Man skulle kunna tro att ledighet innebär mer uppdateringar i bloggen, men så blir det inte nuförtiden. Att blogga är numera lite omodernt, det är på Instagram och Facebook allt händer och ingen orkar gå in och läsa på andra sidor. Jag tycker att det är mer personligt med bloggar än det oändliga skvalet av annonser, eller alla ”roliga” texter, filmer och bilder som folk taggar varandra i till höger och vänster. Så jag kommer nog hänga i här ett tag till, även om det inte längre är så många som är inne och läser längre.
Under veckan som var har jag besiktat min gamla Volvo som fortfarande inte är såld, jag tänker att om den är nybesiktad så kanske det går lättare. Eftersom jag hade bokat tid direkt efter jobbet var det den bilen jag pendlade med den morgonen, inte ofta man får skrapa rutorna på insidan när man ska åka iväg… Besiktningen gick finfint och nu ska den tvättas och sen ut på annons igen.
Hundpromenader har vi förstås tagit under veckan, och så har det blivit lite egenträning också. Cykling i peppiga tofsar i tisdags och löpning i torsdags. Första löppasset efter Trans Gran Canaria och det var SÅ tungt!!Sedan firade vi in påskledigheten med bubbel och bad, härligt med fyra dagar ledigt!
Fredagen blev en intensiv dag som inleddes med skyddsträning på klubben. Öje hade en lite annan attityd den här gången mot tidigare, vi upplevde att han ansträngde sig mer överlag, var mer fokuserad och angelägen i bevakningarna och var mycket mer ”seriös” i sitt agerande än han varit innan. Vi har ju upplevt att han lätt har blivit nonchalant och känt att han hinner titta på annat vid sidan av planen samtidigt som vi kör, han är så snabb så han missar inget ändå. Men det ser lite ofokuserat ut att han sitter och tänker på annat, så vi ville höja hans intresse för figgen ett snäpp och för hans del är det bäst att då peta i allvarsbitarna. Vi vet att han går ordentligt i korgen, så vi körde bara med ärm och såg till att han fick tända till lite mer än vanligt där i stället vilket alltså fungerade utmärkt!
Efter skyddet åkte jag och grabbarna iväg till Sara för fika i solen och sedan laserbehandling, de var riktigt fina i kroppen båda två (framför allt Dax som hade betydligt bättre rörlighet i sina handlovar än vanligt) men låg ganska lågt i vikt mot vad de brukar. Dax har varit dålig i magen från och till i över en månad nu och är nere på rekordlåga 24,9 kg, och Öje har fortfarande inte lagt på sig så mycket mer efter att han tappade massor av att vi provade Fodax färskfoder utan han ligger på 29,75 kg. Nu har Dax stabiliserats så vi förväntar oss att han kommer öka i vikt hyggligt snabbt, men för Öje kommer det nog ta längre tid då det är muskelmassa han behöver bygga upp igen. Nåja, huvudsaken är att de är pigga och mår bra!
Igår var vi hemma hos mamma och pappa på påsklunch, och trots att grabbarna fick vara i bilen den här gången så har de varit ganska trötta idag. Öje hade en riktig dipp vid frukost då han ålade upp i mitt knä och somnade haha.På eftermiddagen åkte jag iväg och spårade med dem, Dax fick ett lite längre spår på fält (med ett par övergångar till längre gräs i kanten av åkrarna) och Öje fick ett mer klurigt spår i risig terräng. Dax fick jag starta om en gång eftersom han struntade i att plocka upp pinnarna på första sträckan, men spåret löste han utmärkt som vanligt. Enda svårigheterna där han fick lite att tänka på var att jag på ett ställe hade korsat en större mängd vatten och på ett annat gått där det enbart var snö med hård skare, på de ställena snurrade han lite grann men löste det ganska snabbt och kom vidare.
Öje var som vanligt får jag säga för het i upptaget och då blir det fladdrigt, vi ska lägga lite tid på enbart upptagsspår framöver och försöka hitta en rutin som gör att han inte varvar upp sig så mycket. Själva spåret gjorde han riktigt bra tycker jag, han har inte samma naturliga spårteknik som Dax alltid har haft där man följer kärnan till punkt och pricka, men han tar sig så gott som alltid runt och plockar också pinnarna (till skillnad från Dax). Idag lyckades han med konststycket att bli rädd för en stor stubbe också, men han löste det genom att samla lite mod en stund och sedan tuffa förbi i en liten båge innan han kunde andas ut och fokusera på spåret igen. Lilla stadshunden, jag tror minsann vi behöver komma ut i skogen mer hahaha!
