Idag har vi varit iväg och kört lite uppletande, det kändes som att grabbarna behövde lite aktivering efter ett antal slappardagar. Jag är inte den som är ute och går i timtal med mina hundar varje dag, jag vet att vissa får jättedåligt samvete om de inte promenerar minst ett par timmar och dessutom tränar hundarna varje dag men jag har då aldrig märkt att mina hundar mår dåligt över det liv vi lever så jag har aldrig dragits med i den ångestfällan.
Självklart ska de rastas och få mental stimulans, men de ska också klara av att vissa dagar prioriteras annat, eller att jag kanske ligger sjuk och inte kan aktivera dem fullt ut. Alla mina hundar har klarat det ypperligt genom åren och inte visat tecken på att vantrivas eller på annat sätt må dåligt. Men hundägare är ju experter på att ge varandra dåligt samvete över hur man ”ska” göra, och den som inte lägger all sin vakna tid på att aktivera eller på annat sätt vårda sin älskade byracka tar inte hand om den på ”rätt” sätt.
Nåja, nu råkar i alla fall jag ha ett liv som hundarna är en del av, inte allt, så därför får de också stå tillbaka ibland. Snart kommer det en vecka då de verkligen inte ska stå tillbaka utan både de och jag kommer nog veta att vi lever när vi åker hem igen så det känns faktiskt helt ok att vi tar det lugnt nu.
Uppletandet gick bra för båda hur som helst, sex föremål ute och jag valde med flit lite enklare saker idag eftersom jag visste att de skulle sjunka ner i blötsnön som föll igår och i natt. Fyra lite större och mjuka prylar (bit av en fäll, mjukisdjur, skalet av ett mjukisdjur, 10 cm brandslang), en i gummi (piggborste) och en i hårdplast (leksakshäst) blev det och rutan var ungefär en halv fullruta på bredden och fullt på djupet.
Dax började och hade bra tempo hela tiden, vid ett tillfälle gick han inte enligt min dirigering när jag skickade men då tog jag in honom och skickade igen och då gick han rakt i alla fall i 20 meter. Jag kan ju inte styra honom genom hela rutan känner jag utan huvudsaken är att han går rakt ut i alla fall så långt naturen bjuder och om han sedan viker av så får det bli så.
Sedan var det Brimers tur och han har inte riktigt koll på hur det ser ut utan kan fladdra iväg utanför vallningen lite smått om han inte hittar något ganska snabbt. Dock har han fattat att han letar efter saker och att han ska komma in med dem till mig när han hittat dem så det går ju framåt. Med tanke på att jag i början fick använda mer retning på honom än vad jag behövde till Sensei som ändå var rottweiler så kändes det som en trög start på hans ”uppletandekarriär”, men nu är han med på noterna och jobbar jättebra!
För övrigt så har det varit tvättning och lite allmän rensning på schemat, i morgon är det dags att plocka ihop allt som ska med till Norrland för tidigt på måndag morgon blir det avfärd. Jag har länge stört mig på att jag har så mycket saker nuförtiden, när jag flyttade in för fem år sedan hade jag nästan ingenting i mitt lilla förråd och nu är det knökfullt med prylar. Det blir väl så när man bor in sig, det är ju ett nytt fenomen för min del så jag är definitivt inte van haha. Men idag när jag ändå skulle in i förrådet och plocka fram pjäxväskan bland annat (som för övrigt är möglig och måste bytas ut i morgon, blä!) så passade jag på att plocka ut lite färgburkar och annat jox som bara stått och blivit gammalt. Några av burkarna är från 2007 när jag renoverade lägenheten jag köpte i Gävle, my god!
Sen har de stått i förrådet som inte är uppvärmt sedan jag flyttade in 2009, i som mest 32 plusgrader och som lägst 23 minusgrader… Jag tror inte att de är sådär himla fräscha längre om man säger så. I ett skåp inne hittade jag tre persienner som jag inte vet var de kommer ifrån (förmodligen förra ägaren) och en sån där lampa med rund kupa som brukar sitta på toaletter i hyresrätter ni vet, samt en reservkupa till den. Alltså what?!
Är det något att spara på, kan man sälja dem, vill folk ha sånt?
Jag ställde in alltihop i ett annat skåp haha, tills jag har bestämt mig för om det blir skroten eller vad jag nu ska göra med dem.
