I brist på nytagna bilder så fyller jag ut med foton från min Instagram, tråkigt för er som har sett dem redan men i alla fall roligare än ett inlägg med bara text.
Nu har vi varit iväg och tränat IGEN, när vi var på rehab igår så sa Eva som vi går till att vi kan träna men undvika snabba starter, inbromsningar etc och att jag ska kolla av i tårna emellanåt så han inte ömmar så äntligen får vi ha lite skoj igen!!
I lördags var vi iväg till schäferklubben i Köping och hälsade på lite, Dax fick ett spår på kortklippt gräsmatta i gassande sol som han var duktigt taggad på och jag fick plocka av honom efter kanske 400 meter eftersom han då var väldigt tagen av värmen och att ha slösat bort mycket energi på att flänga runt som en dåre både i upptaget och under själva spåret. Kanske inte de bästa förutsättningar för att starta upp ett spårarbete efter lång vila så här i efterhand haha.
Sen blev det lite lydnad; fritt följ, ljudgivning, saktagående. Inte så upphetsande. Det roligaste kom på slutet när alla andra åkt, Rickard hade nämligen berättat för de andra om en ny metod i transporterna som vi inte har testat med Dax och som jag kände när jag hörde om den absolut kunde vara något för oss!
Den gick ut på att vi skulle gå i transport som vanligt men när Dax gick bra i position kommenderade jag figgen att stanna, sen vände han sig om och gick fram till oss och så fick Dax gå i bett där, från min sida. Tanken är att han inte ska gå och ladda framåt mot figgen eftersom det roliga händer bredvid mig, inte där framme!
Så vi körde några vändor med denna metod, och jag tyckte att det kändes ganska bra så vi ska fortsätta med den och se vad som händer. Det kommer ju inte lösa sig över en natt utan nu handlar det om att lägga om gamla vanor och det tar lite tid men är värt besväret om det funkar!
I söndags var jag iväg till Södertälje och tränade med Edward, Sofie och Sandra och vi hade sån tur att Eddes mentor Ylva också var på plats och vi fick jättefin hjälp med de små, små detaljerna i fria följet som jag känner att jag det är dags att putsa på. Det handlar framför allt om hur jag rör mig genom svängar och vändningar, att jag ger extrahjälper med arm och axel och ska försöka hitta ett tempo och ett tryck i utförandet som gör att Dax blir mer med mig. Jag vet ju att han kan momentet, jag behöver inte hjälpa honom eller vara övertydlig men det är lätt att fastna i att göra saker ”lätt” för att inte riskera att det blir dåliga utföranden. Mycket nyttigt!
Dessutom körde jag saktagående och efter ett par vändor av sådant blev jag lite stursk och testade att köra ett helt framåtsändande vilket han gjorde jättebra med avbrott på egen hand och allt (!) så det var jag väldigt nöjd med även om avbrottet blev till trav och inte skritt. Jag får inte slarva med det egentligen, men jag blev så glad över att han gjorde det själv bara sådär så han fick bollen ändå haha.
Idag var vi i Södertälje igen men jag kände mig inte sugen på just fritt följ idag utan det blev träning med metallapporten, till en början bara hålla vid min sida, gå vid min sida och sedan en ingång med den men Dax var i sådant positivt läge från första stund så jag testade faktiskt en hel apportering efter detta och den gjorde han kanonbra så det var skoj!
Sen blev det mer framåtsändande, idag hade han mer tendenser att titta bakåt mot mig och börja vingla i serpentiner och också svårt att bryta av innan gruppen så det är bara att nöta på helt enkelt med att stanna honom före gruppen på hjälp så han får in det ännu mer i bakhuvudet att det ska hända något där. Det är på rätt väg i alla fall!
Till pass två utnyttjade jag Edde som figurant och gick mer transport med den ”nya” metoden och denna gång flöt Dax ut från mig i sidled med någon decimeter men han gick mestadels hyggligt i position framåt/bakåt så när han coolar ner sig lite i transporterna och inte förväntar sig lika mycket action framåt så kommer han säkert också falla in närmare min sida igen. I vanliga fall är det sällan jag tänker ”jag nöjer mig så här nu och fixar det andra sen” eftersom jag inte gillar dubbelarbete eller att få hunden att tro att något är på ett sätt först och sedan plötsligt ändra mig till något annat, men i detta fall blir det ju lite speciellt eftersom det inte handlar om nyinlärning utan ominlärning på ett moment som redan är lite ”infekterat” med felbeteenden. Då får man på något sätt ta tillvara på de bitar som är bra och försöka bygga vidare på dem och låta de som är dåliga falla i glömska. Ibland blir det fel helt enkelt men det händer ju alla vid något tillfälle och då får man se över sina metoder och revidera dem lite så kommer man på rätt köl igen!
Brimer har också fått träna alla dagar, klickerträning på pallen och han går från klarhet till klarhet oerhört snabbt. Ni såg ju hur det såg ut i fredags när jag köpte pallen, idag kunde han stå still med båda framtassarna på den en kort stund flera gånger och det roligaste av allt är att han testar och tänker och HAR ROLIGT varenda sekund av det!
Nu måste jag snart tänka ut något nytt trix han kan engagera sig i, att stå på pallen är snart rena barnleken haha!
