I år blir det inget detaljerat inlägg månad för månad eftersom jag A: inte har skrivit vidare mycket i bloggen så jag har inte stenkoll på vad som hände när, och B: jag orkar inte gå igenom exakt varje inlägg jag har gjort på Instagram där jag hänger mest. Men någon form av resumé måste det ju traditionsenligt bli!
Jag gick in i året med en oklar tanke vad det gällde min och Öjes fortsatta karriär inom mondioring vilket ganska snabbt ledde till att vi lade den helt på hyllan. Jag hade dock en tanke om att jag ville starta lydnadsklass 1 och få ett till lydnadsdiplom. Så har det inte blivit, Öje är verkligen inte förtjust i repetitiv träning och tyckte till slut att lydnadsmomenten sög helt enkelt så vi har inte ens kommit till start. Jag har inte helt givit upp den tanken eftersom jag märker att han tycker att det är roligt om vi tränar sällan, och nu är också momenten delvis omgjorda vilket öppnar för en ”nystart”. Sen är jag lite nyfiken på att prova rallylydnad faktiskt, så det ska vi kika lite på till våren är min plan. Trots att han är över åtta år så är han ändå pigg och fräsch så vi kör på med det jag känner är givande!
Den största grejen som hände under 2022 var ju helt klart att det dök upp en ny liten familjemedlem i juni, Nox gjorde entré!
Jag hade egentligen planer på att ta en valp ur en annan kommande kull men när den ena omständigheten efter den andra föll på plats så var valet till slut enkelt. En jättekul och behaglig kille som jag hittills är väldigt nöjd med och jag tänker mig att 2023 blir ett typiskt unghundsår med röntgen, MH och grundträning. Alla frågar vad jag ska göra med honom och skyddsmässigt blir det mondioring. Jag älskar svenskskyddet med alla dess delar, men så som det är numera att man ska ha näst intill perfekta delmoment så räcker inte tiden till. Framför allt söket sätter käppar i hjulet då jag inte har folk omkring mig att träna med och det krävs väldigt mycket träning för att få till de där raka skicken, framslagen, perfekta markeringarna osv (kunniga säger att det tar två år att få till en riktigt bra sökhund, om man enbart tränar sök dvs… I svenskskyddet är det ju fyra grenar till.). Så TYVÄRR blir det inget svenskskydd för oss!
Eftersom jag är en rastlös själ och precis som Öje inte tycker att det är superkul att nöta samma moment dag ut och dag in så är det dock ingen som behöver bli förvånad om vi också kommer att kika lite på startklass lydnad, och så har han de få gånger vi har testat att spåra visat fin potential så ja… Det kan i vanlig ordning bli lite av varje. Kul tycker jag att köra det man känner för och inte låsa sig vid en sak för att enbart prestera, det är ju en hobby och det ska vara roligt i första hand. Något som många nog glömmer bort i jakten på ”berömmelse” inom den lilla, lilla värld som är hundvärlden…
För egen del så har jag nu kämpat mig igenom två av tre år på universitetet mot en fysioterapeutexamen. De praktiska bitarna faller sig så lätta medan de akademiska bitarna går trögare. Jag är exakt NOLL procent intresserad av att hålla på med forskning, så självklart blir resultatet därefter… Men jag är i alla fall i fas med alla kurser, och jag har fått enormt fina omdömen från mina praktikplatser så det är min motivation till att köra vidare. Yrket i sig känns helt rätt för mig!
Många tror att jag siktar på att bli fysio på djursidan, och jag kan erkänna att det var hugget som stucket när jag gick in i utbildningen (även om det inte ens då var ett uttalat mål även om det var fysios på Strömsholm som gav mig den sista kicken att faktiskt söka utbildningen). Ganska snabbt blev jag dock på det klara med att det är på humansidan jag vill jobba, i alla fall till att börja med, och jag har haft otroligt roligt på de praktikplatser jag hittills har haft!
Den egna träningen har helt och hållet fallerat, och det resulterar naturligtvis i ett sämre fysiskt mående både generellt och specifikt. Ryggen har krånglat en del, men efter att ha varit hos 3-4 naprapater under årens lopp så kom jag under 2022 till en duktig fysioterapeut som gav mig verktyg till att verkligen kunna jobba på mina problem i stället för att bara symtomlindra som naprapaterna har gjort. Absolut har de kunnat lindrat besvären, men om man inte behandlar problemen så kommer de ju bara tillbaka. Nu är det enbart upp till mig att underhålla och utveckla övningarna för att få vara smärtfri och må bra, och äntligen har jag medlen för att kunna göra det!
Under 2022 har jag också tagit upp hundkursverksamhet igen, i stället för ett traditionellt sommarjobb så hade jag kurser på brukshundklubben vilket var både roligt och uppskattat. Efter det har det blivit en del privata träningar, och jag planerar att fortsätta med detta under 2023. Dock är min plan att försöka hitta ett sommarjobb som är mer relaterat till fysioterapi för att ha fått lite erfarenhet i CV:t när vi sedan tar examen i januari 2024, så det blir inte riktigt samma upplägg med sommarkurser i år skulle jag tro. Men man vet aldrig, 2023 ligger framför oss som ett oskrivet blad och facit har vi först om ett år!