Här kommer inlägget jag lovade att skriva igår.
Jag får frågor ibland om Brimer, varför skriver jag så lite om Brimer i bloggen, varför tränar jag inte med Brimer, ska jag inte ha Brimer kvar, är det något fel på Brimer osv?
Så jag tänkte att jag kunde berätta lite om Brimer för er!
Så här hamnade Brimer hos mig:
Brimer var inte ett planerat inköp någonstans, jag har haft två hundar samtidigt förut och sa när den perioden var över ”aldrig mer!”. Men så föddes denna lilla kull och såklart så skaffar man sig favoriter när de växer upp. När det var dags för dem att flytta (egentligen, nu blev det ju typ så att alla var kvar även efter 8 veckors ålder ändå haha) så kändes det som att mitt hjärta skulle brista om han skulle flytta, och jag var väldigt glad över att han inte var utvald till nån av köparna. Sen gick tiden och jag velade fram och tillbaka om hur jag skulle göra, Rickard hade ju ändå två hundar och jag hade Dax så då skulle vi i så fall ha fyra hundar. Jämt och alltid. Men det kändes ändå som att Brimer inte kunde bo hos någon annan, så han fick vara kvar.
What’s not to like liksom haha?!
Tränar du aldrig med Brimer? Det står aldrig nåt om honom i bloggen , bara om Dax?
Nej, det stämmer att jag tränar väldigt lite med Brimer, och det har sina anledningar. Jag kan inte riktigt ”rangordna” dem i vad det mest beror på eftersom det är så många faktorer som spelar in, så jag skriver bara ner det jag känner helt enkelt så får ni tänka er att alla dessa anledningar (och säkert några till) vävs ihop till en helhet, ok?
Dels så är Brimer en ny typ av hund för mig, han har egenskaper som ingen av mina tidigare hundar har haft vilket har gjort, och fortfarande gör, att jag måste lära känna honom och hur han fungerar precis som han måste lära känna mig. Han är till exempel ganska förarvek och tar åt sig snabbt och mycket om jag korrigerar honom bara en aning med rösten vilket gör att jag måste agera på andra sätt än jag är van vid mot tex Dax som behövt lite mer ”tummen i ögat” och strama tyglar och har köpt det på ett bra sätt. Det tog säkert att halvår innan Brimer ens vågade titta mig i ansiktet (alltså utan att jag körde koncentrationsövningar med godis och kontakt som krav för då blev det träning och det är annorlunda), och fortfarande så sitter han helst med huvudet bortvänt om vi gosar trots att jag ser att han gärna skulle vilja pussas ibland men tycker att det känns ”påfluget”. Inte så dominant kille där kan man säga!
Samtidigt kan mycket med Brimer vara ett spel för galleriet, för han kan ofta göra om samma dumhet flera gånger. Så minnesbilderna är inte alltid så himla tydliga, eller så var hans stora reaktion överdriven och jag gick på att han tyckte det var obehagligt hehe.
Brimer är också ganska impulsiv vilket jag inte heller är van vid, han går ganska lätt in i stress och då liksom bara händer det saker. Han har en lite större kamplust vilket gör att munnen går ganska mycket när han gasar upp sig, något som jag inte tycker är ok och får försöka förklara för honom på ett pedagogiskt sätt att så gör man inte. Jag får lägga mycket tid på självkontroll och att man tänker innan man agerar, för jag vill inte ha en hund där det klassiska ”fort och fel” är nyckelord. Vissa hundar behöver man inte lägga denna tid på, men andra hundar får man lära att inte bara gasa på och se vad som händer. För mig är det ett beteende som stör ut koncentrationen och tar man inte tag i det är det svårt att lära hunden att växla mellan aktivitet och passivitet. Jag vill ha en på- OCH avknapp, inte på och på!
Ett annat sätt som detta tar sig uttryck är att han lätt vankar omkring hemma när han tror att det ska hända något, reser jag mig ur soffan och viker ihop en tröja kan han gå in och ut ur hallen 20 gånger under tiden för att han troratt det ska hända något och att det är dit jag ska gå. Om jag står och gör mig i ordning för att gå ut med dem så vankar han runt i hallen mellan mig och ytterdörren fram och tillbaka, fram och tillbaka, och ibland i trav. Detta är också ett beteende som jag inte känner gynnar honom på något sätt utan snarare tvärt om lägger mer bränsle på hans inre stress. Enkelt kan man väl säga att rörelse höjer aktivitetsnivån, och i dessa lägen (och tusen till) finns det ingen anledning till att den ska vara förhöjd anser jag!
Så visst tränar vi, men inte på saker som har med tävling att göra utan mer hur man beter sig och för sig i vanliga livet. Ibland kan man inte bara köra på utan får lägga tid på de tråkiga bitarna först!
Sedan ska jag ärligt säga att jag inte är brutalt motiverad till att träna en massa tävlingsgrunder igen, Brimer är min femte valp på åtta år så jag har gjort den resan förr kan man säga… Nu när Dax kommit en bit på utbildningsskalan är det helt enkelt roligare att lägga träningstimmar på honom, och då får Brimer stå tillbaka. Tyvärr är detta den stora anledningen till varför jag sa ”aldrig mer!” om att ha två hundar igen efter förra gången, jag har väldigt svårt att hitta motivation till att köra två hundar aktivt och i stället blir det så att en blir lidande och jag får dåligt samvete för den andre.
Ska du ha Brimer kvar?
Ok nu ska jag vara brutalt ärlig och säga som det är: jag vet inte vad som kommer att hända!
Jag har inga som helt planer på att göra mig av med honom i dagsläget, han är en jäkla trevlig och rolig kille (även om jag här ovan lyfte fram mindre smickrande egenskaper), och han är sjukt lyhört och lättränad. Samtidigt är det mycket annat som ska klaffa också, och för mig ÄR det ett stort problem att vi har så många hundar. Ju färre desto bättre kan jag krasst känna för ju fler hundar desto svårare blir det att ha ett liv utanför hunderiet vilket jag tycker är jätteviktigt!
Sedan är det ju den faktorn som jag var inne på ovan, Brimer får inte tillräckligt med tid och det tycker jag är synd på en trevlig hund. Han förtjänar mer!
Han har en del osäkerheter som man behöver lägga tid på, han är lite miljöberörd och påverkad av okända människor och detta är något som han behöver få uppleva i positiva sammanhang i mycket större utsträckning än vad han får idag. HAN lider inte av detta vill jag poängtera, jag är skitnoga med att INTE försätta honom i situationer som jag inte tror att han eller övriga inblandade klarar av. Släpper jag fram honom till folk så är det människor som jag vet kan läsa hund och kommer att agera på rätt sätt oberoende av vad han gör, eller så har jag preppat dem med godis och de blir helt enkelt godisautomater i hans ögon.
Men dessa faktorer (och alla hans egenskaper för övrigt för den delen) blir ju som för alla andra avgörande för huruvida han går igenom ett L-test eller inte, och det är ändå något jag vill ska funka. Det livet jag lever idag innebär att hundarna måste gå att ha på jobbet, jag körde nästan 4 år som väktare med konstant flängande in till kontoret och rasta när jag kunde och det är något som verkligen tär!
Precis just nu har jag tur och kan lösa det på annat sätt, men det krävs så lite ändrade faktorer som man själv inte styr över för att det inte ska funka och då blir det jobbigt. Och det får man ju vara beredd på hela tiden när man har hundar som inte är uppkörda för tjänst anser jag, att kunna lösa det på annat sätt är ingen rättighet utan en förmån!
Men för att sammanfatta det hela lite så vet jag inte vad som kommer hända med Brimer i framtiden, precis som jag inte vet vad som kommer hända med Dax heller för den delen om man ska vara frank. Naturligtvis kommer jag inte omplacera nån av dem om det inte finns ordenliga skäl för det och det skulle i första hand vara för DERAS skull i så fall!
Jag har i alla fall inga planer som sagt på att göra mig av med Brimer idag ALLS (eller Dax!!), han trivs och mår bra hos mig och går från klarhet till klarhet i en jämn takt och det är ju egentligen det som räknas. Att vi inte tränar moment känns oväsentligt just nu, han vet ju inte att det finns något som heter tävling.
Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer för vi måste till jobbet, men jag hoppas ni fått lite svar på era frågor. Om ni undrar mer om detta eller något annat, vad som helst, så är det bara att fråga på så ska jag svara. Lite ”frågestund” som de stora bloggerskorna har, hahaha!
EDIT: Man får naturligtvis fråga vad som helst när man vill, inte bara idag. Fram för mer frågor och/eller kommentarer, det är så skoj att höra av er som läser (för jag ser ju ATT ni läser hehe).
Jag tränar ju inte Bisan och hon ska allt vara kvar. Hon har ett yperligt liv här hemma med Morbror Tyke….Moment och moment…kan säga att ibland kräks jag bara att höra tjatet…..MAN MÅSTE ju eller hur var det nu…ja just det man måste skita äta och sova 🙂
Kissa också, glöm inte att man måste kissa. 😉
Nä men skämt åsido så handlar det inte alls om vad andra tycker att jag borde eller inte borde göra med Brimer utan vad jag själv tycker. Jag skaffade honom för att tävla svenskskyddet med, och då kräver det att man tränar in lite moment. 😉
Tyvärr tycker jag att vi har för många hundar för att det ska kännas motiverat att ha ”bara för att”, det finns redan tre andra hundar som vi får sällskap av. Jag känner inte något sug efter att lära in grunderna, men som tur är finns det andra bitar (kontrollbitar) att fokusera på med unge herrn så just nu gör det inte så mycket! 🙂