Tänk vad det enda ger det andra här i livet, verkligen the butterfly effect!
Jag skrev ju tidigare idag att jag skulle åka och handla, men när jag gick ut till bilen och skulle starta den så var det nära att den inte gick igång!
När den väl gick igång så lät den lite rossligt, så jag kände att jag inte bara ville ta den korta turen ner till Ica utan köra en liten sväng så motorn skulle bli ordentligt varm och batteriet laddas upp rejält. Så jag styrde kosan mot Funäsdalen, inte för att åka hela vägen dit utan bara åt det hållet. På vägen kom jag på att jag var tvungen att fota till dagens PAD där temat var sol, och som tur var så trängde solen igenom molnen ovanför fjälltopparna som jag passerade nedanför. Jag kände att det inte gick att få någon bra bild nerifrån, så jag stannade i en parkeringsficka utefter vägen (som finns överallt här uppe, varför då??) där det fanns gamla skoterspår upp på berget för att få en bättre vy uppåt. Jag orkade inte släpa med mig hundarna, jag skulle ju ändå bara gå upp och ta några bilder.
När jag hade gått kanske 500 meter upp på bergssidan så såg jag plötsligt spår i snön framför mig som kom ifrån skogen och sedan också vek upp i skoterspåret där jag gick, och till en början reflekterade jag inte så mycket på det eftersom man är ju van vid att se spår från folk mest hela tiden. Men när jag tagit några steg insåg jag att det var inte människospår, utan björnspår!
Jag blev helt till mig, förbannade att jag hade lämnat både lilla och stora kameran hemma (men vad fan jag skulle ju bara åka och handla!!) men fotade ändå med iPhonen och efter lite pill i PS så ser man ju faktiskt riktigt bra hur det såg ut med tår och allt!
Det var inga jättespår som ni ser, jag har storlek 39 i skor. Så utan att kunna ett skit om björn så skulle jag gissa på att det är en mindre björn som har gått där, eller kanske en järv rent utav?!
Så jäkla, jäkla coolt hur som haver, nog för att jag sett båda dessa djur live förut men det har ju för sjutton varit på zoo. Det är en helt annan sak att bli påmind om att de finns runt omkring oss hela tiden ute i det fria. Åh, jag blev så himla glad och upprymd, mäktigt!!!
Här har nalle gått (?), klassiskt hjulbent och inåt med tårna haha!
När jag till slut vände mig om för att gå ner till bilen igen fick jag syn på den här vyn, och ännu en gång blev jag hänförd och påmind om vilket vackert land vi bor i och hur viktigt det är att vi värnar om djur och natur så att alla får möjlighet att uppleva detta! ♥
Och inget av detta hade jag upplevt om jag bara hade åkt till Ica direkt och handlat, är det inte förunderligt?!
Ett tag funderade jag på om jag skulle ta upp hundarna i koppel för att se hur de skulle reagera på spåren, men jag orkade inte trampa hela vägen fram och tillbaka en gång till och så tänkte jag dessutom att jag inte visste hur gamla spåren var. Björnen kanske var i närheten och då kändes det onödigt för allas skull att råka ”springa på varandra” så att säga.
Så efter handling och pannkakslunch blev det i stället dags att ta en skidtur med pojkarna, samma vända som i morse blev det förutom att jag inte startade direkt utanför dörren utan på andra sidan stora vägen utifall det skulle komma nån bil. Jag får inte stopp på hundarna hur som helst när de drar, eller ja det är ju Dax den lymmeln som bara fäller öronen och springer snabbare när jag ropar ”stanna” hehe. Så jag får ju ta i för kung och fosterland, bli förbannad och då kanske han behagar masa sig ner i trav och sen kanske skritt för att till slut stanna, och vid det laget är jag helt jävla galen och han fattar inte alls varför hahaha!
Ready for action!
Brimer har jag ju inte dragit med tidigare eftersom jag velat röntga honom först och se hur jag kan lägga upp träning och belastning på hans kropp, men nu hann jag inte det innan vi åkte upp. Dock ville jag gärna passa på att testa lite när jag kan så han fick vara med på ett hörn idag i alla fall. Som jag misstänkte så är det Dax som ändå drar det tyngsta lasset eftersom han INTE finner sig i att ligga efter eller bredvid någon annan, men Brimer hakade på ganska bra ändå. Han har en tendens till att vilja komma in och cirkulera bakom mig när jag kommenderar något vilket såklart skapade en del problem då båda hundarna satt ihop i en koppeldelare och Dax inte har något som helst intresse att komma in till mig när man kan DRAAA framåt, men efter en hel del meckande, pekande, svettande och svordomar så kunde jag placera två slokande hundar åt samma (rätt!!) håll och vi kunde fortsätta färden. Då blev de glada igen haha!
Det finns inga bilder på detta eftersom det var så sent så det blev mörkt när vi var ute, men i morgon hoppas jag på att komma ut när det är dagsljus!
Nu är det nog banne mig dags för sängen, natti natt!
