Lite kort om vad vi haft för oss då de senaste dagarna.
Alla grabbarna har varit hos veterinären för att få vaccinationerna gjorda, och då passade jag också på att få ett intyg utskrivet till Dax försäkringsbolag på att han inte längre kan vara tjänste- eller tävlingshund på grund av att hans senskada går upp då och då. Veterinären klämmer och känner alltid igenom hundarna när man ska få ett sådant intyg, och det visade sig igår att inte nog med att tårna är inflammerade och ömma nu igen utan det har dessutom medfört otroligt korta och stela muskler upp i bakbenen som han också har ont av. I intyget står det ”i bästa fall kan Dax fungera som sällskapshund”. I bästa fall… Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig när jag åkte för att vaccinera och få ett litet papper direkt.
Självklart lämnar vi inte detta obehandlat utan fyra veckor framöver ska han få sprutor med Cartrophen då han inte kan äta Rimadyl (han tål det inte längre efter alla kurer han fått utan börjar bajsa blod efter en enda tablett) och förhoppningsvis stannar inflammationen av och går tillbaka. Musklerna ska jag behandla hemma med novafon och massage, önskvärt vore naturligtvis laser men tyvärr har jag inte de ekonomiska möjligheterna längre. Jag har redan lagt ner ca 40,000 kr på hans skada, en skada som om och om igen går upp, jag KAN inte pumpa in mer pengar i det även om jag hade velat utan får acceptera att det kommer att vara ett projekt som pågår resten av hans liv med att försöka hemmabehandla honom så gott det går (utöver injektionerna). Går det inte så finns det ju tyvärr bara en utväg kvar, men jag tänker inte gå händelserna i förväg utan se tiden an.
En person sa att jag nog borde tänka över att ta bort honom redan nu, med tanke på att det inte går att få ordning på och jag vet att det aldrig kommer att bli bra. Men jag tycker inte att han är i så dåligt skick än så att det är dags, jag har svårt att se att en hund som springer, busar och brottas med andra hundar utan att bli arg eller ”taggig”, en hund som inte drar sig undan, som utan eftertanke hoppar in i bilen osv osv har så ont och är så bortom räddning att enda utvägen är att somna in. Kanske är jag för partisk i frågan, men skulle jag göra det valet idag skulle det kännas motsvarande att ta bort en hund för en stukad led. Han är över 50 år i människoår, självklart kommer det finnas skavanker, men inte skickar vi våra 50-åringar i graven på grund av att de inte kan härja runt obehindrat ouppvärmda utan att det kommer negativa följder efteråt?!
Som Svante sa, skulle man tänka på det sättet så skulle han ha tagit bort Fri för minst fem år sen pga spondylos i ryggen, svikande hörsel och vem vet vad mer som inte syns på utsidan. Hon är nu 13,5 år och piggare än på länge!
Nog om detta… Vi har haft underbart väder i alla fall de senaste dagarna, ett tag kändes det ju som att man aldrig mer skulle få se solen men nu har det ju varit fantastiskt!
Hundträning har bedrivits i det fina vädret, lydnad och skydd igår och sök idag. Jag orkar verkligen inte gå igenom alla detaljer, lydnaden var ungefär som vanligt och i skyddet ska vi öka på figurantintresset på rätt sätt med många fler men kortare pass, så fort han tittar eller tänker på annat sticker figgen iväg osv för att rikta fokus på att ”är du inte med hela tiden så hamnar du efter!”.
Man skulle kunna tänka sig att en annan väg att gå är att dra på mer aggression, resultatet blir ungefär detsamma – hunden har större fokus på figgen. Vi tänker dock inte så och vi kör inte så av så många skäl att det skulle bli en hel roman om jag skulle beskriva dem i detalj. Men kort sagt: en arg hund blir snabbt trött, en arg hund är svårare att kontrollera i allt arbete runt omkring, och framför allt – det är inte kul att veta att ”nu kommer jag bli förbannad utan h-te här ett tag!” vilket är det känsloläget man kommer lära hunden att känna inför skyddet med den typen av träning. Jag personligen skulle ha stora issues med att tex gå till jobbet och veta att det enbart kommer göra mig förbannad (därav lämnade jag Outdoorexperten efter bara fyra månader som exempel), det skulle inte alls kännas kul. Och träningen ska ju vara kul, för alla och framför allt för hunden!
Nu har vi kul, sen får vi se vart det leder!
I söket har han ett fint intresse ut i skogen, vi kör på lite till med retningar ute i rutan men snart ska vi plocka ner dem lite och se vad som händer. Han är inte så jätteintresserad av att stanna kvar och leka med figgen efter att han fått belöningen, men det gör ingenting eftersom han ändå inte får nån belöning i slutänden i alla fall. Huvudsaken är att han stannar kvar tills jag kommer fram!
Fina dagar att tillbringa utomhus och i skog och mark som sagt, skönt att få komma ut i dagsljus och frisk luft efter att ha suttit inne och jobbat i några timmar!
Utanför hunderiet så flyter allt på, nu har vi fått braskassetten installerad igen och inväntar det sista på det jobbet under veckan som kommer så kan vi få den besiktad och godkänd igen. Hej då ytterligare tusenlappar… Pengar är egentligen den enda stora stötestenen just nu (förutom beskedet om Dax då förstås), att jonglera tre jobb med planering och schema känns ibland övermäktigt. Men det SKA gå, jag tänker inte ge upp riktigt än. ”Trägen vinner”, eller kanske ”dum slår sig”… Den som lever får se!
