En hel ledighet att sammanfatta, detta kan bli ett riktigt maratoninlägg!
Sist jag skrev var i onsdags, då hade vi varit på ReDog. Jag har tyckt de sista två dagarna under jobbvändan att Dax inte har varit riktigt fräsch i sitt ben, och när vi träffade Eva i onsdags hittade hon en liiiten smärtyttring i tå nr 3 och att han var något stum i musklerna. Vi diskuterade fram och tillbaka om hur vi skulle lägga upp både dagen och den kommande veckan, och kom fram till att först köra på med laser och sedan ställa honom i skritt på treadmillen för att se hur han rörde sig med ökad cirkulation men även med lite motstånd.
Skritten såg riktigt fin ut, så vi testade att lägga upp honom även i trav eftersom han behöver bygga de där musklerna för att allt ska hålla ihop. Även traven var jämn och fin så helt klart var det en så pass liten ”grej” att han endast kände av det när han var lite kall och stelare. Men det ÄR en liten grej…
Avlastar höger bak.
Jag blir ju helt knäckt av det här, hela min vardag får en blöt filt över sig när Dax inte är 100 och det ligger alltid en liten klump i magen av ångest. Det har tagit ett tag av funderande för mig att komma fram till att detta är en stor anledning till varför jag varit generellt ”taggig” det senaste året, ibland helt oprovocerat och orättvist mot både folk och fä. Det ligger hela tiden där i bakhuvudet och nöter, tänk om han aldrig blir bra, tänk om jag måste ta honom ur tjänst, tänk om jag blir av med jobbet, tänk om jag måste ta bort honom?!?
Om man ändå vore en ”vanlig” tävlingsförare igen, då hade känslan varit helt annorlunda.
Nåväl, vi kom fram till att jag ska kyla tassen morgon och kväll (eller efter ansträngning) för att motverka inflammation i senskidan, stretcha och massera benet generellt såklart och ha sko (på båda bak så han inte snedbelastar) för att tån inte ska bli påverkad av till exempel små stenar eller andra förändringar i underlaget. För övrigt kan vi köra på, med förnuft det vill säga, eftersom han inte är oren eller påverkad när han är uppvärmd. Träning är alltså inte problemet eftersom jag där har tid och utrymme för att värma ordentligt, utan det är ju framför allt jobbet som är problemet eftersom han där ligger still i bilen och sedan hux flux ska komma ut och gå i trappor och så vidare.
Krasst sett så är det lite så att ska han användas så ska han, och går han sönder så gör han. Och det låter ju konstigt och känslokallt kan man tycka, men andemeningen är att så länge han ska jobbas i någon form kommer jag aldrig ifrån risken att det kommer att gå upp. Det kommer inte bli bättre av att linda in honom i bomull och sedan bara ”ta fram honom” för enstaka tillfällen, då kommer han garanterat gå sönder eftersom det inte finns någon grund att stå på. Så antingen får vi se till att fysa, rehaba, fortsätta bygga, hålla honom aktiv och göra det vi kan, eller så ska han ställas av helt och bli pensionerad. Och det senare är ju inte ett alternativ, inte förrän jag kan ta en ny hund i tjänst vilket jag ju hoppas ska bli Öje om ca 1,5 år. Sen ska jag ju såklart använda hjärnan och fortsätta vara uppmärksam på hur dagsformen är, även om han ska vara aktiv så är ju inte tanken att köra honom till varje pris som helst och absolut inte om han har ont!
Jag köpte gummimattor att lägga på makadamen utanför entrén för att Dax inte ska gå på dessa stora stenar, och så backar jag bilen ända fram till mattkanten. Jag vet att folk tycker att jag skämmer bort mina hundar och framför allt honom, men varför skulle jag inte när jag kan?!
Dock var inte hundarna helt förtjusta i att faktiskt gå på mattorna haha (otacksamma slynglar), så kanske ska jag byta till lite finkornigare grus i stället nån gång i framtiden. Jag är inte heller helt förtjust i makadamen nämligen, det blir lite väl mycket verkstadsgård över det hela tycker jag och förbannat oskönt att gå på. Kanske blir det plattor närmast huset till och med, om jag orkar engagera mig.
I torsdags var det dags för träning igen och vi körde lite följ och pyttelite kryp innan skyddet men hoppade sökövningarna som det också var tänkt att vi skulle köra. Sen på kvällen gick vi transporter både med och utan korg och det tar sig banne mig… Vi tittade även på dubbelretningen två gånger det sista vi gjorde eftersom han då var ordentligt genomarbetad och på första vändan gick han helt ok transport även där, tittade på gruppen när vi passerade men sen fokuserade han på Edde som var transportfigge, han startade jättefint vid rätt tillfälle och gjorde en bra stöt men sen var jag seg med att hämta upp honom så han lyckades stryka Rickards ben med korgen på vägen in till mig eftersom han laddade för att stöta igen den lilla rackaren. Han gör gärna sådana där fulgrejer i söket också, kommer in mot figgen snävt så att han ”råkar” vara på med korgen innan han går in i bevakning och det kan ingen övertala mig om att det är omedvetet för det händer alldeles för ofta för att det ska vara en slump!
Tidigare i veckan, innan vinterns återkomst, satt jag ute och åt frukost en dag och en ensam krokus tittade fram i rabatten. Sen kom ju som jag skrev igår snön tillbaka, men jag såg idag att denna krokus faktiskt ändå har fått lite sällskap av några till!
Våren är på G, skönt!
På grund av att jag alltså var för seg med omhändertagandet och han var på lite grann så körde vi en ren transport förbi gruppen en vända och sen körde vi momentet i sin helhet igen, han gick fortsatt lika bra genom transporten och startade rätt MEN han gick mot hotet det vill säga pinnen som Rickard hade i handen vilket gjorde att han kom skyhögt med stöten och landade såklart också hårt… Kniv i mattehjärtat kan jag säga, hua!
Nu kör vi med längre avstånd från gruppen vid träning än vad det är på tävling så när det är på riktigt så kommer han inte hinna gå så högt, men både jag och Rickard var överens om att vi ska lägga lite krut på att rikta in honom i kroppen så att han inte dundrar på så in i helvete på höjden ändå.
Efter dessa övningar var jag hysteriskt nervös över hur tassen skulle se ut men jag har inte fått nån reaktion alls vid böjprov sedan dess, dock är han hård i musklerna och står gärna med tassen bakom sig när han stannar så jag valde att avboka sökträningen jag hade planerat under lördagen och har satsat på massage och stretching varvat med vanliga promenader.
För övrigt har det inte hänt så mycket, som sagt handlat lite och klurat på om jag skulle införskaffa mig en högtryckstvätt både till bilen och till altanerna men jag insåg att de som blivit bäst i test kostar också därefter… Och nu kom ju ändå snön tillbaka så nu behövs det plötsligt inte än på ett tag haha.
Igår var jag och gjorde nya naglar, klassisk fransk manikyr med glitter ovanpå (naturligtvis) och små blåa och gröna stenar. Sen blev det lite partaj på kvällen och idag har jag och Öje varit ute på en egen promenad i skogen.
Jag måste säga att jag är enormt jäkla nöjd med denna hund, han är så otroligt lättsam och förig men har ändå en självständighet och klarar att jobba ifrån mig också. Inga problem att komma till mig med saker och leka, inga problem att lämna ifrån sig (dock får han oftast tillbaka allt så det hjälper ju till att behålla den positiva känslan till att släppa), kampar fint, belastningsbar, social och tillgänglig. Hans enda nackdel som jag ser det just nu är att han har lite svårt att göra ifrån sig på nya ställen, visst kan man tänka att är behöver man kissa eller bajsa så gör man ju det och annars så låter man bli, men med det jobb vi har så finns det inte marginaler till att gå och vänta utan det är bra om man gör det man ska mer eller mindre direkt och i synnerhet när man ibland kan se på honom att han behöver gå men håller sig. Men när det är enda nackdelen jag kan se just nu så är jag oerhört tacksam haha!
Det är inte helt ovanligt att man kan se på hundar som växer upp i flock att de blir lite försiktiga när de kommer ut i skogen som ensamhund första gången men Öje tågade på som ingenting, svansen i topp och fladdrade runt över stock och sten. På ett par ställen såg jag att han fick vind på vilt eller viltspår men än så länge går det att bryta där, den dagen vi träffar på något och det tillkommer en synretning blir en upplevelse. På något ställe tog han upp ett spår men lyssnade när jag kallade in honom, det ställe han hade svårast att släppa och jag fick lägga på lite krav var ut på ängen där en människa hade gått hahaha!
Jag hade med mig en boll som vi lekte lite med och jag kastade iväg den medan jag höll i honom och släppte sen samtidigt som jag sa ”leta”, en bra lek för att lära in uppletandekommandot. Visserligen är det ju ovallat där bollen ligger men det är en petitess i sammanhanget tycker jag, det jag är intresserad av till att börja med är att hunden ska tycka att det är kul och spännande att springa ut på kommandot och sedan tycka att det är roligt att komma tillbaka med det den har hittat.
Tyvärr blev det lite svårt för honom några gånger då bollen försvann ner i snön, då blir det väldigt lite vittring och han fick leta mer än det var tänkt vilket jag inte vill just nu eftersom det som sagt ska kännas lätt och kul att springa ut på ”leta”. Han gav sig dock inte även om han de första gångerna kom in till mig igen och var lite frågande, men sen gav han sig ut igen och letade reda på den. Då blir det ju per automatik ett långsamt arbete och det är jag som sagt inte ute efter nu så jag försökte slänga bollen där det var mer öppet eller släppte honom så fort den hade landat.
Vi hittade också en gammal grävmaskin som står ute i skogen som han fick hoppa upp på, sånt är jättebra för att bygga självförtroende och samarbete!
Sen gick vi vidare till en asfalterad vändplats högst uppe på åsen och fortsatte ner längs med vägen ner till andra sidan. Hela Strängnäs är ju ett gammalt militärnäste känns det som så jag kan tänka mig att vändplatsen är nån form av militärt strategiskt punkt, jag vet att nedanför finns det en port in i berget också så nån form av funktion finns det väl med att asfaltera en plätt mitt ute i skogen med en smal grusväg dit. Fin utsikt är det i alla fall, och vi hittade en plåt att kliva och kampa lite på också då Öje till en början tyckte den var läskig när den skramlade och rörde sig. Efter ett tag gick det bättre så han ”förbättrar sig efter hand” som det brukar stå i L-testprotokollen haha. Vi får väl se om det kvarstår när den dagen kommer!
