web analytics

Jahapp, ännu ett lopp till ända. Jag kör en spoiler direkt och avslöjar att jag fick med mig en medalj i år också haha, lite kul är att den inte är likadan som förra året så man kan se skillnad!
Tidiga morgnar blir det ju alltid vid sådana här tillställningar, och på sätt och vis är det den biten jag tycker är jobbigast. Gå upp tidigt och försöka få i sig något att äta som både tillför bra energi men som inte får magen att rasa. Ta sig till samlingsplatser med en massa andra människor som virrar omkring som yra höns (precis som man själv), och i det här fallet dessutom sitta på en buss fylld med enbart okända människor som pratar språk man inte förstår ett dugg av, och i morse dessutom var indränkta i parfym. Urk…Jag hade detta år egentligen tänkt springa i 3/4 tights då prognosen från början sa regn och ca 17 grader, men igår svängde den om till 20 grader och halvklart (vilket sedan blev 25 grader och strålande sol, den spanska motsvarigheten till SMHI känns ungefär lika pålitlig som de…) så då bytte jag till korta tights från Soc, limegul Salomon Agile t-shirt, lösa ärmar från Salomon (tack Hoff, de var perfekta i morse!) och över det vindjacka från Salomon samt vätskerygga Camelbak Circuit. På fötterna Asics Hurako II, en heldämpad asfaltssko men som ändå alltid funkat förvånansvärt bra för min del i terräng!
Till loppet då, det var vackra vyer som alltid i starten och under de första 3 kilometrarna som är uppförsbacke till nästa bergstopp.Jag hade bestämt på förhand att jag inte skulle springa ett steg uppför utan bara gå raskt och den planen höll jag. Denna gång kändes de 3 kilometrarna korta och snabba, förra året upplevde jag dem rätt så tuffa, och skillnaden i fräschör när jag kom till toppen och det var dags att börja jogga går knappt att beskriva. Vinnande koncept helt klart!

Efter högsta toppen börjar det rimligtvis gå utför, och så även denna gång haha. Där hade jag bestämt mig för att inte bara ”släppa på” som jag gärna gör när jag känner att jag äntligen kommer i rätt element (ni som hängt med i bloggen ett tag vet att uppför inte är min kopp te men utför funkar desto bättre, i synnerhet om det blir lite knepigare terräng). Även denna plan höll jag, i alla fall till 90% skulle jag säga, och helt klart gjorde det skillnad när jag sedan nådde de mer flacka partierna där det går både lite upp och ner. Även om jag tänker att det är nedför och gravitationen gör det mesta jobbet så jagar det ändå upp pulsen rejält att hålla kolla på vart man sätter fötterna och planera inför nästa steg, så för att hålla hela vägen måste jag hålla igen även utför!

Som man ser lite på filmen har de senaste dagarnas regnande ställt till det en del och stigen var på sina ställen väldigt lerig och hal, man kunde se att tidigare löpare hade glidit omkring en hel del där de valt att springa på de mer stenfria partierna. Jag valde därför att lita på att jag kan sätta plattisarna rätt där det är lite knivigare och försökte springa så mycket som möjligt på stenarna i kanten i stället. Något vanskligare med tanke på att de kan ligga löst, vara vassa etc men å andra sidan så är man medveten om det, är snabb på foten och gör rätt val så hamnar man inte på de stenarna har jag märkt.

Jag fortsatte att gå så fort jag kände mig tung i benen eller andningen, men faktiskt så var det nästan enbart benen som tog slut den här gången så det var ju väldigt bra. Helst vill jag såklart inte att något av det ska ta slut, men det känns ändå bättre att energidepåerna är det som tryter än att det är konditionen det hänger på. Energin är så mycket mer lättpåverkad!
När jag kom ut vid ”stadsdelen” av loppet så var det faktiskt oerhört tungt och då hade jag gått ganska långa sträckor även högre upp, men jag kände ändå att jag skulle kunnat jogga på mer om jag hade velat vilket jag inte kände på samma ställe förra året!
Då var jag verkligen slutkörd under samma sträcka och minns inte så mycket av de sista kilometrarna, idag var jag fullt med i skallen och körde med rask marsch och taktiskt springande där emellan för att ta mig i mål på ett bra sätt. Och bra blev det, trots att jag gått på kanske 80% av min kapacitet i stället för 100% som jag gjorde förra året så kapade jag fem minuter av min dåvarande tid och kände mig fräsch efteråt, inte utpumpad. Och DET var definitivt det jag var ute efter idag, att ha en bra känsla både under loppet men även efter och inte ta ut mig fullt. Jag vet att det är många som tycker att det är härligt att pressa sig till sitt allra yttersta, men jag är inte en av dem utan jag tycker det är guld värt att kunna fortsätta röra mig under dagen och dagarna som följer ett lopp, känna mig frisk, sund och stark i stället för nedbruten. Och den känslan fick jag till idag, kul!