Idag var det dags för jobbträning på klubben, vi började med att köra igenom högrelydnaden som gick skit och piss rent ut sagt!
När vi är på denna plan ligger Dax i skyddsfacket och han kan inte tänka på något annat än att folk som står bredvid planen är figuranter och när någon rör sig måste det betyda att den snart ska komma för att bli biten. Att utförandena på moment som vi inte har klara som till exempel inkallning med ställande eller framåtsändandet blir dåligt säger jag inget om, men att han inte klarar av att hålla fokus accepterar jag inte. I morgon blir det mer lydnadsträning i stället för två pass skydd på träningen med gruppen!
Tack och lov låg han helt perfekt med huvudet i marken under hela platsliggningen (som visserligen var utan skott men jaja) så jag får vara glad för det lilla vad gäller lydnadsutförandena idag.
Efter lydnaden hade jag lagt ut ett spår med många vanliga vinklar, en vinkel med en apport i och en spetsvinkel med apport i. Jag vill inte att spåren ska bli stereotypa och alltid se ut som tävlingsspår, dels för att jag inte vill träna på ”den nivå” som vi ska prestera på utan träna svårare så att det blir lätt att klara tävlingarna, och dels för att jag tycker att det är tråkigt att det alltid ser likadant ut så vad ska inte hunden tycka?!
Att alltid lägga tävlingsspår tror jag inte utmanar hunden ett skit, de lär sig snabbt att hittar de en apport ska de alltid fortsätta rakt fram minst 30 meter (eller vad sjutton det nu är), det kommer inga apporter på ett tag osv. Jag tror många får problem med sina hundar just för att de tränar alltför stereotypt och tävlingslikt i stället för att avancera i spåret och våga kliva lite utanför SBK:s ramar. När Dax var sex månader lade jag ut spår på asfalt för att se vad som skulle hända, jag har lagt spår över stenar och hoppat mellan stenar, gått uppe på omkullfallna träd, tagit på saker i spåret för att se om han skulle märka detta osv. och det har gett en otroligt spårstark hund som alltid fullföljer sina utmaningar för han tycker att det är spännande att se vad som kommer härnäst. Lite som när man läser en bok, första gången man läser den så är den ny och intressant men ska man läsa samma bok om och om igen så blir det ju inte så utvecklande eller spännande utan man kan nästan sista sidan utantill. Jag förstår inte att det är så många som inte fattar att man tjänar så otroligt mycket på att INTE lägga efter SBK-reglerna varje, varje gång?!
Spårandet idag gick i alla fall klockrent som för det mesta och han fullföljde spetsvinkeln mycket snyggt men jag såg att han minsann ville fortsätta framåt när vi var klara med att ta hand om pinnen som låg i vinkeln så där har även jag varit för stereotyp med att bara lägga pinnar på raksträckor!
Idag hade jag också lagt upptaget ca 30 meter ut för att jag ville träna på att kunna gå med honom rakt, och jag testade också med att ha honom vid sidan uppe på vägen och sedan peka långt bort med handen (medan jag själv stod upprätt dessutom) för att få honom att tänka avstånd. Jag vet ju att han alltid har nosen påslagen så det är ingen risk att han skulle missa spåret om det skulle råka ligga närmare tänker jag, men jag måste ju hitta sätt att få ut honom djupt och rakt. Idag gick det superbra så jag ska testa denna metod ett tag och se om den funkar.
När jag kom tillbaka till klubben blev det lite skydd, först gick vi transport i korg och jag tycker det gick helt ok. Träningen ger resultat sakta men säkert så det är bara att nöta på. Sen skulle vi köra dubbelretning och ja haha, han startade på mitt DK kan man säga men inte det som är menat som DK utan min signal till figgen som jag gör med handen innan jag skickar honom!
Så det fick bli lite toleransträning på att jag viftar lite med fingrarna innan vi körde igen, och även då gick han på att han hörde figgen typ andas på ett annorlunda sätt när han tänkte börja röra sig. Jag skulle nu våga påstå att Dax har fattat hur momentet dubbelretning ser ut hehe.
Så vi körde en riktig dubbelretning med korg och allt, och jag fick tänka extra noga på att när han har lämnat mig ska även jag vända mig om och ta kontroll över situationen, sist blev jag ju helt handlingsförlamad och stod bara och tittade rakt fram eller på vad han gjorde men glömde av min roll i det hela.
Idag vände jag mig om lagom så jag såg överfallet vilket blev en kanonbra träff på figgen, jag kommenderade honom ”här” redan när han var i luften, han landade och tänkte en halv sekund gå mot figgen igen men kom ihåg att han hört mig och kom in vid min sida sååå snyggt!!
Ah det var så fint, det hade man velat ha på film så man kunde spela upp det om och om igen haha!
Sen var jag nöjd så det blev inget mer skydd för Dax denna dag.
Jag avslutade träningen med en sväng uppletande där jag vallade upp halva rutan och lade ut fyra föremål, två på vardera sida och skickade omväxlande genom att transportera mellan kanterna på stigen och det gick också skitbra, så förutom lydnaden så har det varit en kanondag!
Nu ska vi kolla på film men både jag och Rickard fick ett plötsligt begär av julmust som vi köpte och drack upp tidigare i veckan så jag fick precis kasta mig iväg till Maxi för att köpa två nya flaskor innan det kunde blir dags för filmtime haha. Bokstavligen talat paus i bloggandet för att handla must, men nu är den hemma och den, fruktsallad och komedin ”the Way Way Back” står på menyn!
