Om hundgård.

Jag är helt fascinerad över frågan om hundgårdar som nu kommer upp titt som tätt när jag berättar att jag ska flytta till hus. Jag skrev ju tidigare om att det är den överlägset mest ställda frågan jag får, och folk blir helt chockade när jag säger att jag inte ska bygga hundgårdar. Och jag blir chockad över att de blir chockade haha. Så jag tänkte berätta hur jag ser på saken.
Dels kan jag inte kan förstå varför jag skulle vilja ha mina hundar ute om jag själv är inne, det är inte så att de inte kan vistas i möblerade rum utan inne vilar man till 99 % av tiden så de är inte direkt till besvär. Inte heller tanken på att de kan vara ute om jag behöver åka iväg lockar mig det minsta, både för att jag vet att de flesta hundar som bli lämnade ensamma hemma (och är trygga i det ska tilläggas) går och lägger sig tills matte eller husse kommer hem igen och det kan de lika gärna göra inne, och också för att vem som helst kan komma och göra vad som helst med hundarna om de står oövervakade i en hundgård ute på tomten. Jag vet flera som fått sina hundar stulna ur hundgården (mest jakthundar), och även förgiftade av grannar som tyckt illa om både ägare och hundar.

Men sen tänker jag även på en annan aspekt som kanske många tycker är befängd men jag ändå tycker har viss relevans, och det är vad som händer med en flock när man delar upp den. Jag tänker så här, att mina hundar är (som jag också tidigare skrivit) mina familjemedlemmar, och ur en hunds perspektiv benämner vi det flockmedlemmar. Jag vill att de ska se oss alla som en och samma flock där jag är den som bestämmer över mat, aktiviteter, vila osv. Självklart får de leka med varandra om de vill utan att jag säger ”nu ska ni leka” (utom nu när Dax har varit skadad), det är ingen diktatur utan alla har rätt till sin egen åsikt men de slutgiltiga besluten fattas ändå av mig. Det underlättar väldigt om mina hundar ser det på samma sätt, att matte har sista ordet och det är henne man frågar. Men vad händer med den känslan om jag börjar dela upp flocken och de ska vara en del för sig ute och jag är en del för mig själv inne?
Jag kan känna att jag började på minus med Brimer från första stund bara genom att jag redan hade en annan hund, de är av samma art och förstår varandras språk och dignaler på ett sätt som jag omöjligt kan och det är SÅ tydligt att Brimer i alla lägen kollar med Dax först. Detta måste man såklart jobba på mycket, mycket mer än vad jag har gjort genom att separera dem så mycket man kan när valpen är liten för att den ska ty sig mer till en själv än till den andra hunden. Så absolut kunde jag har gjort saker annorlunda och kanske fått andra resultat, men poängen är att när flocken redan är segregerad i och med att vi är olika typer av djur så känns det ju dumt att dessutom dela på flocken och göra ännu mer skillnad mellan dem och mig. Snarare vill man ju få en närmare relation med sina hundar för att få ett lättare samarbete än att skjuta dem ifrån sig!
Så nej, några hundgårdar blir det inte men däremot ska tomten hägnas in så de inte kan springa ut på vägen, ut i skogen eller upp till grannen.

Avslutningsvis lite badbilder från förra veckan.

Toapaus. Brimer är som en utter i vattnet, här står han med framtassarna på botten och flyter med bakdelen helt relaxed!