web analytics

Måndagen bjöd på lite lydnadsträning direkt efter jobbet, det blev fotposition, apportering och kryp. Positionen behöver ju få sig en ordentlig uppsträckning, inte för att den är såååå jättefarligt dålig men det kommer att ta tid och timeing att få tillbaka honom de där centimetrarna som han ligger för långt fram. Det är många träningstimmar med ”fel” position som nu ska vägas upp likvärdigt och sen ännu mer med den rätta!
Ett evighetsprojekt det där med fot, blir man någonsin nöjd och ”klar”?

Apporteringen såg ut som den alltid gör, och jag vet faktiskt inte hur jag ska få den bättre. Han håller den bra när han är vid min sida, både när han sitter still och när vi rör oss och också om han får sitta mitt emot och göra en ingång. Men så fort tempot kommer på, även om jag bara ställer ut den eller låter den ligga och vi går bort ifrån den, så kommer rullningarna på vägen in. Oftast försvinner de när jag säger ”håll”, men det kan jag ju inte säga på tävling… Eller så gör jag som jag alltid gör; nöter på och hoppas på det bästa!

I krypet fick jag lite nya tips, egentligen ville jag bara fråga om man får flytta sig själv efter att man har ställt upp med hunden då jag gärna vill ställa mig lite framför min vanliga fotposition i krypet, och eftersom momentet börjar först när man lägger ner hunden så är det helt ok att sätta honom, säga åt honom att stanna och flytta fram ett litet steg så han kommer i bra position när han lägger sig.   Sen blev det per automatik så att jag fick lite tips om själva krypet i sig, att inte ha för bråttom och köra för långa sträckor så att han kommer för långt fram och att jag borde belöna med godis för att få rätt energinivå och inte för höga förväntningar i honom.

Jag tycker själv inte att han drar upp sig för mycket över föremålsbelöning och vill gärna ha en hög förväntan (så länge den inte går över i felbeteenden såklart) så jag kommer fortsätta med förmålen. Positionen är lite knepig att få till, han har ett högt tempo vilket gör att han kryper lite för långt fram, men samtidigt kan jag inte påminna honom med ”ligg” om han redan ligger för att få honom att sakta ner och göra en ”halvhalt”. Då lägger han ner huvudet i marken eftersom det blir för likt platsliggningen när jag står brevid och kommenderar (”nu sa hon ‘ligg’ men hon menade säkert ‘plats’, det är ju så här det brukar se ut… Typ” ), och sen försöker han fortsätta krypa med huvudet i marken vilket ju såklart inte går sådär jättebra.
Mina egna funderingar går åt hållet att jag själv ska öka tempot lite och följa hans naturliga påskjut, men såklart vara noga med positionen och inte låta honom halka för långt fram eller tränga mig. Åter igen är det här inget problem utan detaljpill, vi får betyg redan idag även om det kanske inte är tiomässigt. Jaja…

Igår var det träning med Strängnäsgruppen, vi var bara fem pers med lika många hundar som skulle köras så det gick ganska snabbt. Jag och Dax körde lite för första gången och vi hade transporter och visitation på agendan. Det var ett tag sedan vi tränade sånt nu, och det märktes kan man väl säga… Han var gasad och på G!
Transporterna gick bra, han släpper mig lite med blicken emellanåt men det är det ju bara jag som bryr mig om. På en uppkörning skiter de ju i vilket, så länge han går i rätt position och inte tjuvar. Jag vill dock ha att han går och tittar på mig hela tiden eftersom det inte finns någon transport med överfall på uppkörningen. Fot är alltid fot och då är det kontakt som gäller!
Hade jag velat blanda tjänsteskyddet med tävlingsskyddet (eller bara kört tävlingsskydd) hade jag sagt ”här” i stället för fot under transport med överfall, då får han titta var han vill och det enda som är intressant är positionen. Nu har jag ju den lyxen att han inte skapar sig alltför höga förväntningar framåt i och med att det aldrig kommer något bett, och då kan jag gott kräva korrekt fotposition MED kontakt också!
Vi körde också med störning av skrammel, kastade föremål och lite gap under trasnporterna och då faller han lätt ur kontakten så det är något vi behöver mer av. Jag ska backa bandet lite och göra det lätt för honom genom att vi står still och bara ska ha kontakt medans störningarna pågår, så har jag tagit bort en svårighet i form av att han ska hålla reda på sina egna ben också. Det kan vara nog så svårt för en mallemuspojk! 

Visitationerna var lite, lite osäkra på grund av hans övertaggade tillstånd, första gången reste han sig och kom till mig varpå jag rättade honom och han knorrade lite (vilket inte har hänt på MÅNADER men det pös igenom när han blev lite i gasen ) men sedan gjorde han det bra. Han har ju en stark dragning framåt såklart, men han satt fortsatt bra i alla fall så det är bara att köra vidare. Vi gjorde lite snabba rörelser med armarna på figgen för att få upp toleransen något och det klarade han utan problem så nästa gång ska jag göra någon vanlig och sedan gå iväg med figgen eller något i den stilen. Han ska ju inte starta på rörelse utan enbart kommando så det bör inte vara några bekymmer.

Vi avslutade träningen med att köra en attitydsövning där figgen fick stå gömd bakom en buske men med ljuset på planen tänt denna gång så att det blev lite mer uppenbart att det var en människa som stod där och inte bara något konstigt som smög runt i buskagen. Denna övning blev inte bra, de andra tyckte han hade ett påslag av allvar i första skallet men sedan gick in i det sociala, jag tyckte han var i den sociala filen hela tiden. Han blir helt enkelt inte arg när han ser att det är en människa vilket ju i och för sig är väldigt trevligt men eftersom jag är ute efter att kunna tända och släcka hans allvar så blev det en misslyckad övning. Tillbaka till att göra figuren mer oformlig och ”omänsklig” igen med andra ord.
Vi stannade på Ica Maxi på vägen hem och köpte ett par halloweenmasker som vi genast testade på hundarna och det tror jag kommer hjälpa till med växlingarna. Fortsatt nötning även där alltså!

Kommentera gärna här!

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: