan vi sikta på start till sensommaren/hösten om han inte kommer i form under våren. Spårtävlingar finns det ju betydligt fler av, där är den största utmaningen att inte bli bortlottad känns det som.

För den egna träningen är det lite samma plan, att sakta men säkert bygga upp styrkan igen och kunna köra på med mina veckovisa tidsmål som jag hade under sommaren. Till att börja med får jag gå tillbaka till att det ska vara träning tre gånger i veckan, och bygga därifrån. Jag har inte bråttom, jag har inga lopp planerade förutom att bistå Svante under den sista milen av Swissman uppför en alptopp. Dock måste jag kanske sikta in mig på något speciellt eget mål för att bibehålla strukturen i träningen, så vi får se om jag hittar något skoj.

I övrigt hoppas jag som de flesta andra att vi får vara friska och krya, att bilen håller sig hel och att jag kan fortsätta att utveckla fotograferingen som jag kommit igång med igen den senaste tiden. Även andra grafiska uppdrag har jag fått under 2019, och det vill jag fortsätta pyssla med under 2020.
Så egentligen är det ännu ett ”mellanår” jag önskar mig, bara lite starkare, friskare och härligare!

2 Thoughts on “Årsresumé 2019.

  1. Åsa on 3 januari, 2020 at 11:49 said:

    Önskar dig och de dina ett friskt och upplyftande 2020.
    Kram

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: