Min mage har varit lite bökig i några dagar nu och idag har jag fått trötthetsanfall ett par gånger då det känts som att jag nästan kunnat somna stående, så kvällens simpass var tänkt att bli kort och lugnt. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig… 200 meter insim, 600 meter med paddlar och 200 meter avsim och hoppsan så var vi uppe i 1000 meter. Det är ju ingen enorm sträcka för de som är vana att simma men för mig som fick vila efter varje 25:a för bara några månader sedan är det ett stort steg, och längre sträckor känns inte toklångt borta heller. Man maler på liksom. Och det är najs!
