15 | oktober | 2014

Då ska jag försöka sammanfatta tävlingsdagen vi hade i söndags… SKOJ!
Klar.
Hahaha, nä då, detta inlägg kommer bli mycket längre än så.
Det blev som jag skrivit tidigare en tidig start på dagen och efter lottning där jag drog nummer ett bar det direkt ut i skogen för att köra avsök för startnummer 1-4.
I vanliga fall gillar jag att ha nummer ett så jag får skiten gjord haha, men denna gång kändes det lite jobbigt eftersom jag vill värma Dax mycket nu så inte senskadan riskerar att gå upp igen. Jag och Eva på ReDog pratade till och med om det under vår sista kontroll, att startnummer två eller tre vore perfekt och nummer ett är inte bra för oss. Så jag antar att vi jinxade det hehe.Känslan inför avsöket var sådär, det var ett tag sedan nu vi körde sök, vi hade aldrig ens tränat i nya munkorgen. Jag satte på den tidigt på Dax för att få chansen att vänja in honom lite och kanske se om jag kunde justera den, men han gillade den inte och när vi var på väg mot rutan gick han med huvudet lågt och drog korgen genom ljungen. Inte ett bra tecken. Skönt nog var jag inte ett dugg nervös, eftersom vi har vilat sista veckan och allt kändes så sjukt ogenomarbetat såg jag den här starten som en erfarenhet mer snarare än vår chans att utföra stordåd så det var liksom bara att knalla på och försöka ta in så mycket som möjligt så man har lite mer rutin till nästa gång.
Sedan skulle vi då köra igång, Dax satt kvar fint och väntade tills jag kallade in honom till rutan, jag skickade ut honom på första skicket och han sprang väl ungefär tio meter innan han hittade en vallning där han började spåra i stället och vek av framåt i rutan. Jag kallade tillbaka honom och hörde domarnas pennor mot pappret bakom ryggen när de skrev ner det de skulle göra avdrag för, skickade ut honom igen och då sprang han ut längre men vek ändå av långt innan hörnet och sprang framåt. Efter en stund tog jag tillbaka honom igen och skickade ut honom åt andra hållet och där låg det ett litet träd över kanten på rutan. Det var han ju såklart tvungen att gå runt innan han kunde fortsätta utåt. Till saken hör ju att han ALDRIG är bekväm när det kommer till spåret, han går över, under och genom det han behöver för att komma fram!
Åter igen hördes de där förbaskade pennorna mot pappret.

På tredje skicket hittade han en figge, först skällde han tre skall men sen blev det tyst i någon sekund innan han fortsatte skälla och i mitt huvud hörde jag ännu mer penna mot papper medan jag sprang ut mot skallen haha. När jag nästan var framme och såg Dax mellan grenarna så höll han fortfarande i skallserien vilket jag var jätteglad för. Dock gick den känslan över ganska snabbt för ett steg senare gick han fram och stötte med munkorgen i huvudet på figgen!
Hon hade händerna för ansiktet (för att skydda sig om det skulle komma en hund som vill stöta mot huvudet) vilket jag vet att Dax har jättesvårt för eftersom han vill identifiera dem han hittar och ja, när jag kom fram så blev det väl helt enkelt för mycket för honom.
Transporten in till stigen kändes väldigt diffus, Dax var inte alls med på att det var vid sidan han skulle vara. När vi var nästan framme vid stigen var figgen på väg ut långt framför den domare som stod kvar på stigen och jag tänkte att det blir ju konstigt om jag går ut där också eftersom jag inte får gå bakåt i rutan. Så jag vek av innan jag var helt framme och gick upp till där jag hade sprungit ut. I efterhand fick jag höra att man ska styra figgen under transporten och säga åt dem vart de ska gå, men vi fick instruktioner innan om att domarna skulle kommendera fram figgarna ur legorna så det tänkte inte jag på att jag fick bestämma nåt hehe.

Sedan fortsatte avsöket i ungefär samma anda, Dax var ganska ointresserad av att springa ut och det blev grundare och grundare slag, han drog korgen i marken på vägen in och till slut fick jag inte ut honom alls utan han sprang fem meter ut och stannade där, trots att jag peppat honom massor på stigen (pennor, pennor) och försökt få honom att piggna till. Så när vi hade tjugo meter kvar till slutlinjen sa jag att jag bröt momentet, och då sa den ena domaren att om jag bara hade gått över slutet så hade jag fått poäng av honom på avsöket i alla fall vilket både den andra domaren och jag ställde oss ytterst frågande till haha. Jag sa att jag inte kunde göra mer, jag fick ju inte ut honom i rutan, men såhär i efterhand skulle jag såklart ha tagit honom vid min sida och helt enkelt gått på stigen över linjen utan att skicka mer. Då hade jag fått i alla fall en femma i betyg vilket hade gett 10 poäng till och en klassvinst. Men jaja, whatever kändes det som, när han gör ett så dåligt jobb ska vi inte ha några betyg heller!

Senare under dagen kom dock en av domarna fram och sa att jag hade fått betyg på ståndskallet för den första figuranten eftersom vi hann göra det momentet innan jag bröt och det skapade lite diskussion i lägret då det blir lite knasigt. Jag förstår hur domarna tänker, att ståndskall I respektive II är egna moment och bedöms inte i själva söket och vi hann göra det ena momentet. Men samtidigt blir det ju galet när söket inte fullföljs att man kan få betyg på en del av sökarbetet, då skulle man ju krasst kunna komma till rutan och säga ”jag struntar i momentet avsök så ni kan peka ut var figgarna sitter så kan jag köra ståndskall I och II så kan ni bedöma det”. Detta försatte ju mig i en knepig ställning, men jag sa till mina medtävlande att jag tänker inte säga nåt om det eftersom jag såklart vill ha mina poäng, men om någon annan säger nåt så hade det varit helt ok eftersom det låter lite tokigt. Men då var det en av de tävlande som menade på att om domarna har bestämt att det skulle sättas ett betyg där så skulle de ändå inte ändra sig, så det var ingen som lämnade in någon protest till slut i alla fall. Betyget var dessutom ett väldigt trevligt sådant, 9+9. Jag fick inte så mycket kommentarer eftersom jag bröt söket, men det stod i alla fall ”ok skall”, ”tsp långt ifrån” och ”på figge”.
Efter avsöket var det dags för spåret och det hade jag inga som helst funderingar om. Jag vet att 600 meter inte ska vara några som helst problem, markerna var fuktiga och mjuka och spåren gick genom underbar tallskog som man börjar hitta i norra Uppland och södra Gästrikland så det är liksom inget huvudbry för vår del om man nu får vara sån. Vi har andra bekymmer i stället haha!
Jag fick mina anvisningar om vart spåret gick, Dax tog upp det redan från vart de stod och pekade och sen tuffade vi runt det på sex minuter. Då gick vi ändå hela vägen och hade dessutom en blindmarkering på pinne nummer två som låg i en liten slänt där vi kom nedifrån och skulle gå upp. Jag antar att vittringen färdades nedför sluttningen och när Dax fick den i nosen så bara ”jaha, pinne ja!” och satte sig utan att bry sig om att försäkra sig om att pinnen låg där. Jag gick fram och kollade runt där han satt, kollade på honom och sa ”det ligger ju ingen pinne här, var är pinnen?” varpå han i princip ryckte på axlarna och bara ”det vet jag väl!” och började spåra igen!
Dumma, dumma hund tänkte jag för mig själv, och precis då såg jag pinnen ligga i mossan där Dax precis hade passerat glad i hågen. Han hade ju visat mig att den låg där, det fanns ju ingen som helst mening för honom att markera den igen tyckte han väl. TUR att jag såg den!!
Slarvpelle, det där ska vi kika på under träning!

Efter spåret skulle vi åka tillbaka till klubben och efter en liten sightseeingtur åt helt fel håll kom vi fram och det vankades lydnad. Jag gjorde mitt bästa för att värma Dax så att han skulle förstå att det INTE var skyddsfiguranter ute på plan utan domare och skrivare, och faktiskt så gick det i alla fall bättre den här gången än i Norrköping för snart ett år sedan. Men det märks hur ovan han är att det står folk på och vid plan när vi kör lydnad, helt klart något att ta med sig med toleransträning i lydnaden och då inte bara i form av andra hundar utan riktig störningsträning där folk ska gå omkring och jag ändå ska ha kraven med mig!
Det blev många följsamhetsövningar som uppvärmning, vändningar på stället, backa och så vidare och jag körde även en sväng lydnad på plan innan alla hade kommit på plats direkt när vi kom till klubben för att han inte skulle ligga i skyddsfacket. Mycket beröm när han gjorde rätt, men ändå med kravet att inte bry sig så mycket i vad som händer runt omkring. Med mer störningsträning kommer detta bli hur bra som helst!

Först ut fritt följ, han var med mig i starten vilket kändes jätteskönt eftersom det som sagt i Norrköping fanns NOLL tanke på lydnad hos Mallemusen. Sen blev det dock lite svajigt och i synnerhet när vi närmade oss ena domarparet. Jag fick visserligen inte känslan av att han tänkte skydd utan mest var förvirrad varför det stod folk vid plan. Programmet inleddes med halt, höger om och en halt till och i båda halterna tittade han på den domare vi var på väg mot just då och var inte med på noterna, jag lade till ett DK vid något tillfälle. Stegförflyttningarna blev ok även om bakåt kunde varit rakare. Han blev lite uppskruvad just där och flamsade. Vändningar på stället kändes bra. I språng marsch gled han iväg framåt men jag vet ju att jag kan fånga upp honom efteråt med ett eller två steg i sakta marsch på en gång så det redde ut sig till sista sträckan innan momentet var slut.
Mer detaljerat än så minns jag inte riktigt fria följet, kommentarer från domare 1 ”F kmm vid halt, H sitter ej, H avv i pos tränger F ngt” där F står för förare och H för hund och kmm måste betyda DK (kommenderar). Domare 2 ”DK, står vid halt, ojämn i pos, tränger”. Betyg 8+7,5.

Inkallning med ställande och läggande, alltså jag såg redan på hans första galoppsprång att detta kommer inte blir bra haha. Det gick i 290 redan där… Så vid första kommandot på ”stå” saktade han ner galoppen och vid andra kom han till slut till en halt, då han la sig ner. Oh well. Vid det laget hade han kommit hälften av hela inkallningsträckan, så sista biten blev liksom lite komprimerad men vi klämde in ett läggande och sen kom han in sista stegen i trav har jag för mig och höll på att sätta sig snett men jag hjälpte honom lite med axeln eller armen tror jag. De fina betygen var ju ändå redan borta så bättre att göra något bra. Domare 1 ”DK vid ställ, ligger, tempoväxling” och domare 2 ”fler DK, lägger sig på stående”. Betyg 6,5+5.

Framåtsändande, detta hatmoment som vi inte har tränat sedan gud vet när. Dax sprang i en rejäl galopp även där men jag tänkte att jag skulle ha is i magen den här gången och inte kommendera ”stanna” eller ”sakta” utan bara göra ett litet ”sss”-ljud och det funkade!
Han gjorde ett jättesnyggt avbrott, tyvärr till trav vilket gör att han blir lite lång men jag blev väldigt glad över att han lyssnade och reagerade direkt. På andra sidan fick han syn på en av flaggorna som de hade satt ut för att tävlingsledaren ska veta när man ska skicka och tänkte gå fram till den men jag sa ”sss” lite till och sen var det dags att kalla in.
Åt andra hållet blev jag lite för ivrig och ”sss”ade för tidigt så han gjorde nån knepig liten knix bara och galopperade på. Jag avvaktade för att de vad som skulle hända och när han var mitt in gruppen bröt han åter igen av till trav. När han sedan var ute på andra sidan började han gå i sin traditionella sick-sack och precis innan jag skulle kalla in gick han mer från sida till sida än framåt hahaha. Kommentar domare 2 ”avv i sida ena sidan, långt avstånd andra sidan” och domare 2 ”långt ut”. Betyg 6+6.Sen kom då krypet och jag kan gladeligen meddela att jag hade fel under tävlingsdagen för betyget blev inte 0+0 som jag trodde!
Till att börja med blev kröp han med blicken rakt fram som han brukar, men precis innan första vinkeln (åt vänster) tittade han upp och den blev sååå bra och jag blev så glad!
Sen var det halt och det var inga problem men sen till högervinkeln hade han tappat kontakten och det resulterade i att han kröp framåt när jag vinklade. Jag försökte få honom med mig med kroppen men han såg ju inte eftersom han inte kollade så till slut sa jag ”men kryp” och då tittade han upp, reste sig och gick bort de två stegen han hade kommit för långt ut och till lade sig på rätt plats och fortsatte krypa haha. Jag är dock väldigt nöjd, som sagt denan dag var ju en mjukstart för oss för att se var vi står och detta var ett jättebra kvitto på att jag tänker rätt och tränar rätt även om träningstimmarna har blivit för få. Kommentarer domare 1 ”hög bak, lättar en del, H upp i stående” och domare 2 ”något hög, halvrest”. Betyg 0+5.

Skallet finns det inget att säga något om, eller ja, hade jag varit domare hade jag dragit för att han skällde ojämnt i början av båda serierna med ”vovovovovovov vov vov vov” och att han faktiskt flyttade antingen hela sig eller bara framtassarna (jag såg inte riktigt) lite, lite grann. Men nu var det ju inte jag som dömde utan betygen blev 10+10 hehe.

Metallapportering haha, inte Dax favorit som vi vet och på tävling är den ju inte tejpad som min egna är så det blev lite spännande att se vad som skulle hända. Till att börja med så pep han lite när jag kastade ut den men det verkade bara jag höra så alles gut. Sen var det full fart ut och hämta men på ungefär halva sträckan in verkade han märka att det inte var som det brukar och då hörde man ”kling kling kling” mellan tänderna och han började trava sista biten. Sen satte han sig bredvid mig med nosen rakt upp så han skulle slippa hålla i den med tänderna men utan att släppa den. Han vet alltså hur momentet går till till 100 % men den är ju SÅÅÅ äcklig hahaha så han är ju tapper som fullföäljer och inte bara spottar ut den.
Kommentarer domare 1 ”tempovxl, ngt segt sättande” och domare 2 ”något ojämnt tempo”. Betyg 8,5+8,5.

Tungapporteringen har ju inte varit några problem på träning förutom att han gärna travar in men i Norrköping stannade han på halva sträckan och lade ner den för att förbättra greppet. Detta har jag inte sett sedan dess men det verkar vara för att Dax sparar på det partytricket till tävling för det var exakt det han gjorde denna gång också. Jag drog i med ”nej, apport” och då kommer han ju in, det är så jävla onödigt och jag måste höja intensiteten och tänket på vägen tillbaka till mig. Vissa har sagt att det handlar om konkurrens mellan hund och förare, att de inte vill bli av med föremålet, men jag har aldrig haft några sådana problem med Dax utan tvärt om så vill han in till mig med saker för att bjuda upp till kamp som är hans stora drivkraft här i livet så gissningsvis är det för att han antingen inte förväntar sig att den ska vara så tung och får ett dåligt grepp eller så är det för att den tilltalar hans kamplust en del då han kan försöka ruska den (vilket blir mer som en gungning på huvudet hahaha) och han glömmer av lite grann vad han håller på med. Eller en kombination av dem båda, eller något annat. Oavsett så måste jag styra upp det där så han tänker mer in mot mig. Kommentarer domare 1 ”H lägger ner apport, DK” och domare 2 ”DK”. Betyg 7+7.

Hopp och stege avslutningsvis, jag var himla nöjd med hoppet för han fortsatte tänka utåt efter landningen vilket är jättebra eftersom han alltid haft problemet att han satt sig väldigt nära på andra sidan. Nu såg han nästan förvånad ut att jag kommenderade ”sitt”, jättebra. Betyg 9+10 och kommentar ”segt sätt” av ena domaren.
På stegen tyckte jag det gick lite snabbt upp och hann inte se hur det gick med alla steg men å andra sidan var han sjuuukt noga på vägen ner så jag fick dra ner på min egen takt där för att inte gå ifrån honom!
Jättefint att han är noggrann, men det måste ju sett lite skumt ut haha. Jag stegade på som tusan i början och sen bara dog det hahaha. Men jag är glad att han tänkte till på nedvägen med alla pinnarna, då är det ”bara” starten kvar. Enligt ena domaren hoppade han en pinne på vägen upp men den andra såg inget så betyg 9+10.

Sen var det en platsliggning såklart också under dagen, jag minns inte om det var mellan lydnaden och uppletandet eller uppletandet och skyddet för platsen kan jag glatt konstatera inte ens fanns med i mitt medvetande att den skulle göras. Jag är så jäkla säker på Dax i den situationen så det är inget jag reflekterar över alls. Betyg 10+10 på den för övrigt.
Totalt på lydnaden blev det 214 poäng, inte sådär jättelysande men jag fick mycket bra kvitton på vad jag ska träna på och var jag tänker rätt, och ska man vara helt krass så behöver man 210 poäng för att få cert så den gränsen hade vi klarat i alla fall om än med liten marginal. Men den ska bli bättre!

Medan vi körde lydnad körde startnummer 6-9 uppletande (nummer 5 var struken) och alla kom tillbaka en efter en och hade inga eller max ett föremål funna och betyg noll. Rutan låg ute på en äng där det varit högt gräs som nu hade lagt sig ner och vinden var i det närmaste obefintlig så det var ingen lätt match. Jag såg på snitslarna som satt i hörnen att det kom en lätt, lätt bris från höger till vänster i rutan så jag ställde mig på vänsterkanten för att han skulle få hela rutan i nosen men så fort jag skickade ut honom gick han precis diagonalt genom hela rutan till bortre högra hörnet och jag såg i gräset att det var en ”stig” där av de som kört i rutan tidigare. Jag lät honom jobba ganska fritt eftersom jag visste att alla andra hade haft problem, då var det liksom ingen idé kände jag att lägga mig i det som hände där ute utan jag kallade bara tillbaka honom när jag såg att han var ute och svajade utanför vallningen eftersom jag fick avdrag för det i Norrköping.

Efter kanske tre minuter hittade han ett föremål mitt i rutan som han kom in fint med, sen var det lika öde igen men han jobbade bra hela tiden ändå. Inte en enda gång fick jag ut honom i vänstra hörnet och man såg på gräset att ingen annan hade varit där heller så jag försökte de gånger jag skickade om honom att peka ut honom dit men icke, han vek bara av och skulle till högra delen av rutan. När alla var klara visade det sig att ingen av hundarna hade gått ut till vänstra hörnet!
På allra sista skicket drog han hela diagonalen bort till höger hörn igen, och precis när han kom fram ropade tävlingsledaren att det var en minut kvar. Han höll på och joxade lite där i hörnet och man såg bara rumpan och svansen sticka upp och jag tänkte att han stod och åt något skit haha. Men så började svansen svänga och sen kom han tillbaka upp och sprang mot mig. Först kunde jag inte se om han hade något med sig, han är gul och gräset var gult och högt, men visst hade han ett föremål med sig!
När han passerade halva rutan på väg in ropade tävlingsledaren att tiden var ute, så det var ju verkligen i sista sekund han hittade föremål nummer två och med det fick vi betyg 6+6 och var de enda som fick betyg i uppletande denna dag. Alla funktionärer och publiken som stod vid rutan applåderade och blev jätteglada när han lämnade andra föremålet, inte ofta man får sån pepp på två föremål hahaha!
Men det är ju inte kul som arrangör heller att anordna något som ingen genomför, så jag förstår att de blev lite glada också.Sedan var det ju då dags för dagens huvudmoment och stora händelse; skyddet. Och DÅ blev jag nervös. För jag mindes plötsligt att det är då man går transporter. Och även om transporterna i sig inte är så mycket värda så är det ju andra saker som hänger på att de funkar. Går man inga bra transporter utan hunden går ifrån en så får man inte göra något av överfallen, eller dubbelretningen, och det är många viktiga poäng skulle man kunna säga!
Så usch, jobbigt känsla där inför skyddet.
Men till att börja med är det ju civilsändande, och man såg på Dax att han förväntade sig att det skulle komma en boll eller dutt flygande för han gjorde en liten båge bort från figgen där bollen normalt sett kommer innan han placerade sig i bevakningen haha. När jag avhämtade närmade han sig figgen något men ingen katastrof. Betyg 10+10.

Sen var det då dags för transport med överfall i munkorg och hua vilken känsla!
Men jag tänkte faktiskt till och sa ”fot” i stället för ”här” denna gång, hellre en hund som går och tittar på mig för mycket och går där han ska än en hund som går iväg med figgen och vi blir avbrutna. Men faktiskt så blev det väldigt bra, jag fick påminna nån gång kanske och jag påminner ju alltid när jag ansluter till en meter eftersom jag tar några springsteg just för att få chansen att säga mitt kommando två gånger till haha. Kommentar domare 1 ”H tränger F transport ngt + avviker pos” och domare 2 ”något ojämn i pos”. Betyg 8+8, tjohoo!
Jag kände själv att vi var lite nära när överfallet kom men det var helt och hållet mitt fel för Dax var med mig och inte med figgen. Jag måste dra ut avståndet helt klart, jag går på en meter precis och då är Dax ju närmare eftersom han sticker ut framför mig. Jag måste se till att jag kanske är på 1,20 så borde det blir bra. Överfallet tyckte jag såg ok ut och han samlade ihop sig bra, kommentar domare 1 ”ngt snett överfall, sent” och domare 2 ”låg stöt”. Betyg 8+8.

Till fasttagandet kändes det då lite bättre när jag märkte att Dax var mer ”i hand” än han var i Norrköping då det var han som körde skydd och jag hade kunnat gå och sätta mig i bilen i hans ögon. Åter igen pep han lite tyst när figgen sprang ut men hade inga tendenser till tjuvstart och sprang som vanligt som en vettvilling när han väl fick kommandot. Stöten tyckte jag själv var kass, han gick mer ut mot armen än i ryggen. Kommentar domare 1 ”glider av ngt” och domare 2 gav ingen kommentar. Betyg 9+8.

Nästa moment var bevakningar i korg, han kändes väldigt laddad när jag lämnade. Han blev rätt känslosam i sina stötar, hade väldigt gällt skall och tryckte verkligen med korgen snarare än stötte så jag tänkte att han skulle ha svårt att backa ut sen men det gick bra. Dock blev det mer för varje stöt och på sista var han nog lite nära. Jag såg inte den själv eftersom figgen hade ryggen emot mig då. Avhämtningen gick också bra, jag ser tendenser varje gång att han vill gå fram mot figgen men han gör ju ingenting så det är bra. Men det är ändå något jag vill träna på, rätt som det är kommer han inte kunna behärska sig. Kommentar från domare 1 ”ngt tomt angrepp sista” och domare 2 skrev inget här heller. Betyg 8+9.

Sen kommer dubbelretningen och jag var förvånad över att Dax inte hade visat något intresse av de människor som stod vid sidan av planen och hade kunnat vara grupp. Han brukar vara väldigt observant på det, men denna gång var han väldigt inne på transportfiguranten så plus i kanten där. Vi hade problem i Norrköping att han inte kom iväg vid överfallet men denna gång gick det rätt så bra, han vände när han skulle men jag fick nästan känslan av att jag hann vända liiite innan honom. Sen blev jag lite handlingsförlamad vilket åter igen är orutin från min sida, jag kollade hur han gjorde vid stöten vilket gav honom tid att landa, samla ihop sig och springa emot lite igen innan jag kommenderade in honom till mig igen. Jag måste vara snabbare!
Men detta blev ändå nästan den bästa dubbeln vi har gjort, på träning har det ju varit trubbel med transporterna och på tävlingen blev han oerhört sen iväg.
Kommentar domare 1 ”en del orent angrepp efter” och domare 2 ”DK”. Där hade jag ju velat veta vad han uppfattade för DK då jag har märkt att vissa domare slentrianmässigt sätter DK för att de förutsätter att alla har ett hehe. Betyg 7+8.

Sedan var det åter igen dags för läskig transport med överfall men nu i ärm och jag märkte på Dax att han hade plockat upp sig ett snäpp i affekt efter alla dessa stötar. Efter tävlingen såg jag i munkorgen att den hade fått en hel del nya repor i främre skinnet och den är ändå väldigt hård så han hade inte sparat på krutet där inne precis.
Jag hade svårare att hålla ihop honom under ärmtransporten och fick påminna flera gånger om positionen men det gick ändå hyggligt och vi fick vårat överfall. Kommentar domare 1 ”H avviker transport, DK” och domare 2 ”något ojämn i position”. Betyg 7+8.
Vid överfallet var vi åter igen så jäkla nära, denna gång var det väl typ hälften mitt fel och hälften Dax som gick med figgen. Som sagt, betydligt mer känslosam och inne i kamplusten. Jag trodde jag skulle få ta i med ett DK vid släppandet men till slut släppte han i alla fall och kom till min sida, dock höll han på att gå med figgen när den gick iväg så han var ju definitivt inne i sin bubbla fortfarande haha. Kommentar domare 1 ”segt släpp överfall” och domare 2 ”något sent släppande”. Betyg 8+8.

Nästa moment vårt paradnummer modprovet där han alltid gör själva modprovet 10-mässigt och sen får jag ge DK på släppandet hahaha. Åh, detta hade jag velat ha på film (jag hade velat ha allt på film i och för sig men jag hade ingen ”caddie” med mig så filmkameran låg kvar i bilen), figgen tog emot honom så jäkla bra och sen snurrade han runt sådär väldigt spektakulärt så Dax stod som en vimpel i ärmen hahaha. Tur att han inte släpper i första taget hehe, men jag insåg ju att detta kan innebära problem för det efterföljande släppandet så redan innan han stod på marken kommenderade jag ”stå stilla” till figgen så det inte skulle bli några onödiga kamptillfällen där också. Dax satt till en början i ärmen lite längre än nödvändigt och jag började tänka ”ge det två sekunder till, sen är det bara att kommendera” men då släppte han av sig själv. Sen blev avhämtningen lite svajig då han mötte upp mig när jag var nästan framme, så jag tror han låg i lite oklar sinnesstämning där om vad han egentligen skulle tycka och tro. Det blev inga kommentarer på modprovet då betyget var 10+10 men på släppandet skrev domare 1 ”segt släppande, släpper bevakning” och domare 2 ”något sent släppande, släpper bevakning”. Betyg 7+7.

Näst sista momentet, bevakningar i ärm. Där började han kännas lite trött och mindre samlad, under hela skyddsprogrammet hade han ju som sagt jobbat upp sig känslomässigt och här någonstans började det närma sig bristningsgränsen. Jag tyckte att han gjorde fina första och andra förflyttningar med hyfsade släppanden och utbackningar men på nummer tre blev det överslag och jag såg att han inte tänkte släppa alls så jag fick dra i med ett ”loss”. Då släppte han och tittade JÄTTEFÖRVÅNAT på mig vid sidan om figgen, ”VA är du kvar??” hahaha. Sen var det dags för avhämtning och då släppte han också bevakningen lite med blicken men höll sig kvar på plats i alla fall har jag för mig men det förstår jag ju blir efter att jag har korrigerat honom där innan. Kommentar domare 1 ”sega släppande sista och nästa sista, släpper ngt bevakning” och domare 2 ”sega släppanden”. Betyg 5+7.

Avslutningsvis flykt med skott, jaa vad ska man säga. Figgen sprang, Dax sprang, skottet ljöd och jag sprang, kom fram där de stod och kampade, tog pistolen och kommenderade ”stå stilla”. Figgen stannade och tittade på Dax, jag tittade på Dax. Dax kampade glatt vidare. Jag tänkte jag har ju rätt att kommendera ”fot” också så jag sa ”fot!”. Dax kampade glatt vidare. Jag kände bara att jaja, då blev det ett DK på släppandet här då så jag sa lugnt ”loss, fot” och då släppte han utan problem. Jag vet ju att hör han bara ”loss” så släpper han så det är ingen idé att vråla halsen ur sig för det är snarare att momentet inte är befäst som gör att han inte släpper. Kommentar från domare 1 ”mycket segt släppande” och domare 2 ”DK, sent släpp”. Betyg 6+7.
Totalt i skyddet knåpade vi ihop 227 poäng och ihop med de andra huvudmomenten avsök och ståndskall blev det 245 poäng. Plussar man på lydnadspoängen och poäng för spår och uppletande så blev det en total på 575 poäng och vi hamnade på en andraplats bara ett poäng efter vinnaren. Mååånga poäng ifrån certpoäng eller SM-kval, men en hygglig debut i alla fall tycker jag.Sammanfattningsvis då, målet för dagen var att inte bryta något och det misslyckades jag med redan i första momentet hahaha. Samtidigt var utgångsläget annorlunda när vi åkte dit än vad jag tänkt mig från början, sista veckan har vi inte tränat alls och snabbt omprioriterade jag denna tävling till att bara bli en ”vad ska vi träna på”-tripp. Jag träffade gamla bekanta som jag inte sett på sju år, fick fina tips från duktiga människor om vår fortsatta träning. Vi hade himla kul allihop och stämningen var god även om det inte gick jättebra. Vi var nio som kom till start inklusive högrehunden men bara fyra som fullföljde så det var kanske inte de bästa förhållandena heller denna dag.
Jag är jättenöjd med vår prestation i allt utom söket då jag känner ??? inför hans totala o-engagemang. Samtidigt vet jag att han är en naturlig spår- och inte sökhund, och håller jag inte igång det så går han tillbaka i gamla vanor och följer de spår han hittar. Den tanken måste ständigt underhållas!
Dock kan jag tycka att han är ju faktiskt en malle, sen NÄR säger man nej till att tokrusa i skogen???
Men ja, nu blev det som det blev och jag känner mig nöjd med att jag inte hängde fast känslomässigt vid att det gick dåligt utan bara ”jaja, då kör vi nästa grej då”. Det enda jag blev lite ur balans inför var som sagt transporterna, men de blev ju inte kattskit de heller så det finns kanske hopp om att få ihop en bra helhet till slut.
Nu laddar vi om till nästa tävling, jag står som första reserv i Norrköping den 1 november och sedan helgen efter den 9 november hoppas jag på att komma med i Jönköping innan vinteruppehållet!