Anledningen till varför jag valde att åka in med Öje igår var dels att han redan på morgonen var otroligt dålig i magen när han bajsade. Under dagen var han go och glad precis som vanligt, ytterdörren stod öppen så hundarna kunde gå in och ut som de ville och allt var frid och fröjd. Vi åkte iväg till Enköping och tränade en sväng, jag körde lydnad med Öje och han var samma glada skit han alltid är.
Sen när vi var på väg hem vid 19-tiden började han plötsligt kräkas i bilen, och då kom det upp osmält mat trots att de fått frukost långt tidigare. Sedan fortsatte kräkandet i två timmar varje kvart och man såg (och hörde) hur han verkligen tog i varje gång men det kom inte upp något annat än slem. Efter ca en timme började det bli blodblandat vilket inte är konstigt då det är lätt att tunna blodkärl i svalg och hals går sönder när de kräks så mycket, men när han hade druckit vatten en sväng som nästan genast kom upp och var väldigt blodfyllt så kände jag att jag ville kolla upp det trots allt.
Jag är verkligen inte den som åker till veterinären med mina hundar i onödan, det mesta kan man faktiskt ta hand om hemmavid även om man såklart kan påskynda läkning något genom att till exempel sy ett sår. Med ett otal skavanker och skador som mina och andras hundar har fått genom åren så lär man sig ju ganska väl vad man känner att man själv kan hantera på ett bra sätt.
Är man minsta osäker ska man självklart åka in vill jag också inflika!
Till denna historien hör dock att i förrgår kväll gav vi hundarna revben av nöt att tugga på eftersom det är många som säger att det är bättre än märgben på grund av att det är mycket mjukare och inte sliter ner tänderna som just märgben gör. Revbenen kan hundarna tugga i sig helt, men det rengör ändå deras tänder effektivt vilket man ju gärna vill och i synnerhet när de äter färskfoder som våra gör.
Jag har dock varit skeptisk just till den biten med att de kan tugga i sig benet, med tanke på risken att det blir benflisor som sätter sig på tvären eller sticker hål på mage eller tarm. Men enligt uppgift ska det inte vara något problem eftersom benen inte är tillagade, endast då blir det vassa och farliga flisor.
Att Öje blev dålig i magen är inte så konstigt, ger man köttben så kan magen reagera. Men när de börjar kräkas och det dessutom kommer upp blod så blir ju läget något helt annat. Tilläggas ska också att även Brimer kräktes två gånger redan på morgonen, och upp kom då en ca 3 cm lång ”sticka” av ben. Så när Öje blev så jättedålig kändes det verkligen som rätt tillfälle att åka in, och jag ringde också och bekräftade det valet med Strömsholm så de visste att vi var på väg. Jag har alltid upplevt Strömsholm som att de inte vill att man kommer dit till akuten i onödan, så därför litar jag på när de säger att det är dags att åka.
Det sista Öje gjorde innan vi åkte var att kräkas så jag tänkte att då hinner vi i alla fall en liten bit innan det är dags igen, men han höll sig faktiskt hela vägen bort och sedan kom det inte något mer. Han var väldigt påverkad vilket vi som känner honom såg tydligt i och med att han låg still en del i väntrummet och var väldigt närhetstörstande, när de undersökte honom var han väldigt medgörlig och stod liksom bara där. Han betedde sig som en normal hund med andra ord haha, men han är ju egentligen en spjuver med en räv bakom varje öra så när han är ”normal” mår han verkligen inte bra!
I och med att vi åkte in akut så går ju de fall som är mer illa däran före såklart så det blev en del väntan både i väntrummet och inne på ett undersökningsrum, och under tiden tyckte vi att han piggnade till mer och mer. En sköterska kom och gav honom lite mat för att se om han fick behålla den, den ville han inte ha men jag tvångsmatade honom med det mesta eftersom det var viktigt att se om kroppen skulle säga ifrån. Det gjorde den inte, men däremot blev han bajsnödig så vi gick ut och då var han fortfarande enormt dålig i magen men kräktes i alla fall inte. Sen blev det mer väntan på rummet och när han började jaga en fluga och nästan hoppade ut genom fönstret i dörren och ut i korridoren i sin vilda jakt kände vi att han var i tillräckligt bra form för att vi faktiskt skulle våga avstå röntgen och åka hem med premissen att komma tillbaka idag under dagen om han försämrades igen.
Det vi spekulerade i kan han hänt är att han fått i sig en benbit som antingen satt sig som ett stopp i magen eller legat där och irriterat och till slut sa kroppen ifrån, försökte göra sig av med det som var problemet och vid något tillfälle så släppte den/kom den upp. Sedan tar det ett tag för magsäcken att lugna ner sig igen, och det underlättas såklart inte av att han kräktes så intensivt som han gjorde. I morse var han fortfarande dålig i magen (och Brimer spydde upp två stora benbitar till), men det har inte kommit några mer kräkningar och han ville mer än gärna äta frukost vilket är ett mycket bra tecken. Från och med nu kommer jag gå på min magkänsla att små benbitar hör inte hemma i hundmagar oavsett om de är tillagade eller inte, så vi håller oss till märgben framöver om de ska få färska ben eller hudben som i alla fall blir mjuka av magsyra när de kommer ner i magen.
Bilderna på mig och Öje (och Fri) är fotade av Svante med min kamera.
Eftersom vi kom hem jättesent i natt så har dagen varit ganska seg, Svante är iväg och fiskar med en kompis över helgen och jag har tagit det väldigt lugnt och bara åkt och handlat en sväng. I morse när jag var ute och skulle plocka blåbär till Öjes frukost för att stabilisera magen så råkade jag få syn på en kantarell typ 20 meter utanför tomten, sen såg jag en till, och en till… Så under eftermiddagen gick jag ut för att plocka dem och det slutade med att jag fick ihop närmare tre kilo. Tack gode gud för att jag skaffade svampkniv förra året säger jag bara, då blev det ju helt klart inte lika slitigt att rensa det sen när jag väl kom in eftersom jag gjort grovjobbet på plats i skogen!
På bilderna nedan syns det hur galet nära det var, alltså läget på detta hus är ju oslagbart. Man har skogen med svamp och bär precis utanför staketet och mängder med fina grusvägar där man kan gå och cykla med hundarna utan att bli överkörd runt omkring, tio minuter till mysiga Mariefred där man kan handla matvaror till bra pris och fika och strosa omkring bland en helt lagom mängd människor, 20 minuter bort ligger det två större shoppingområden (ett åt vardera håll) och bara 35 minuter bort är man i Stockholms city!
Det ENDA jag inte uppskattar med huset är att det ligger precis vid länsvägen, hastighetsbegränsningen är 70 här utanför men folk kör minst i 90 och ibland betydligt mer än så. Vägljudet stör dessutom när man sitter ute på altanen på framsidan tycker jag, och man vill inte gärna sätta upp högt och tätt staket runt den så man inte får in nån sol.
Men men, man ska inte klaga om man bara har en enda grej som stör här i livet, då har man det ju ganska gott ändå tycker jag!
