Idag skulle jag ha tränat själv innan jobbet men efter en snabb blick på vädret samt väderleksprognosen för veckan insåg jag att dagens solsken verkade dumt att slänga bort på att vara inne. Så efter att ha fixat lite postärenden inne i byn så lade jag ut varsitt spår till Öje och Brimer på åkrarna/ängarna efter vägen, ju mindre jag spårar här hemma på mina egna ängar desto bättre eftersom de har jag ju tillgång till jämt – bättre att variera och byta plats så mycket det går för att få en genomarbetad hund!
Öje fick gå sitt spår först och idag hade han lite svårt med att hålla sig i kärnan och jag hade svårt att styra honom då bristen på riktmärken var uppenbar. Idag hade jag plockat bort väldigt mycket näring för att se hur han skulle lösa det, det låg bara några enstaka godisar ute vid vinklar och slut. Han hade lite motvind och ville gärna lyfta nosen och springa på, dessutom fick han in Brimers spår som låg en bit bort i nosen och blev frustrerad över att inte få följa upp det.
Han studsade och bockade som en rodeohäst haha, men med lite tålamod från min sida och bara vänta ut honom så kom han igång med spårandet igen och sen gick det sådär fram och tillbaka genom hela spåret. Inte ett kanonspår rent tekniskt, men flera bra erfarenheter för honom.
Vi hade åskådare också i form av kungens hjortar, och på vägen tillbaka till bilen satt det en stor kråka som Öje startade på när den flög iväg men gick att kalla in. Där hade vi ett litet smakprov på den där jakten jag skrev om häromdagen, idag var det inga problem att bryta men det blir nåt helt annat när viltet håller sig på marken å andra sidan. Bra träning även på det, lagom första gång och den stackars kråkan fick leva med att vi höll oss lite nära den för att få chansen att bryta, kalla in och belöna!
Brimers spår började i ett litet skogsparti och gick sedan ut på åker för honom också, han tog upp det fint men tempot var galet högt och i skiftet mellan skog och åker/äng låg dessutom i nedförsbacke så där testade jag att stanna honom och lägga honom plats medan jag tog mig ner innan vi kunde fortsätta. Det funkade faktiskt bra, men han hade lite svårt att ligga kvar när jag närmade mig och sedan blev det lite tilt i hjärnan efter det och han gjorde som han brukar när han inte riktigt vet; han bestämmer ett håll där spåret ”går” helt enkelt och sen sticker han dit hehe. Till slut kopplade han på nosen ändå och tog sig runt hela vägen, bra aktivering och han tycker i alla fall att det är skoj!
