web analytics

Idag har det blivit ännu en heldag ute, jag åkte hemifrån strax efter halv 11 och kom hem vid 17.
Till att börja med lade jag ut ett spår till Öje, 400 meter med en leksak var femtionde meter för att höja motivationen och göra det mer intressant än att också snoka omkring utanför spåret. Medan spåret låg till sig fick alla tre grabbarna en långpromenad det fina ”vårvädret”. Det känns ju ytterst knepigt att skriva ”vår” när det fortfarande är januari, men med tanke på att solen skiner, fåglarna sjunger vårsånger och temperaturerna är upp på +8 grader vissa dagar så börjar man ju undra om kalendern har halkat snett.
Sen var det dags att ta spåret!Upptaget blev jättefokuserat och snyggt, intresset för spåret upplevde jag som stort. När han hittade första leksaken blev han väldigt nöjd och glad, och fick kampa som belöning. Sen fortsatte han spåra med engagemang även om han slog en del över kärnan på sina ställen och plockade leksakerna fram till ca 260 meter. Där var det en 90-graders vänstervinkel som han gick över, och sen fortsatte han bara bort från spåret. Jag släppte linan för att jag ville se vad han skulle hitta på, och han höll sig ca 15 meter från spåret och tassade omkring lite, sen gick han upp på en liten stenhäll och stod och sniffade på den en stund och då tänkte jag att ”nu funderar han på vart spåret tog vägen”. Men han klev gladeligen ner från hällen på motsatt sida från mig och spåret och skulle fortsätta ut i det vilda.
Jag kallade tillbaka honom, och då gick han bara förbi mig och fortsatte spåra från vinkeln precis som att inget hade hänt. Jag har ingen aning om det var så att han visste att spåret gick där men tappade intresset och gick av, eller om han bara råkade komma tillbaka rätt in i vinkeln. Sen hade motivationen dalat, han hittade nästa leksak men tyckte den var mer ”ok” än ”kul!” och ville hellre hålla på med den än att leka med mig. Han fullföljde spåret, men jag såg på flera ställen att han gick andra vägar än där spåret låg och det var inte bara för att hitta en bekvämare väg runt tex en sten eftersom han inte sedan sökte sig tillbaka självmant.
När spåret var slut uppfattade jag det som att han var ganska trött trots att det bara var 400 meter, och jag vet ju inte riktigt vart han ligger i sin ork och uthållighet efter att han var sjuk så det är svårt att säga om det började knasa på grund av att han tappade orken eller om det är ointresse!Direkt från skogen åkte jag och mötte upp en tjej på att hjälpa henne med hennes transporter i skyddet och själv köra igenom lägrelydnaden. Det är lite smått och gott för oss att pilla med i varje moment, men i det stora hela funkar det fint. Vi har ju trots allt blivit uppflyttade från lägre klass en gång redan så det vore väl sjutton om han inte kan momenten tänker jag haha!
Fria följet behöver bli mer stabilt med kontinuerlig kontakt, positionen håller han fint men det skulle se ännu bättre ut om han tittade uppåt hela tiden. Men Öje är Öje, ibland måste man kika på andra saker också.
I framförgåendet ska vi peta lite i stadgan i ställandet då han gärna tar något steg innan jag har anslutit. Läggandet ser bra ut, inkallningen också. Krypet skulle också behöva bli lite mer stabilt i starten, han kan lägga sig på skinkan och det gör att det gärna blir ett skutt i första steget när han sedan ska börja krypa. Under apporteringen bara MÅSTE han springa förbi apporten och sedan ”råka” sparka på den innan han griper den och där är jag splittrad. Å ena sidan vill jag informera om att vi griper apporten när vi kommer fram, punkt slut. Å andra sidan vill jag inte att han ska dämpas i momentet då jag redan tycker att han är lite långsam in, och det är SUPERsvårt att få upp den farten (även med bollar, duttar osv). Så jag har bara låtit det vara. Ibland får man ta igen på gungorna vad man förlorat på karusellen liksom.
Efter detta åkte jag tillbaka till skogen och lade ut ett till spår, denna gång med en ny taktik som jag fick från en annan kompis till mig som råkade ringa precis före det var dags att gå spår nummer ett. Hon tipsade om att göra en variant av flyktspår med mycket mindre retning genom att ta en dutt och leka lite med den, sen kasta ut den en bit så att hunden ser var den hamnar men inte får ta den. Sen stoppa undan hunden, gå och plocka upp dutten och gå ut spåret därifrån. Medan spåret läggs doppar man dutten i spåret lite här och där, eller drar den bakom sig som en viltskånk i någon meter, och sen ligger dutten som slut. Inte får långt spår, och inte krångligt, utan bara för att göra det mer spännande och för att hunden ska få ”påfyllning” i motivationen i och med de små fläckarna av dutt. Öjes spår blev idag ca 200 meter långt och hade en liggtid på 50 minuter.Jag lade ut detta spår medan solen höll på att dala, och medan det låg till sig blev det långpromenad nr två för Dax och Gaist (Öje hade ju trots allt redan varit ute en hel del).
Redan under promenad nr ett idag såg jag att Dax inte var helt fräsch i sitt steg, och så vitt jag kan se är det vänster fram som spökar. Jag kan inte hitta något specifikt, men när jag nu under kvällen har klämt och känt så har det sedan blivit värre vilket får mig att tro att det är A: en sträckning, eller B: hans artros i karpalleden som av någon anledning fått sig en törn så den blivit akut inflammerad. Detta känner jag är INTE bra, jag har redan den senaste månaden noterat att han blivit stelare i bakdelen och tycker det är lite jobbigt att stå upp under längre stunder vilket han föredragit att göra tidigare, samtidigt som han inte vill lägga sig ner hur som helst eftersom det förmodligen är drygt att ställa sig upp också. Den delen kan jag relatera till själv, ibland är man ju inte direkt smidigheten själv med alla små krämpor och stelheter som sitter både här och där. Men på honom är det ju då extra dåligt att bli halt på ett framben om han redan vill avlasta bakbenen, så jag hoppas vad det än är kan lägga sig snabbt. Hur jag än böjer, klämmer och känner så verkar han inte ha ont i bakdelen utan är bara stelare, och han hoppar in i bilen och upp i soffan och sängen som han vill ska jag tillägga, så att ni inte tror att jag vägrar att inse att han har ont. Så fort jag anar ett orent steg hos någon av mina hundar så kollar jag ALLTID upp det direkt då jag inte vill missa något som då skulle kunna bli segdraget! Dagen sista spår plockade jag sedan i dagens sista ljus, och Öje mindes mycket väl var vi hade varit och kastat ut dutten så han hade inga problem att ta upp spåret. Jag tyckte han följde det med stort intresse och gick tillbaka till kärnan på egen hand när han råkade gå av, ända fram till ca 150 meter dvs då han svängde av tvärt åt ena hållet och ”spårade” som tusan, gick tillbaka igen men gick över till andra sidan spåret och fortsatte sniffa omkring där tills han stannande på ett ställe och tänkte, som jag uppfattade det, engagera sig i någon form av djurbajs eller liknande. Jag röt i med ett ”nej”, då gick han tillbaka till spåret och fortsatte spåra som om inget hade hänt, och missade till och med dutten på slutet. Alltså… Det är tur att han är söt haha!Imorrn är en ny dag och då ska jag lägga likadant igen för att se om det kan gå upp någon form av ljus, annars funderar jag på att prova med gott godis som slut i stället eftersom han är väldigt näringsdriven. Men först ska jag utvärdera det här några gånger och se vad det ger för resultat. Det är bara att experimentera vidare, förr eller senare hittar man en metod som fungerar och för varje sak man provar så lär man sig något på vägen!