Jaaa jag skulle ju skriva om onsdagens träning ja… Fortfarande lite dåligt med blogglust, även om jag nu är hemma från jobbet pga. förkylningen. Jag sitter och pillar med en ny version av hemsidan i stället, mellan snytningarna, nysattackerna och sovpauserna såklart. Dock känns det lite bättre idag, har inte använt nässpray alls men jag har brutalt ont i ryggen och blir trött av ingenting så det gäller att ta det försiktigt så det inte vänder till det sämre igen!
Onsdagsträningen då, ja det var nog den sämsta träningen som vi någonsin genomfört tror jag. Dax var SUPERSTRESSAD bara av att vara nere på plan, han hade verkligen lagt på sig av måndagens händelser och gick upp varv och låste ännu mer på de andra. Ett stort tecken på att förtroendet för mig ligger otroligt mycket på minus och måste byggas upp igen, till varje pris!
Lennart var med som ”hjälpförare” när jag hade lina på Dax och jag körde några få fotförflyttningar men som sagt var han otroligt utåtriktad och stressad så det blev inte så mycket av det hela. Vi tog ut honom en vända till lite senare och jag hade då med mig en kampdutt för att kunna belöna med den. Det känns jättetråkigt, men jag kan ju lugnt konstatera att jag inte är tillräckligt duktig för att kunna lära in allt med hjälp av social motivation.
Grunderna har jag ju lagt på detta vis, men nu när det ska ställas krav har jag inte relationen befäst tillräckligt för att han ska tycka att det är värt att jobba med och för mig utan det andra tar över hans intresse, jag går på honom fysiskt och han svarar upp och stressar.
Jag sa till Lennart att jag får börja köra med föremål eftersom jag inte kan fullfölja den sociala metoden, och då förvånade han mig mycket genom att säga ”hmmm ja men OM du ska lägga in föremål så måste du vara väldigt noga med att det finns regler runt det hela och att han verkligen har jobbat på rätt sätt för det”.
Så när jag kör utan föremål så är det fel, och när jag väl kryper till korset och säger att jag ska köra med föremål så är det också fel???
Nu har jag dock tänkt några vändor till, och jag får se lite hur jag gör… Det känns ju för jäkla tråkigt att föra in föremål när jag kommit så långt på väg, speciellt när alla säger att det inte går att köra utan. Samtidigt så får man ju inte vara dum, om jag inte kan lösa problemen utan så får jag ju inte låta min stolthet stå i vägen för vår framgång!
En annan vinkel som har kommit över mig är egenskaperna i rasen, att mallarna har en väldigt stor kamp och i vissa fall är det tydligt att det inte bara är en egenskap utan också ett behov att få kampa. Jag har ju inte kört skydd eller bitövningar på väldigt länge med Dax, och jag använder mig inte heller av kampen när jag tränar lydnad eftersom det då skulle innebära att han kampade i mig vilket jag ju snarare dämpar konstant trots att det är det han vill när jag belönar och vi leker ihop.
Naturligtvis måste det leda till frustration när kampen aldrig får komma fram, vilket självklart leder till att han letar vägar att få utlopp för sina drifter. Kanske kommer han dämpa sig och bli bättre i lydnaden om jag börjar köra skydd och kamp parallellt för att han inte ska bli så gasad och utåtriktad?
Då behöver jag ju inte föra in föremål i lydnaden trots allt…
Mycket att fundera på, ta ställning till och väga in innan jag tar steget. För om jag väl tar det så finns det ju ingen väg tillbaka, jag får lägga om träningen och hans sätt att tänka och när den dörren väl är öppen så kan jag inte stänga den igen.
Jag körde ett litet kamppass innan jobbet i torsdags vilket var mycket uppskattat och även om det är lite stök och stoj så finns det ändå tydliga regler som han får hålla sig inom vilket han fixar bra. Stora ögon hade han dock, man kan väl lugnt säga att han går in för det till 100%!
Nu när jag har varit sjuk så har vi inte gjort någonting, eller snarare jag har inte gjort så mycket… Dax däremot har fått leta boll i djupsnön i fårhagen på klubben tills jag har sett att han blivit uppenbart trött vilket har tagit en 30-40 minuter (ja, han hittar den såklart under den tiden men jag kastar ut den igen ) och sedan sover han som en liten valp när vi kommer hem. Dock är jag lite orolig för skaren som är under nysnön så i morgon tror jag minsann han ska få ha på sig sina tossor som han fick i julklapp när han letar. Kommer säkert bli poppis…
Nu blir det en liten promenad med Mallemusen innan det är dags för mig att hoppa krypa i säng för kvällen med lite CSI:NY som sällskap.