Idag blir det mycket bilder och lite text, kameran har fått jobba flitigt när det för en gångs skull var lite sol!
Alla tre hundarna har fått lite ”träning”, till att börja med körde jag Dax i fritt följ och metallapporteringens ingångar. Han gjorde några riktigt fina stegförflyttningar bakåt där han i vanliga fall har en tendens att vrida ut rumpan åt vänster. Sen gjorde han några riktigt dåliga vändningar på stället åt höger där jag lyckades kliva på hans högra baktass eftersom han var så seg och han bet mig vildsint i handen som straff. Aj. Men det gick i alla fall inte hål.
Överlag kändes det väldigt bra i alla fall, den senaste tidens vila märktes inte så mycket tycker jag.
Metallapporteringen är ju inte hans favorit, och tack vare att jag lät honom sitta med apporten för bilden nedan så blev det sedan katastrofdåligt när jag kallade in, han släppte den på vägen och kunde sedan inte ta upp den, slog på den med tassarna och så vidare precis som han gjorde i början när han absolut inte ville ta den äckliga saken i sin mun. Saken är klar, jag måste hela tiden spela på hans jaktlust när jag tränar metallen eftersom han tycker att den är så dryg, jag kan inte dela upp det på det sätt jag brukar utan här är det bara att kasta ut och peppa på vägen tillbaka så gott det går. Travar han in, ja då får det vara så.
Men ett bra första pass efter uppehållet i alla fall, han fick en rejäl stund med massage innan vi gick ut också för att vara ordentligt varm så jag tror att det blev helt lagom mycket.
Brimer fick först söka upp fotposition på egen hand och när han var där belönade jag stort med bollen några gånger, sen gick jag en liten bit och fick locka honom lite för att komma riktigt nära vilket han tycker är lite jobbigt men när det blev rätt fick han stor belöning där också och efter ett par gånger blev det bättre. Vi avslutade med några enkla positioner igen och sedan fick han leta boll på ängen ett litet tag. Åh han är så stilig, jag kan inte komma över vilken snygg hund han är!
Avslutningsvis var det dags för Öjes första ”träning” och precis som med alla mina tidigare valpar så är det spåret jag kollar av först. Nu kommer det info som trogna läsare har sett 1000 gånger, men för nya läsare så gör jag så här:
I starten lägger jag ut en liten hög med godis och sen går jag ifrån högen med onormalt korta steg där jag lägger godis i varje steg och avslutar sedan där jag känner för det med en till godishög. Denna gång gick jag kanske 8-10 meter och var noga med att inte komma med Öje från samma håll som jag hade gått ut spåret, jag vill alltså ha ett spontant ”upptag” av valpen där den hittar en hög med godis och sedan förhoppningsvis letar efter mer och på så vis kommer vidare i spåret. På valpar är det väldigt tacksamt att använda sig av näring eftersom de oftast har ett stort intresse av mat vilket när de blir äldre kan bytas ut i prioriteringslistan mot jakt, kamp etc. och då får man hitta andra vägar till att motivera dem i spåret.
Nu är Öje väldigt ung än så länge (9,5 veckor) så idag var jag enbart ute efter att se vad han skulle göra naturligt och inte lägga på så mycket ”regler”. På lite äldre valpar som kanske har gått några ”testspår” styr jag dem till att hålla sig i kärnan genom att helt enkelt gå nära dem i kopplet/linan och hålla emot när de kliver ur utan att säga något och när de är tillbaka i kärnan och fortsätter framåt stöttar jag med ”bra” för att bekräfta att det är det jag vill ha.
Vissa tycker att man alltid ska ha direktpåsläpp med nya hundar, vissa tycker att det är fel med näring i spåret, vissa tycker inte man ska styra dem, vissa tycker inte man ska prata med dem och så vidare men så här gör jag och jag tycker det ger ett mycket bra resultat.
Öje hittade godishögen väldigt lätt (det finns dock inte med på filmen för då fotade jag) och sedan följde han spåret något så när i kärnan helt på egen hand hela vägen ut. Jag ser på filmen att det ser ut som att jag rycker i honom med kopplet på några ställen men så var inte fallet, jag försökte dock att hålla kopplet sträckt eftersom han som sagt är så ung och jag inte vet hur lättstörd han är. Ett koppel som dinglar ner framför ansiktet kan ju så lätt ta bort fokus från spåret om man säger så hehe. Nu verkade han inte så himla intresserad av något annat, faktum är att när spåret var klart så fick han en boll att bära på som han gick och satte sig runt hörnet på altanen med. Jag ropade på honom och då kom han, men utan bollen. När han varit framme vid mig kom han på sitt misstag att lämna den och sprang mycket målmedvetet tillbaka runt hörnet och hämtade den som man ser på bilderna nedan haha. Han fick ha den ett tag och sedan bytte jag den mot en godis, och sen när jag stod och plockade ihop alla saker för att gå in så sprintade han ner till spåret i änden av tomten och tog det hela en gång till, fast baklänges haha. Så spårintresset känns mycket bra, och minnesbilderna verkar det inte vara något fel på heller!
Som en liten parentes så är han överlag väldigt lik Dax när han var liten, han har väldigt mycket gemensamma beteenden och även utseendemässiga drag, och uppenbarligen också än så länge ett stort spårintresse precis som Dax så det är ju naturligtvis extra roligt. Det som jag än så länge kan se skiljer dem åt är att Dax i samma ålder var mer ängslig än Öje och hade ju lite svårt med vissa miljöer under sin uppväxt så det ska bli spännande att se hur Öje ligger i de bitarna när det börjar bli dags för sådana eskapader.
