Man skulle kunna kalla förra veckan dränerande, men det skulle liksom inte vara tillräckligt för att beskriva statusen på hur den kändes. Upplopp mot våra två enormt stora tentor som avslutning på 5,5 veckor av mer än heltidsstudier sög verkligen livet ur en. Sen är det ju lite så att man kan inte lära sig ALLT, och lärarna kan inte heller få med ALLT på tentorna, så man ska ju ha lite tur på ”tenta-lotto” om vilka frågor som kommer. Den här gången kände jag att jag hade ganska bra koll på flera stora bitar, men tyvärr kom inte de på tentorna utan det var andra saker det fokuserades på som jag inte är så väl insatt i. Och visst, det är ”bara” att göra omtenta om man inte klarar den på första försöket. Men kurserna fortsätter ju att ramla in och man ska försöka fokusera på vad de innehåller, så det är verkligen inget drömscenario att behöva plugga flera kurser parallellt!
Just de här tentorna var bedömningstentor så lärarna kommer jämföra våra svar med läromålen för kursen och därefter bedöma om man klarat målen eller inte. Jag hoppas att jag blir bedömd som tillräckligt insatt för att få G i alla fall…
Under helgen var det ju i alla fall ledigt för en gångs skull, det är ju ca tre helger per termin som vi ligger mellan kurser och inte behöver tänka på att man egentligen borde läsa något i stället för att göra annat hehe. För en gångs skull blev det ingen hundträning trots ledig helg, men självklart promenader i vanlig ordning och under söndagen var jag och tittade på figurantcertifiering för mondioringfiguranter. Eller figurant borde jag ju skriva, det var trots allt bara en. Men det gick bra för honom så nu har vi 4-5 svenska figgar inom sporten i alla fall… Det går inte fort, men det går framåt!
I dagarna har jag också bestämt mig för att sluta köra skydd med Öje av flera anledningar. Efter kastreringen har han tappat enormt mycket muskelmassa pga brist på testosteron (trots extra protein i maten vilket bör bidra till minskad förlust av muskelmassa), och med tanke på att han dessutom är drygt 7 år så är det inte plättlätt att bygga muskler längre som det har varit när han (eller ja det gäller ju alla!) var ung så då blir skaderisken förhöjd. Sen kommer vi ju inte framåt i den träningen, eller rättare sagt på tävling. Träningarna går ju utmärkt, men han tycker ju inte om att tävla vilket märks mer än väl varje gång vi kommer in på plan. Då känns det bara onödigt att utsätta både honom och figuranten för den förhöjda skaderisken, och dessutom slitaget på all utrustning. Det finns betydligt bättre aktiviteter att ägna sig åt med sin hund än bitarbete om man inte tänker använda det till tävling eller tjänst.
För vår del blir det fokus på lydnadsklass 1 som vi redan håller på och tragglar med (konen!!), och sen vet man aldrig vad vi kan hitta på mer. Förhoppningsvis har vi många år än på oss att lattja runt med olika sysselsättningar!
