Då ska jag försöka mig på att sammanfatta 2015!
Lite kort statistik såhär inledningsvis säger att jag totalt skrev 358 inlägg under 2015 vilket ju är nästan ett om dagen, 26 st fler än 2014 (332 st) men 84 färre än 2013 (442 st). Totalt har det varit ca 5415 besökare på sidan vilket är 493 st fler än 2014 (4922 st) och 2333 st fler än 2013 (3082 st), och det mest klickade enskilda inlägget är för andra året i rad mitt inlägg om Haglöfs regnställ Lim II Q. Flest besökare har jag haft från Sverige följt av USA och Brasilien, och den som kommenterat mest är Malin följt av Hoffen och Lina. Tack för det tjejer! ❤
Det har varit ett år som innehållit både toppar och dalar precis som alla andra år, det började dåligt och blev sedan bättre och bättre får man nog lov att säga!
Januari
Dax var lite ofräsch i sitt ben och för hans del handlade det mest om koppelpromenader och att bygga styrka. Öje och Brimer fick springa en hel del i snön, både på tomten och på promenader, och jag tränade även grunder med Öje. Mest tränade jag nog mig själv, och konstaterade att förändring och förbättring går snabbt om man lägger manken till och tänker på det man stoppar i sig. Matvanorna fick sig en bra skjuts i rätt riktning och trots att jag var ganska ledsen mest hela tiden hjälpte träningen och goda vänner till att hålla mig på fötter!
Det föll en hel del snö och jag fick skotta uppfarten väldigt mycket men hade tyvärr inga skidor att åka på.
Februari
Vedskjulet rasade ihop av hård vind och jag orkade inte ta tag i det då utan lät det ligga. All snöskottning gjorde att jag överansträngde en sena i högerhanden och det kan jag fortfarande känna av från och till. Dax hade grip på jobbet efter ett toppenfint med spårarbete och det fick vi tårta för, hans rehab hade dessutom gett resultat och han kändes stark och jämn i sina ben. Jag lagade gamla V70n på egen hand och fick den besiktad, och så blev det en del shopping där bland annat ett par nya skidor och pjäxor fanns med i bilden men dessvärre försvann snön så de blev liggande oanvända.
Mars
Jag hade fyllt år och vi firade med hemgjord Williamstårta, kul att baka egen och inte så svårt som jag trodde!
Jag blev också sjuk lagom till våren gjorde sitt riktiga intåg, och åkte även till läkaren för att kolla upp mitt knä som blivit ömt på grund av en inflammation. Det fick jag tabletter mot, men de hjälpte bara så länge jag åt dem och så fort jag plockade bort dem kom det tillbaka. Det har tagit ett tag att förstå att det bli värre när jag jobbar och att det har med bilkörningen att göra. Förkylningen gick i alla fall hyfsat snabbt över och vi kunde sätta igång med spåren för alla tre grabbarna och även med skyddet och lite sök för Dax. Jag var supernojig över att han skulle slita upp sin skada igen men än så länge höll det ihop hyggligt.
Vi blev med husvagn!
April
Svante och jag hade hörts en del via telefon och diskuterat hundträning och figurantarbete, jag ville gärna lära mig att figga och han kunde tänka sig att hjälpa till med det. En gång träffades vi och körde, sen insåg jag att det gjorde alldeles för ont för att jag skulle kunna göra det på ett bra sätt så jag ska definitivt hålla mig till att figga i ben om något hahaha. Dock fortsatte vi att höras och insåg att vi har galet mycket gemensamt i alltifrån intressen och värderingar till vart vi har tatuerat oss och hux flux väcktes mer känslor än bara vänskap. Så kan det gå!
Dax fick ett litet återfall med senorna igen, trots detta anmälde jag oss till några tävlingar under våren med tanken att det var vår sista säsong och det vore himla trist att inte i alla fall anmäla och hoppas på att det skulle läka ut snabbt.
Jag bytte ut Caddyn jag köpte i November 2014 mot en nyare V70, Volvo for life liksom!
Maj
Vi var med och ordnade kennelläger för sista gången och samtidigt startade jag och Dax i elitskyddet på Strängnäs men bröt eftersom han dels petade av sig korgen i söket och dels var totalt ofokuserad på lydnaden. Därmed var vår tävlingskarriär inom skyddet avslutad, och det kändes rent ut sagt förjävligt. En malle som är sex år gammal ska vara i sitt esse, inte gå i pension…
Det blev en hel del pyssel hemmavid i trädgården och för övrigt var månaden rätt så rosa och nykär som sig bör haha!
Juni
Jag och Dax hade vår årliga uppkörning för polisen för att få jobba vidare och den gick vägen även i år, trots att vi inte legat i direkt hårdträning. Ingen av hundarna har väl fått vidare med träning under 2015, detta har nog varit det minst hundiga året för mig sedan 2004!
Trädgårdsfixandet fortsatte och vedskjulet byggdes äntligen upp igen, klapp på axeln till oss!
Vi hann också med att vara förkylda en sväng och rev av årets fiskepremiär.
Juli
SEMESTER!
I alla fall från halva juli och in i augusti. Innan den drog igång hängde vi med till Vansbro som supporters när Svante sprang trail-halvmara på årets varmaste dag typ, helt galet. Medan han sprang drog vi till Dalälven och badade haha!
När semestern sedan körde igång drog vi iväg med husvagnen, först till Åmmeberg för släktkalas och sen till Villingsberg för några fiskedagar. Herregud vad det regnade!
Men några fiskar lyckades vi hala upp, och vi lärde oss också en del om hur husvagnen funkar rent praktiskt.
Väl hemma igen åkte vi in en sväng till stan (alltså Stockholm) och handlade, käkade lunch och fikade. Mysigt!
Sista dagen i månaden åkte vi in akut med Öje till Strömsholm eftersom han kräktes blod men han piggnade till så fort vi kom dit och än idag är det ett mysterium varför han blev dålig.
Augusti
Under semestern var vi faktiskt hyggligt aktiva med egenträning, både med löpning och cykling. För övrigt hade det varit ytterst sporadiskt med träning sedan jag och Svante träffades, något enstaka pass här och där bara, och även om det blev liiite mer efter semestern så hade den fina formen från början av året försvunnit sedan länge.
Öje blev stora killen och lyfte på benet för första gången lite drygt 10 månader gammal. Dock var det en engångsföreteelse kan man säga, han hukar sig fortfarande oftast när han kissar. Inte så konstigt kanske när han har två äldre bröder som håller honom i schack konstant.
Och månaden avslutades då med att vi blev lite krassliga igen, väldigt mycket sjukdom detta år känner jag!
September
Årets enda bad utomhus (i Sverige) gjordes efter en löprunda den 3e september, lite väl sent kanske. Jag gav Svante en överraskning inför hans 40-årsdag i form av en hemlig resa som han fick ett antal ledtrådar till, jättespännande att se om han skulle lista ut vart vi skulle!
Sen hände det en annan grej den här månaden som jag inte har skrivit nåt om i bloggen tidigare. Jag blev uppringd av en person som talade illa om Svante och tyckte att jag ”borde få veta sanningen om honom”, och den här personen hade fått tag i mitt nummer genom att ringa min syster eftersom jag inte står listad hos Eniro, Hitta.se eller liknande nummerupplysningar!?
Anledningen till varför jag inte är listad är att jag har blivit kontaktad av knäppisar förr och det är inget jag uppskattar i någon form eller oavsett anledning!
Detta gjorde, och gör mig fortfarande, jävligt obehagad, VEM gör så och VAD ska det leda till???
Jag funderar på att sätta ut mina kontaktuppgifter i de offentliga listorna igen (visserligen finns de för allmän beskådan på företagets hemsida och lär komma upp om man googlar mitt namn men det verkar ju vara lite för avancerat verkar det som när sånt här händer) så att min familj inte ska behöva kontaktas av crazy people som inte kan förstå att det är jävligt obehagligt att bli kontaktad av främlingar för allehanda ”info” eller förslag. Helt absurt att behöva tänka så, men i dagens samhälle verkar ju vad som helst kunna hända så man kanske inte ska vara förvånad. Skrämmande!
Oktober
Vi inledde månaden med ett hemgjord-sushi-maraton i dagarna två och för att kunna göra detta åkte vi åter igen in till stan och gick i små asiatiska specialbutiker innan tillverkningen satte igång. Sen åkte vi vidare och tittade på Öjes syskon och andra kennelhundar som var med på kennelhelg. Även för våra egna hundar blev det faktiskt lite träning under månaden, och Öje röntgades också med felfria leder samt rygg. Sedan vid månadsskiftet fick de bo på pensionat, för då drog vi iväg till vårt hemliga resmål som visade sig vara Gran Canaria!
November
Månaden började alltså nere på Gran Canaria där vi sprang massor, åt en hel del god mat, simmade lite, solade nästan inget och mådde allmänt bra!
Riktigt roligt var det, och åter igen kom suget för träning tillbaka. Tyvärr fick jag någon form av virus direkt efter hemkomst som sedan hållit i sig i ett par månader med diverse underliga symptom så det har blivit lite snålt med träning även efter det tyvärr. Men intentionen finns där, och det var helt klart resan som blev startskottet för en enorm motivation som nu finns så det var en riktig fullträff på alla plan!
Nya bilen åkte in och ut på verkstaden för ett mystiskt gnisslande och efter fyra besök blev det (nästan) tyst. För övrigt är det en underbar bil!
Första snön kom runt mitten av månaden och julen började smyga sig på med blommor och dekorationer. Vi drog också iväg till Åmål en sväng med husvagnen, sista turen för detta år.
December
Mycket julförberedelser och pysslande med detta satte tonen för månaden, vi bakade massor och fixade fram en gran. Jag fick nån slags allergisk reaktion som vi inte vet var den kom ifrån, kliande prickar på hela kroppen som jag fick åka in för flera gånger för att få hjälp med. Även lymfkörtlarna i ljumskarna svullnade upp enormt mycket i omgångar, först den vänstra och sen den högra, och till skillnad från prickarna så försvann inte detta. En läkare som Svante har pratat med förklarade det med att om jag haft ett elakt virus i kroppen under en längre tid vilket ju verkar vara fallet med den långdragna förkylningen så svullnar ofta lymfkörtlarna och ”kapslar in” viruset när de slåss mot det och den svullnaden kan vara kvar jättelänge. Ligger det också ett virus i bakgrunden så blir kroppen extra känslig för annan påverkan vilket kan förklara nässelfebern trots att jag ätit mer eller mindre sånt jag alltid ätit. Blodproverna som jag har lämnat visade absolut ingenting så trots enorma ljumskar så är jag frisk som en nötkärna och kan leva på som vanligt med träning och jobb (så länge jag inte känner mig dålig på något sätt naturligtvis).
Under december blev jag också tvungen att rensa ur hela min dator vilket gav en hel del merarbete i företaget då all backup försvann så de sista dagarna på året blev lite bråda med att få ihop allt.
Sammanfattning
I årsresumén från 2014 skrev jag att jag ville starta fler elittävlingar med Dax i år, och en till blev det ju innan vi satte stopp även om vi bröt den. Efter det har jag helt tappat sugen till att tävla honom, jag vet att det i många fall är svårt att komma med på spårtävlingar och att krävs en del timmar för att få till en bra lydnad och i synnerhet när han hela tiden går och tänker att det är skydd och triggar på funktionärer och domare. Det betyder att jag får lägga ner en väldans massa tid på att hålla honom i tävlingsskick, men inte veta om jag kommer att få användning för det och tyvärr förtar det då det roliga. Han är inte hur enkel som helst att träna, han har mycket egen vilja och såklart i och med sin ålder en del förutfattade meningar om hur saker är och ska vara.
Träningen med Öje har gått från klarhet till klarhet trots lite sparsmakat med träningstimmar, och jag märkte snabbt att detta är en riktigt bra hund i mina ögon. Förig men inte vek, social och trevlig mot människor och djur, kvicktänkt, arbetsvillig men kan slappna av när det behövs, tar till sig information även i svårare situationer. Och självklart som ett plus bedårande söt haha. På minussidan ligger att han är något sen i utvecklingen, säkert kan detta också till viss del ha att göra med att han fått så lite träning men jag har även upplevt det som att det gynnat honom, precis som med Brimer som var sen, att inte köra på för hårt under ”bebisåret”. Det händer mycket och allt är nytt ändå i en ung och omogen hunds liv, och det tar lite tid innan man känner varandra fullt ut. Jag brukar tycka att det riktiga samarbetet börjar man ana när de är runt två år och äldre, innan dess är det mycket testa sig fram och se vad som händer för både hund och förare.
Året har i stället gått åt till att ta en ”paus” från hunderiet (i den mån man kan ta en paus med tre brukshundar i hemmet), lägga tid på egen träning och lära känna en ny person som jag nu delar mitt liv med. I samband med detta har jag också introduceras på allvar för konditionssporter som jag inte alls varit förtjust i tidigare. Eller ja, cykling har jag väl tyckt varit kul men löpning har varit lika med döden, men det har ju visat sig nu att det beror ju helt och hållet på sällskapet! ❤
Sia om framtiden
2014 skrev jag att 2015 förmodligen fortfarande mest kommer handla om Dax, men 2016 blir det fokus på Öje och det hade jag helt rätt i!
Nu är det dags att ta tag i hans träning lite mer, samtidigt som Dax kommer få stå tillbaka och det enda fokuset med honom blir att klara uppkörningen i juni. Eventuellt blir detta det sista året han går i tjänst innan han blir glad och aktiv ”pensionär”. Öje kommer dock inte att tävlas under 2016 som det ser ut nu, utan i stället kommer vi lägga en stabil och bra grund. Jag vet att det är många som funderar så jag kan skriva det rakt ut här att jag har inte bråttom, vi kommer till start tids nog och då vill jag att det ska vara hållbart upp i klasserna!
Jag avlägger aldrig nyårslöften, men jag har faktiskt satt upp lite stolpar för året som kommer och som jag hoppas att jag kan följa. En av dem är att satsa på den egna träningen och försöka hålla i goda vanor med att motionera och äta bra. Även att köpa ekologiskt och närodlat så mycket det går, för att garantera att det verkligen är just bra mat och inte bara e-ämnen eller bekämpningsmedel. Ett litet mål med den egna träningen är att starta swimrun med Svante under 2016, jag personligen behöver inga lopp för att hålla motivationen vid liv (även om jag säkert kan triggas av att försöka göra bättre och bättre resultat) men han tycker att det är kul och i swimrun måste man vara två så det funkar för mig att sikta på det. Jag kommer förmodligen skriva en del om både mat och träning i bloggen, så för den som inte är intresserad av sånt kan det eventuellt bli en tråkig blogg att följa.
Förhoppningen är att också hänga med och uppdatera om hur hundträningen går naturligtvis, jag tror att det kan bli ett riktigt roligt år med gott om variation i aktiviteter och tillvaro och jag hoppas att den som läser kommer känna detsamma! ❤
