Jahapp, lite tystnad har det varit här. Jag är så jäkla less så jag har liksom ingen energi kvar till annat än hundarna. Det känns så drygt att jag ska börja jobba i morgon!
Idag var i alla fall målarchefen här och fixade det som hans anställda inte kunde göra rätt från början (firman heter Uttrans målerientreprenad för den som undrar), sen att han inte heller gjorde de sista detaljerna som tex målade innanför elkablarna i hörnen… Men jag orkar inte tjafsa, han drog av på priset i alla fall vilket inte är mer än rätt och då löser jag det sista själv. Då får jag det som JAG vill!
Kanske är det jag som är ovanligt petig, men jag tycker själv inte att det är sååå svårt att måla ordentligt med raka kanter och rätt färg på rätt plats osv så i mina ögon är det inga konstigheter. Men folk kanske nöjer sig med ”hyfsat”, vad vet jag. Jag vill ha ”perfekt”. Inte så lätt för andra att leva upp till alla gånger kanske, och inte för mig själv heller för den delen. Jag har fått lära mig att tänka ”nu är det tillräckligt bra” när jag till exempel redigerar bilder, för ett tu tre så har man plötsligt redigerat sönder dem i jakten på perfektion.
Hur som haver så kan man väl sammanfatta det som att de gjorde ett skitdåligt jobb (utöver att själva målarjobbet var dåligt där färgen bland annat inte täckte ordentligt på sina ställen och inte var målat alls under elementet i sovrummet bland annat så var det kaffe på dörrmattan, färg på sänggaveln, elementet, diskmaskinen, golven, dammsugarslangen och min privata avbitartång, päronskrutt på gräsmattan, trasigt doslock osv osv) men förbättrade det till nivå ok och drog av på priset och då får det vara bra så. Jag har lärt mig att inte släppa in okända människor i mitt hem utan helt enkelt kavla upp ärmarna själv som jag gjort tidigare.
På ”Jerners rum” i Mariefred säljer de gammaldags godisklubbor i glasburkar. Så fint att titta på, säkert goda också.
Mysfrukost. I adventsstaken, som egentligen är en ugnsform, är det kaffebönor som sprider underbar doft i köket! ❤
Nu är det ju så ”roligt” att vissa saker kan jag inte göra själv, som till exempel avancerade eldragningar. Och det råkar också vara så att jag har en huvudsäkring som löser ut precis hela tiden i proppskåpet ute på elstolpen eftersom den högst troligen är överbelastad. Vad jag vet just nu är det vattenpumpen, varmvattenberedaren, halva spisen (två plattor), eluttagen i köket, diskmaskinen, belysningen i tvättstugan och ytterbelysningen som är dragna på den fasen. Och förmodligen något som har med värmepatronen att göra också eftersom proppen kan gå utan att jag använder någonting av ovanstående och just nu får ju värmen jobba lite extra när det är kyligare ute. Så förhoppningsvis kommer elektrikern som hjälpte mig med elen som var felaktigt dragen till spabadet i slutet av veckan och mäter upp hur det ser ut och ser om han kan göra om lite dragningar så det blir lite mer jämnt fördelat för det är så jävla trist att behöva springa ut till stolpen hela tiden och när snön kommer lär jag ju slå ihjäl mig på kuppen. Tjohoo… Eller nåt…
Kransen är på plats på ytterdörren. Jag tror att jag måste skylta upp min ytterdörr för övrigt, jag har ju lite dörrar runt om huset och det är i princip ingen som väljer att gå till den som faktiskt har en hall innanför.
Glittrig rimfrost på fasaden.
Innan julmarknaden förra helgen så gick min kamera sönder. Eller rättare sagt batterigreppet till kameran. Så hela julmarknaden fick jag hålla fast luckan till batterierna för hand för att kunna fota. I veckan skulle jag fixa det med Loctite skruvlåsning och en miniatyrskruvmejsel som jag fick köpa i ett kit med åtta mejslar varav EN var nästan tillräckligt liten för att kunna skruva fast den skruv som lossnat. Självklart funkade det INTE, skruven släppte igen. Ett nytt batterigrepp kostar över tusenlappen och kameran har ett antal år på nacken och är knappast värd några större investeringar. Nu har jag limmat fast skruven med superlim så får vi se om det håller, idag har det tack och lov gått bra och de bilderna kommer längre ner.
Lägg till lite strul med tvättmaskinen som plötsligt började visa felkoder som inte ens finns med i instruktionsboken (?!), lite andra privata saker som tynger ner och en skvätt decembermörker börjar det kanske klarna hur less jag är.
Tröttmössan Öje. ❤
Mina ljusglimtar är ju då mina fina grabbar naturligtvis, igår blev det spår för alla tre och idag spår med Öje och en långpromenad med de äldre och bolluppletande på ängarna för Brimer. Egentligen var det fysdag igår för Dax också men jag tycker att han ser lite stel ut igen i benet så jag avvaktar tills han blivit igenomklämd på ReDog i morgon innan jobbet. Jag får en liten markering på böjsenan i tå 4, vi får väl se hur det ser ut i morgon.
Spåren har i alla fall gått bra med alla tre, Öje gjorde ett jättefint upptag igår som jag försökte filma men inte lyckades med eftersom han envisades med att gå bakom mig nästan ända fram till spåret och det är svårt att filma bakom sig när man går framåt. Då stoppade jag ner telefonen som jag filmade med och tänkte jag skulle få honom att tänka lite framåt för kamerans skull haha men så fort jag stack ner den i fickan gick han minsann förbi mig och tvärnitade i spåret innan starthögen med godis, tog upp det och fick ju då en bra belöning när högen kom ett par steg senare. Se där ja!
Själva spårandet filmade jag dock men det ser ungefär ut som på första filmen så det är kanske inte så spännande att titta på?
Jag testade att sätta på Öje valpselen för spår, inställd på minsta storleken. Det blir nog spår i halsband ett tag till hahaha!
Brimer fick ett ganska kort spår med godis kanske var tredje – var fjärde meter, det var såhär i efterhand för långt emellan. Han låg på så in i norden, jag fick lägga linan runt midjan och hålla emot för kung och fosterland när jag skulle fota!
Vid något tillfälle drog han till så linan lindades runt min hand och det gjorde asont, av ren reflex röt jag till och drog till mig linan med andra handen och då gick han ner sig lite men när han sedan fortsatte spåra så gick han mycket lugnare den första biten. Dock så hade han en väldigt tråkig uppsyn och såg verkligen kuvad ut med hängande, knipande svans och försiktiga steg så att korrigera fram ett lugnare spårarbete är definitivt inte min melodi i alla fall även om det skulle fungera. Det ska ju vara kul för oss båda!
Dax fick ett lite längre spår än Brimer men fortfarande inte långt, kanske 400-500 meter med 6 apporter plus slut. Till att börja med ville jag göra ett lite längre upptag som skulle vara spikrakt, jag fick starta om honom ett par gånger och gå tillbaka till början igen för att få ut honom rakt eftersom han vek av ca 20 meter ut men till slut blev det i alla fall hyfsat. Spårandet gick ok, men jag märkte på sina ställen att han gick ur kärnan och kollade på annat vilket jag kan tänka mig skulle kunna vara vilt. Det går enormt mycket klövvilt nere på våra ängar verkar det som, speciellt i den bortre änden från där jag bor är det massor med viltstigar i gräset.
Då är det skönt att ha en äldre och rutinerad hund som dessutom inte är så himla vek, varje gång han gick ur kärnan sa jag ”nej” och han rättade sig och sen när han var tillbaka sa jag ”bra” så det är mycket nyttig träning där jag får chansen att korrigera ett sånt beteende som jag annars inte kan rå över.
Jag var dessutom svinpetig med pinnarna, i vanliga fall om han går över en pinne så plockar jag bara upp den och så är det inte mer med det men denna gång gick han över pinne nummer tre trots att jag såg att han hajade till vid den (!!) och då fick han jäklar anamma vända och leta reda på den och markera. Nån ordning får det vara, hujeda mig haha!
Dax fick en övergång över vägen också som han först tog jättefint men sedan gick han över en pinne till som låg ganska direkt efter den och då ropade jag tillbaka honom och så tog vi om det en gång till. Då hade han plötsligt jättesvårt att få fäste i sträckan över vägen och letade som tusan så jag undrar jag om han kanske chansade första gången och bara gick rakt över. Ändå tycker jag att jag ofta varierar mellan att gå rakt över vägar och att gå längs med dem ett tag innan jag korsar men ja, nu har vi ju inte spårat alls sedan tävlingen i oktober och där var det perfekt mossig skog utan en väg i sikte så vem vet när vi gjorde sånt sist. Att han går över pinnarna är för att han är sååå spårsugen och fick dessutom vänta till sist, han har ju alltid prioriterat spåret före föremål så det är inget konstigt eller nytt.
Idag blev det som sagt ett spår till med Öje och denna gång var jag petnoga med att ha vinden i ryggen eftersom han igår vindade in slutet som fick bli en vante eftersom godiset tog slut hehe. Idag blev det både godis och en liten boll för att se vad han skulle göra, men som jag misstänkte så valde han godiset och förstod inte riktigt vad bollen var till för. Vi har inte lekt med så mycket föremål, han har några mjuka gummileksaker inne som jag kastar ibland så får han springa och hämta efter ”varsågod” men det är ju verkligen inte samma sak som att det ligger en boll helt död i spåret!
Förutsättningarna för att få ett bra spår idag var inte de bästa men så blir det ibland, han var ganska trött redan när vi gick ut och dessutom var det en kall bris på fältet så jag såg hur han kurade ihop sig mer och mer ju längre han gick i spåret. Man ser på ryggen att valpullen börjar bytas ut mot vuxenpäls men än är den långt ifrån tät och varm. Han tog sig ju som sagt i alla fall fram till slutet och sedan lekte vi upp lite värme med bollen innan vi gick hem och jag tog en långprommis med de äldre pojkarna medan Öje gick och snarkade. Så lite finare bilder från dagen avslutar detta inlägg.
Som en parentes kan tilläggas; sol TVÅ dagar i rad, det är ju banne mig rekord haha!
