web analytics

Author Archives: Ullisweb

Jag fick en kommentar häromdagen på ett inlägg jag lade upp för flera veckor sedan där jag hade repostat en tjej som gjort en makalös resa i sitt liv. Hon gick från att vara kraftigt överviktig till att bli hållbart normalviktig under nu ganska många år, både genom en gastric bypass men framför allt genom rätt kost och träning. Inlägget hon skrev och som jag repostade löd:

”Det är inte en särskild sorts människor som tränar. Tror liksom folks föreställningar om vem som är en som tränar som är ett av de största hindren för dem. Att de tror de saknar något som andra har. Att de kan använda det som alibi. Men det är inte så att människor som tränar har någon speciell karaktär, alltid har lust, har mer tid, mindre andra åtaganden, aldrig är trötta, aldrig får ont, osv… Däremot är det människor som valt att göra träningen till något prioriterat i sitt liv. Du kan också vara den människan. Om det är viktigt för dig.”

Till bilden hade hon lagt ett fotomontage av sig själv med dels en bild från när hon var överviktig och dels en bild på hur hon ser ut idag, dvs normalviktig.
Kommentaren jag fick bestod av två hashtags (jag tror i alla fall att det skulle vara två men personen i fråga missade början på den andra så jag får gissa mig till hur den skulle vara) och löd #allastorlekarärvackra och, vad jag tror då, #allastorlekarärfina.

I min värld är detta en jättekonstig kommentar till ovan nämnda text, men jag har ju förstått på hur debatten går var den kommer ifrån.
Fatshameing. Man får inte klanka ner på andra. Man får se ut som man vill. Alla kan inte vara smala. Alla vill inte vara smala. ”Vi” som tränar ser ner på ”dem” som är feta och tycker att de är mindre värda, vi hånar dem för deras ”kroppspositivitet”, skapar komplex och ätstörningar hos unga flickor som enbart tror att smal = vacker. Och. Så. Vidare.

Att vara vacker är subjektivt.
Att vara frisk, stark och inte dö ifrån sina nära och kära i förtid är mätbart. Detta är inte motsatser till varandra, det är som att jämföra äpplen och ubåtar. Motsatsen till vacker är ful, motsatsen till ohälsosamt överviktig är hälsosamt normalviktig.
HUR hamnade vi i en värld där utseendefixeringen är så stor att man till och med gömmer vår största västerländska dödsorsak (dvs fetma för den som inte förstod) bakom ”jag känner mig faktiskt snygg trots min storlek”. Meningen med livet handlar väl ändå inte om att vara snyggast på byn, det borde väl vara mer intressant att att inte dö en för tidig död i långsamma, plågsamma, fetmarelaterade sjukdomar?!

Ridå.