web analytics

Igår blev det två spår till Brimer, inte så långa men för första gången helt utan näring. Nu var det ett tag sedan vi spårade sist så jag tänkte att det går som det går. I slutet lade jag ett av de små mjukdjuren som kommer från IKEA, de brukar han pyssla med när vi är hemma så jag tänkte han nog skulle gilla det.
Han tog upp det första men ville gå bakspår, och det tog en liten stund för honom att inse att det inte var rätt. Sen tog han det i alla fall åt rätt håll, men det var väldigt mycket som störde ut honom runt omkring så det tog lång tid för oss att komma framåt. Det märks att han är van vid att inte vara ensam i skogen, när vi är ute annars hänger han väl mest bara på de andra hundarna eller Dax om vi är själva och då behöver han ju inte ta in alla intryck från allt runt omkring. Även fast vi har spårat i skogen tidigare så har det ju som sagt alltid varit med godis, och då kan jag tänka mig att det också blir en form av ”tunnelseende” där han koncentrerar sig på näringen och skiter i saker runt omkring.

Även spår nummer två var han lite splittrad och reagerade på omgivningen, speciellt vid en vinkel blev han väldigt intresserad av alla andra håll än dit spåret gick så till slut lade han ner verksamheten lite och jag fick hjälpa honom genom att kliva ett par steg framåt i kärnan för att han skulle komma igång igen. Överlag känns han väldigt uppmärksam på saker runt omkring just nu, så han är väl inne i nån fas där han registrerar extra mycket eller nåt. Det är bara att köra på och ta det för vad det blir.
Slutet tyckte han i båda spåren var helt ok, men inte mer än så så där ska jag lägga kamptrasa för att dra upp motivationen ett snäpp och försöka få fram ett sug efter spåret som han har när det ligger näring.

Jag kommer fortsätta låta honom ta slutet trots att jag så småningom ska ha passiv markering även på honom (tror jag), den biten tar jag med hjälp av lydnad och mängdträning senare som jag gjorde med Dax. Nu är huvudsaken att få upp motivationen för att stänga ute omgivningen och fokusera på spåret, och som med all motivationsträning gäller det att hitta den belöning som funkar för att höja honom. Jag testar i första hand med kampen och ser vad det ger, jag vet ju redan att han har hög motivation för näring MEN det funkar också som dämpande energimässigt och jag vill inte ha lägre/låg fart utan som sagt att han vill ligga på mer framåt och ha stor vilja att ta sig framåt. Det kommer behövas när det blir kämpig terräng i framtiden!

På tal om motivation och belöning så fick jag en uppenbarelse häromdagen, jag satt och kikade runt lite i olika webbutiker för hundprylar och hittade en lös magnet där man kan fästa bollar eller duttar (som också har magneter i sig då förstås). Detta med magneter har poppat upp på senare tid i lite olika utföranden, förr var det ”bolldroppern” från Gappay som var i ropet och som skulle sitta på var mans träningsväst men detta med magneter verkar vara det nya svarta haha!
Jag gillade tanken med att kunna flytta runt magneten vart man vill så man verkligen kan styra belöningsriktningen dit man vill ha den. Vart man belönar funkar ju som just en ”magnet” på hundarna, så var och hur man belönar är såklart en viktig ingrediens i träningen. Jag har belönat Dax för mycket framåt eller i alla fall framför honom, och nu är hans position vid min sida självklart enormt framskjuten (som man ser på bilden nedan, ujuj!) och jag trampar på honom med jämna mellanrum. Vissa skulle säga att jag ska fortsätta gå bara, han kommer lära sig att han måste hålla sig undan för att inte få ont i tårna. Problemet är bara (förutom att jag inte vill gå och mosa hans tår i tid och otid såklart) att han dels får en skuttande gång med höger fram eftersom han vill hålla undan den, och dessutom triggas han negativt av när jag väl trampar honom och skjuter på med lite kamp, och vips har jag helt fel energinivå i honom!

Hur som haver så kollade jag på en liten ”reklamfilm” om den här lösa magneten, bollarna och duttarna och bland annat var där en tjej som går med sin boll fastsatt längst ner på jackan mitt bak. Hunden gick i position, och när hon sa ett frikommando så skuttade den bak och tog bollen själv. Suverän belöningsriktare med andra ord, plus att hon gör inte en enda rörelse med sin egen kropp som om man skulle rycka fram en boll etc. ur en ficka!
De flesta hundar lär sig ju supersnabbt att känna igen rörelsemönstret hos sin förare, och då ser de också precis när man gör den där handrörelsen för att dra fram belöningen och vips hinner de ta sig ur position innan man hunnit få fram den (där kan man ju räddas av att man är noga med att använda ett frikommando innan hunden får gå ur position, dvs. hunden går rätt, man säger ”varsågod” eller vad man nu har som frikommando INNAN man ens börjar dra fram bollen/dutten/godiset för då har man ju sagt att det är ok att den lämnar position och man lär inte hunden att vissa kroppsrörelser innebär att belöningen kommer. Att vara noga med frikommando lönar sig verkligen i längden tycker jag, som ett litet sidospår!).
Så detta med magnetbollen blir ju nästan som en externbelöning kan man säga fast den sitter fast på föraren, kanonsmart!

När jag hade tittat på filmen lite fram och tillbaka slogs jag av att hela situationen med hennes boll i ryggslutet kändes bekant på något vis, och efter ett tag kom jag på att jag brukar ju ha kampdutten nedstucken i byxlinningen om jag inte har några bra fickor att stoppa den i. Fast när jag har belönat så har jag sagt ”varsågod” och sedan själv dragit fram den och gett honom eller kastat iväg den. Men tänk om jag i stället skulle ta och lära honom att plocka den från min rygg på kommando, så kan jag ju gå där i mitt fria följ och när han går bra kan jag säga ”varsågod” och så får han själv ta den, och riktningen blir alltid bakåt. Och jag kan lägga 600 kr som en magnet och en boll skulle ha kostat på något annat, eftersom jag redan nu kan uppnå samma princip med de medel jag redan har. Och när jag kom på detta… Då kände jag mig lite mindre blond än vanligt haha!

2 Thoughts on “Brimerspår och nedfallen belöningspolett!

  1. Anna on 10 juni, 2012 at 16:58 said:

    Kortkoppel är en fenomenal sak för att öva positioner med! Vovvisarna gör ingenting de inte anser sig vinna på. Ett tips 🙂 … P.S Smart med magnet!

    • UllisWeb on 10 juni, 2012 at 17:03 said:

      Dessvärre triggar Dax på korrigeringar så det är bättre att belöna honom på baksidan. Men jag instämmer i att kortkoppel kan vara ett fenomenalt hjälpmedel vid positionsträning! 😀

Kommentera gärna här!

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: