Som jag skrev i förrgår skulle det bli lite träning på kvällen för båda hundarna, och den planen följdes. Till att börja med körde jag uppletande med Dax, två korridorer på kanske 3×50 meter med två föremål i varje korridor; ett längst ut och ett ca 35 meter ut. Poängen med att ha korridorer är att ”dirigeringsträna”, han ska hjärntvättas in i att rakt ut där jag pekar kommer det ligga saker och då vill jag för tydlighetens skull ha ett smalt område så han i princip ”måste” gå rakt. Om han går utanför vallningen kommer det inte att finnas något där att tjäna på. Jag ser en klar förbättring i uppletandet efter att jag började köra med detta, och har nytta av det både i uppletandet såklart men också i spårupptagen och jag kan tänka mig att det även ger effekt i söket. Dels så går han rakare, och han har också fått ett mycket bättre tempo av denna träning. Jag vet inte om det är på grund av övningarna i sig, han behöver ju inte analysera så mycket på egen hand om han kan gå på mina dirigeringar, eller om det är att vi helt enkelt tränar mer uppletande och han är säkrare i vilken teknik han ska använda men vem bryr sig så länge det ger resultat!
Sen blev det lydnad, eller snarare framåtsändande typ 1000 vändor. Denna gång tänkte jag vara pedagogisk och börja om lite grann, det är ju avbrottet mellan galopp till skritt som Dax har svårt för men att gå sakta funkar hyfsat och att springa ut snabbt funkar ypperligt (såklart). Till och med lite för bra så jag har funderat på om jag borde lära om honom till att han ska trava ut men kommit fram till att det tåget förmodligen har gått för länge sedan eftersom jag tidigare har gasat upp honom de gånger han faktiskt har travat genom att kasta en boll framåt så fort han startat med full sula. Det är ju klart snyggast med en hund som går från galopp till skritt, men jag tänkte inte igenom konsekvenserna av det där riktigt och det får jag betala för idag hehe.
Den här gången belönade jag i stället med godis och så måste jag fortsätta, som det är nu så tycker han att momentet är lite för coolt och det måste plockas ner i energinivå ett par snäpp om han ska kunna bryta av innan gruppen och i synnerhet om han ska kunna göra det på egen hand!
Jag nötte på med saktadelen en jämrans massa gånger och sedan lade jag ihop det med snabba delen och testade också vid något tillfälle att inte kommendera honom något innan gruppen. Och visst saktade han av själv… åtta meter efter gruppen det vill säga. Så nej, vi är inte där än. MEN jag fick honom dock att galoppera ut och sedan sakta av till skritt på mitt ”sss” under sista vändan vi körde, det är ju superbra i jämförelse med ”SAAAKTAAA” gånger fem som jag hade på tävlingen i november hahaha!
Lite senare var det sen dags för skydd med gruppen och först körde jag Brimer ett pass med bita-släppa-bevaka. Fast i Brimers fall blir det bevaka-bita-släppa på kommando-backa haha, han har ju inget hum om det där med avstånd eller att man ska släppa på passivitet. Backa är han dock en fena på numera, han backar och backar och det finns nästan inget stopp i den där runda rumpan när den väl börjar svänga hahaha!
Vi körde också lite ”gå förbi figgen och sök mattes kontakt” eftersom han är så oerhört låst på bytet så han inte kan gå som en normal hund utan hukar sig fram till bevakningspunkten. Jättejättesvårt att få honom ur den känslan där jag upplever honom som väldigt låst i största allmänhet. Det blir helt enkelt för mycket och han upphör att fungera normalt.
Detta gjorde att jag inte hade någon större lust att ta ut honom en vända till, han behöver inte skyddsa för jag vet att han biter som han ska och säkerligen kan få in släppandet också, men det känns inte kul när han kopplar bort mig helt eftersom det även i skyddet ska finnas med en samarbetsbit och den är inte på plats utanför skyddet så den kommer definitivt inte finnas i det!
Så till andra passet tog jag ut Dax i stället under förevändningen att vi har fått en ny figge i gruppen och han behövde lite träningshundar. Så jag ”offrade” Dax kan man säga haha. Först körde vi lite vanliga förflyttningar där figgen fick slänga boll bakom Dax så fort han blev passiv för att tilltala den hjärntvättade delen av Dax hjärna som säger ”passiv figurant = det kommer något bakåt, släpp och backa!”. Extra bra att göra detta på det första bettet på nya figgar eftersom han oftast inte släpper i passivitet då vilket är ett problem när man ska tävla då det ofta är nya och okända figgar.
Det gick helt ok så då fortsatte vi till att invända släppande och att han skulle backa innan bollen kom och då testade Dax en ny teknik i backandet genom att gå med bakbenen men hoppa jämfota med fram haha. Det var inte speciellt effektivt dock, och på knappt två meter stannade han helt enkelt och hoppade på stället vilket är en meter för kort för min smak för att få bra angrepp i munkorgen sen. Så back to basics under Piteålägret, nötande av förflyttningar och bollkastning till förbannelse.
Sedan blev det också transporter och det var precis lika katastrofalt som tidigare. Jag tänkte att vintervila skulle ta udden av det hela men nej, det har inte hänt ett skit och jag vet inte vad jag ska göra för att få ordning på det. Det känns som vi har testat det mesta faktiskt… Även det en hård nöt att knäcka i Piteå (hoppas jag).
