web analytics

Daily Archives: 3 november, 2020

You are browsing the site archives by date.

Jag var helt säker på att vi skulle behöva låta Dax somna in i september när Svante ringde mig och sa att han hade skadats under en promenad och inte kunde använda bakbenet. På beskrivningen lät det som att hans korsband hade gått av, och jag bestämde genast att om så var fallet skulle han få sin sista vila.
Jag är ingen förespråkare av att ”rädda allt och alla” utan tror starkt på att eftersom vi har makten att bestämma över liv och död när det gäller våra husdjur så har vi också en skyldighet att avsluta smärta och lidande innan det har gått för långt och livet blir ovärdigt. Svårigheterna med en ACL-operation och efterföljande rehabilitering är enligt min mening inte ett värdigt liv för en gammal hund då det innebär lång, lång tid av stillsamhet och läkning vilket försvåras och kan förlängas just av hög ålder. Säkert är det många som inte håller med mig och det är ok, alla har rätt till sin egen åsikt och det finns inget facit för när det är dags att ta beslutet!

Som jag har skrivit om tidigare så indikerade ju dock våra veterinärbesök inte på att det var korsbandet som var av utan att problemet satt i eller runt höften, och veterinärens ordination blev vila och tålamod eftersom en muskelbristning eller liknande tar tid att läka. Så vi avvaktade och tog det lugnt.
Efter två veckor hade en stor del av musklerna i benet förtvinat eftersom han inte lade någon belastning på det, och jag insåg att trots att jag upplevde att själva skadan gick åt rätt håll så skulle han inte kunna återhämta sig om han inte kunde stå på benet på grund av att det saknade muskler!
Från veterinären fick vi en remiss till ortopeden på Strömsholm, men det blev först den 19e november och så länge kunde vi inte gå utan att göra något åt den snabba nedbrytningen av muskler!

Eftersom han gick på benet på egen hand om han gick långsamt men skuttade mer på tre ben när han fick upp lite högre fart så beslutade vi oss för att ”tvinga” honom att belasta benet mer genom att ha honom i koppel och gå sakta. Både jag och Svante vet både av egna och andras erfarenheter att skador läker snabbare om de utsätts för (rätt typ av) belastning, och i och med att Dax inte uppvisade smärta annat än att inte vilja belasta benet så kände vi att det är lika bra att prova att få honom att belasta mer, hade han fått mer ont så kunde vi alltid avbryta.

Så blev dock inte fallet!
Snabbt märkte vi en klar förbättring, han gick jämnare och musklerna slutade att krympa. Vi justerade fodret som vi just nu ger där han fått merparten Nordic färskfoder och en mindre del Real färskfoder till att ge 50/50 eftersom Real innehåller mer protein vilket innebär mer hjälp till musklerna att bygga sig. Gamla hundars (och gamla människors) proteinbehov är generellt högre som det är för att kunna hålla jämna steg med den, ska de dessutom läka en skada så får man inte snåla på den biten!

Framstegen har fortsatt att komma även om det ibland har känts som att det tidvis har stannat av i några dagar, vilket ju är helt normalt. Vi tycker att han har satt mer muskler igen och vi har utökat promenaderna både i form av längre sträckor och genom att ”provocera” ytterligare genom att gå i högt gräs där han måste lyfta mer på benen eftersom det nu är framför allt det han undviker. Hela tiden medan vi utvärderar och kollar av så att han inte blir för trött eller får ont, lite sliten måste han dock bli för att fortsätta utvecklas och det är ok . Längre eller tuffare promenader en dag ger korta och lätta promenader efterföljande dag/dagar så att kroppen får återhämta och bygga upp sig igen.

Nu har det varit mörkt både när jag gått med honom på morgonen och på kvällen så den lilla filmsnutten ovan är det enda jag har fått till, men som det ser ut nu så har utvecklingen varit så pass fin att jag har planer på att ringa Strömsholm och kolla med dem om vi kanske borde boka tid hos fysioterapeuterna i stället för hos ortopeden för att få övningar som hjälper honom ytterligare även om jag nu tycker att han går mer eller mindre normalt under långa bitar av våra promenader. Han är pigg och glad, kan göra allt han är van vid som till exempel hoppa in och ut ur bilen (fast vi hjälper honom för säkerhets skull) eller upp i soffan och sängen och jag tycker absolut att han har all värdighet i världen kvar!