web analytics

Pojkarna fick spåra idag, båda löste det med bravur. Dax spår var bara 700 meter med fem apporter men innehöll några spetsvinklar, hade två timmars liggtid och gick genom torr skog och på ett kalhygge. ”Inga problem” sa min lilla spårkille ändå och tog sig igenom, om än med lite mer tapp än vanligt kanske. På slutet satte han sig och markerade vid en rishög, och jag visste att jag hade lagt slutet vid en rishög så jag gick fram och kollade. Ingen pinne så långt ögat kunde nå?
Jag frågade Dax var pinnen var, han började gå omkring och leta och ville ganska snabbt streta uppåt i skogen. Jag tänkte att han kanske tog mitt spår tillbaka mot bilen, så jag ropade tillbaka honom till där han hade markerat och frågade efter pinnen igen.

Han satte sig lite men började sedan snurra igen, och i och med det fastnade han också med linan överallt eftersom det är sjukt mycket rishögar där vi var. Efter ett tag orkade jag inte ta loss honom mer, så jag knäppte bort linan och frågade igen var pinnen var, och han pep iväg och plockade fram en pinne ca 30 meter längre fram som han sen släppte och stod vid (hjärnsläpp, han ska ju sittmarkera!). Han måste ju ha fått motvind eller nåt just där och plockat upp vittringen av pinnen, men knasiga hund som markerar så himla långt i förväg ändå!
Bra att han fullföljer, mindre bra att han markerar utan att kontollera om det verkligen är en pinne på plats. Nåja, han var trött då också eftersom underlagt krävde en hel del av lilla nosen, så det är väl ingen big deal utan bara att köra upp spårkonditionen. Vi har ju inte spårat nu på ett par veckor så det kanske inte var de bästa förutsättningarna för att gå ett lite knöligt spår, även om det inte var långt.

Brimer fick också ett par ”krångliga” spår idag, krångligast hittills i alla fall. Det första var kanske 50 meter och gick genom snustorr mossa och över ett traktorspår, och det andra var ca 70 meter och hade väldigt glest mellan godisarna och också en 90-graders vinkel. Båda spåren tog han jättefint, även om han går av så letar han sig tillbaka så han har verkligen fattat vad själva övningen går ut på. Sen är det lååångt kvar tills man kan säga att han KAN spåra, först när underlag, terrängskiften, liggtider osv. inte spelar någon roll kan man väl säga att hunden generellt verkligen kan spåra. Att få fram en bra spårhund tar bra lång tid!
Vinkeln i det andra spåret tog han superfint, han är verkligen duktig och älskar att spåra ser det ut som då svansen går mer eller mindre hela tiden (som synes på bilden nedan).

Resten av dagen har bara varit skit, så det kan vi lämna därhän och hoppas på att morgondagen blir bättre!

Kommentera gärna här!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: