web analytics

Category Archives: Fysioterapeututbildning

Så väldigt mycket hundträning har det blivit under veckan, i alla fall om man jämför med hur det har sett ut det senaste året (åtminstone). Tre hela pass med lydnad har vi fått till, både ensamma och med sällskap. Det som framför allt nöts är sändande runt kon och ”rutan”, sen slog det mig visserligen att programmet även innehåller ställande under gång också men det har vi petat i någon gång förut och det är ju inte heller helt olikt läggande under gång som är ett av hans bästa moment någonsin så det har funkat bra ändå.

Konen fick vi en ny approach på när vi körde under helgen, Öje gillar ju jaktlekar så jag fick förslaget att lägga en kampdutt eller liknande på ena sidan av konen och sedan dra undan den mot mig på andra sidan när han precis rundar och ska ta den. Jag är lite försiktig med att lägga ut saker och använda mig av den sortens retning då jag tycker att det oftast skapar ett letandebeteende hos hundarna, i synnerhet mallar som LÄTT går på synretningar, och jag kan många gånger också uppleva att även om de gör som de ska och följer efter föremålet, godiset eller vad det nu är man gör så lär de sig inget på vägen. Man leder runt dem dit de ska men de behöver inte tänka själva eller dra några slutsatser så när man plockar bort hjälperna så har de i alla fall ingen uppfattning om vad momentet går ut på. Samtidigt behöver vi höja intensiteten och intresset för konen, och gör man det tillräckligt många gånger så kanske man har triggat muskelminnet att han ska springa runt så så jag tänkte att vi provar. Självklart sprang han ut och försökte ta dutten och när den drogs undan så sprang han efter och gjorde då en rundning av konen precis som det var tänkt. Dag två insåg han dock att dutten åker ju alltid iväg på höger sida av konen, så om man själv springer till höger sida först så kommer man kunna ta den snabbare och då blir det ingen rundning av konen men han får belöningen ändå. Då upplevde jag att den metoden var förbrukad.
Jag är inne på att nöta vidare med att han får lista ut att han ska runda den själv, men när han gör det så får han rejäla belöningar i form av bitkudde eller ärm i stället för godis så kommer kanske värdet att höjas ändå. Han är väldigt matglad och prioriterar inte kampen först, så därför har jag använt mig av godis som belöning men det ger ju också en ”biverkning” i form av långsammare utförande, så jag ska försöka att byta ut det och se vad som händer.

I rutan har jag plockat bort targetplattan som jag använt för att väcka tanken på att han ska till rutan, åter igen blir det att han springer dit och letar efter något vilket jag inte vill ha. Han har förstått att han ska till rutan i alla fall och där kan jag kommendera runt honom så då tänker jag mig att jag fortsätter så och höjer värdet på momentet på samma sätt som med konen – rätt beteende ger stora belöningar.

Jag har också fått feedback från mitt konto på Instagram att det skulle vara intressant om jag skriver lite olika inlägg om hundträning och tips och trix kring detta, så det har jag börjat knåpa på. Det blir både högt och lågt gällande de grenar jag har kört, och så lite tänk kring belöningar och motivation också. Roligt att det var så många som var intresserade av det!

I övrigt är det som vanligt plugg som gäller, det behöver jag knappast skriva vid det här laget. Neurologi med alla dess sjukdomar; ALS, MS, Duchennes muskeldystrofi, myastenia gravis, cerebral pares, Parkinson, Huntingtons… Det tar aldrig slut, och då är vi bara inne på andra veckan nu så fler ska det bli. Man kan ju säga att i slutet av termin två och framåt så växlades utbildningen upp ett par snäpp och blev både mer intensiv och svårare!

Positivt är i alla fall att jag pallrat mig iväg till en egen fysioterapeut som nu ska utreda min rygg så att jag kanske kan bli av med allt krångel och kunna träna som vanligt igen. Det lutar åt att det är muskulärt och inte något i själva ryggraden vilket är positivt, men det är förstås för tidigt för att säga något definitivt. Jag har fått en övning att göra 4-5 gånger om dagen, att ligga på mage och göra maximal bakåtböjning av ryggraden genom att häva mig upp på raka armar med enbart armstyrka, vilket jag sköter exemplariskt om jag får säga det själv. Annars hade jag ju fått skämmas!
Jag har i mitt vardagliga liv undvikit att böja mig bakåt för att jag har fått uppfattningen att det är då jag får ont, men tydligen så är oftast problemet att man befinner sig alldeles för mycket framåtböjd i ländryggen (som har sin naturliga kurva något bakåtböjd, lordos kallas det) och det är det som orsakar smärta, så många gånger kan problem försvinna av att börja böja ordentligt bakåt flera gånger om dagen.
Jag tycker att det känns bättre än väntat eftersom jag hade förväntat mig att det skulle göra ont att böja sig så, men musklerna är väldigt trötta av ovana rörelser så det är inte helt smärtfritt ändå. Men, det är inte farligt att det gör ont så länge det går över!