Igår var vi ju på ReDog som jag skrev om på morgonen, hela tre timmar tog besöket så det var utförligt!
Dax var förväntansfull som alltid inför besöket, stackarn visste inte vad som väntade haha. I ungefär en halvtimme stod veterinären till att börja med och kände igenom honom, klämde, böjde och bände och till slut reagerade han på minsta beröring för då hade han fått nog.
Det han började med att reagera på var ett muskulärt ställe strax bakom knät där Eva också fick reaktion i fredags när vi var hos henne. Det var efter det fyndet igår som han började krångla och visade reaktioner i haserna när veterinären böjde där och även i tårna och egentligen så fort hon nuddade honom. Därför fick jag också sträcka och böja både haser och tår, och då visade han inget alls på haser och böjsenor men lite på yttre tårna i böjt läge nedåt. I och med att han ”stegrar” av sig själv och tror att det ska göra ont så blir han ju lite svårundersökt, men vi konstaterade i alla fall att när han inte visar nåt på haser eller böjsenor när jag gör så är det ju ingen fara utan då sjåpar han sig bara för att det är veterinären som trycker och hon hittade den ömma punkten bakom knät. Så böjsenorna är i alla fall definitivt helt friskförklarade, det var de som var trasiga förut i höger bak. Men i och med att han hade reaktioner på tårna i böjt läge beslutade vi att röntga tassarna, och till slut körde vi röntgen på alla fyra för att vara säkra!
Dax blev sederad (och i och med det så strök jag mig naturligtvis både från helgens tävling och nästa helg i Jönköping eftersom det är karens på sederingsmedlet) och sedan lades han på röntgenbordet för att plåta alla tassarna. När han var klar med det kom veterinären in igen och pratade och klämde lite till, bland annat på den muskel som hon känt på i hans vakna tillstånd bakom knät, och trots att han var sederad så började hela hunden rycka och skaka så kraftigt som om han fick ett krampanfall, drog in framtassarna under sig och verkligen drog ihop varenda muskel i kroppen!!
Så fort hon släppte trycket på punkten i benet så slutade han skaka, och när hon tryckte igen så blev det samma sak så där hade han verkligen asont!
Då beslutade vi att köra ett ultraljud på muskeln och kolla hur det såg ut.
Röntgenbilderna på tassarna såg för övrigt superfina ut på alla fyra, inga som helst problem. Här nedan ser man vänster fram där han saknar klobenet på tå två, det ser ju lite lustigt ut!
I ultraljudsrummet blev Dax inlindad i filten han fick ligga på tidigare för att slippa så mycket ljud och ljus eftersom de ju är lite vakna under sedering och han uppenbarligen var medveten om vissa bitar, till exempel smärta. Lilla talibanen hahaha!
Ultraljudet var en häftig historia, till en början såg man ju bara vita streck i olika tjocklekar men efter ett tag började man kunna urskilja att det var muskelfibrer och hur musklerna låg i förhållande till varandra, man såg svarta hål för blodkärlen och infästningar mot leder och ben. Sen plötsligt kom det fram en svart skugga på skärmen i kanten av en muskel och där hade vi problemet. Någon form av vätska ligger vid muskelfästet på en muskel som fäster mot lårbenet, om det är blod eller annan vätska går inte att avgöra såklart men den ska i alla fall inte vara där utan där är det inflammerat och kanske också bristningar.
Det läskiga (som jag hade velat fota också men inte vågade när jag stod bredvid veterinären haha) var att skuggan låg på ett sådant sätt att det såg ut som ett ansikte i profil med ett elakt hånflin, verkligen som en liten djävul där på skärmen som han har inne i benet. Och det är ju inte helt långt ifrån sanningen, det är ju ett djävulskap det här men nu vet vi i alla fall vad som är felet!
Dax fick en liten ruta upprakad på benet för att göra ultraljudet och först hade sköterskan tänkt att göra ett hjärta för hon blev så förtjust i honom men trimmern var för stor hahaha!
Diagnosen blev i alla fall en muskelsträckning som nu ska lasras och behandlas med rimadyl för att få ner inflammationen och öka blodcirkulationen, och även resten av benet ska vi behandla utförligt där framför allt höftböjaren stod i fokus eftersom den är oerhört kort. Hon sa igår att hon tyckte att han är väldigt underutvecklad i musklerna i höger ben jämfört med vänster men hon mätte aldrig något så jag vet inte om det stämmer och i så fall hur mycket. Jag ska nog ta och göra det själv här hemma för att hålla koll på hur utvecklingen är!
I och med att den är så kort så tar han inte ut steget ordentligt, sen har han ont på utsidan vilket gör att han inte vill sätta under sig benet för då sträcks det där så han får ju en helt felaktig benställning när han rör sig vilket vi måste få bort innan det blir ett befäst mönster att gå på för då kommer han fortsätta gå sönder. Jag hoppas såklart att det inte redan är för sent.
Så nu ska jag massera och använda novafonen så mycket jag bara kan, alla tider på dygnet, smörja ordentligt med liniment så blodcirkulationen kommer igång och muskeln slappnar av och blir mjuk. Förhoppningen är att han då ska börja använda benet mer utförligt när han känner att det inte stramar och tar emot och då få ett mer genomarbetat ben. Därtill ska vi i en förlängning när muskelsträckningen/bristningen/inflammationen eller vad det nu är har lagt sig ha ett uppbyggnadsschema i lagom takt så han inte går och kompenserar med det vänstra benet för att det högra är svagt. Fram till nu har vi ju fått ordinerat laser mot eventuell smärta, treadmill och cykla för att bygga styrka men jag känner själv spontant att det inte är tillräckligt för att få ett ordentligt genomarbetat ben i alla muskler utan mest ”påskjutsmusklerna”. Veterinären sa idag när hon hade överlagt med Stefan att hon också hade tänkt på det där och hade vibrationsplatta som han får stå på i tankarna, själv tänker jag också pilatesboll och simning för att komma åt mer än bara de muskler man använder för att ta sig framåt. Men det är ju som sagt i en förlängning när muskeln är hel, om tre veckor ska vi tillbaka och göra ett nytt ultraljud för att kolla fästet och då tyckte Eva att jag ska be att de kollar böjsenorna också eftersom det egentligen var lite därför jag var där igår med, för att verkligen se hur de ser ut.
När vi till slut fick åka hem började det skymma och vi var alla rätt så trötta tror jag, Brimer hade suttit ute på parkeringen med luckan lite öppen under hela tiden och tittat på folk så han hade i alla fall fått lite att pyssla med. Sen på kvällen kom Malin och käkade lite middag och snackade skit, och då passade han på att ”mingla” på sitt eget lilla vis hehe. Lille Brimpe, han har verkligen blivit en helt annan hund det senaste året och vågar ta för sig på ett helt annat sätt än tidigare. Jättekul att se att om man låter det ta lite tid och är lite finurlig och genomtänkt med vad man gör kan man överbrygga många saker som hundarna kanske inte har till sin fördel.
Sen kan det ju blir lite för mycket av det goda såklart, som till exempel när man hindrar gästerna från att äta genom att helt enkelt klättra upp i deras knä hahaha!
