Första passet vi sprang på Gran Canaria gick längs med vattendraget Barranco de Los Vicentillos och är en bit av slutsträckan på de olika loppen i ”löpareventet” Trans Gran Canaria. Svante hade koll på loppens sträckning och visste att de passerar förbi hotellet vi bodde på så det var en rolig liten grej att ge oss ut i slutskedet av samtliga loppens banor och springa lite baklänges för att sen vända och springa det åt rätt håll.
Springa och springa förresten, det är väl en överdrift eftersom acklimatiseringen från 8 grader till 24 grader på mindre än ett dygn inte var helt plättlätt, men vi tog oss i alla fall fram nästan 17 km under de tre timmar vi var ute och hade en stigning på ca 170 höjdmeter. Den högsta punkten vi nådde för dagen låg 191 meter över havet.
Det blev en del bilder knäppta på det klippiga landskapet, en mycket speciellt känsla att springa där i ravinen omgiven av lavablock, kaktusar och grottor. Jag upptäckte snabbt att min grej är att springa genom vattendrag och tog varje chans jag fick att galoppera rakt igenom dem och kyla tassarna, både skönt och skojigt (och tydligen kul att fota också) hahaha!
Vi passerade också lite skyltar som vi funderade på vad de betydde, en med bland annat ordet ”perro” som betyder hund och en annan med en bild på en hund. Vi hade läst i en artikel att det kunde finnas vildhundar på ön, men det visade sig nu när vi kom hem att texten betyder typ ”träningsområde för jakthundar”. Vad sjutton jagar man där, de enda vilda varelserna vi sett på hela veckan har varit en örn, en trollslända, två kackerlackor, en ödla och rumpan på en kanin?!?
