Suck, idag blir det till att köpa ett nytt fäsinghalsband till Öje då han har tuggat av sitt för 348 gången i ordningen, nu är det för kort. Jag kan i alla fall vara säker på att han inte är en av de hundar som reagerar på dem, han blir inte ens lite dålig i magen.
Debatten om vilket fästingmedel man ska ha tycker jag är så tröttsam, jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag i princip vill ha ihjäl mina hundar för att jag väljer att sätta på dem Scalibor när ”det finns sååå många andra nya preparat som är sååå mycket bättre och ofarligare för hunden!”.
Men hur vet vi det?
Bara för att de är nya betyder det ju inte att de på något sätt är säkrare, snarare tvärt om skulle jag nog påstå eftersom vi inte har sett långtidseffekterna än. Förra året kom det tabletter som man kan ge hunden som innehåller ämnen som lagras i underhudsfettet och ska både avskräcka fästingarna från att sätta sig och ta död på dem om de väljer att göra det. Enligt FASS har tabletterna inga kända biverkningar förutom några enstaka fall av dålig mage, och på de djurförsök man har gjort uppvisade inte heller dräktiga tikar eller valparna några symptom på biverkningar. Jättebra!
Men… Jag tänker i ett lite längre perspektiv, vad vet vi egentligen om de långsiktiga biverkningarna?
Jag tänker att om vi ger tik nummer ett tabletter som innehåller gift, hon föder en kull valpar som genom tiken också får med sig detta gift… Valparna blir behandlade med samma tabletter, nu har vi en dubblering av ”behandlingar”. Dessa valpar får egna valpar, som också får tabletter… Vad händer om det visar sig om tio år att några av dessa ämnen är tex cancerframkallande, när vi plötsligt har kanske femdubblat antalet ”behandlingar” i en hund. Detta förutsätter ju att tabletterna innehåller ämnen som inte bryts ner utan förs vidare i generationer, men ni kanske förstår vart jag vill komma?
Det är så lätt att titta på studier och forskning på nya preparat, man vill så gärna ha bättre, mer effektiva medel som inte heller skadar våra älskade hundar. Men då är det också lätt att sluta vara källkritisk och inse att läkemedelsföretagen vill tjäna pengar och de lägger högst troligen inte ner åratal på att forska på långtidsbiverkningar på fästingmedel till hund herregud, de gör en liten kontrollgrupp och funkar det hyggligt så skickas medlet ut på marknaden!
För mig, som ger färskfoder delvis på grund av att jag tycker att det känns mer ”naturligt” och innehåller inte femtioelva e-ämnen, så känns det helt absurt att parallellt med det låta mina hundar äta gifter. Ett halsband kan man ta av, droppar kan man tvätta bort. Nu ger jag inte droppar för jag tycker inte att de är effektiva, men skulle jag inte kunna använda halsbanden så skulle jag hellre testa droppar igen än tabletterna. Det är min åsikt i denna debatt.
