Jag tänkte vara min vana trogen och skriva lite mer ingående om tävlingen i förrgår, även om det kanske inte är så intressant för andra så är det kul för mig att ha kvar. Jag återanvänder bilderna från dagen också, oredigerade och allt och så kommer det några nya bilder från när vi kom hem. Tyvärr finns det ingen film från den här tävlingen, jag hade ingen ”caddy” med mig denna gång.
Det blev tidig uppstigning, klockan var ställd på 04.30 men jag vaknade av mig själv redan vid 04 så då var det lika bra att kliva upp så fick jag lite morgon hemma också innan det var dags att åka. För att inte bli så nervös så satt jag hela vägen ner och gick igenom både lydnads- och skyddsmomenten, i vilken ordning de kommer och vilken känsla jag vill ha i dem. Det blev en lång färd, det var dimmigt, temperaturen låg runt noll grader och jag har billiga sommardäck på bilen så det fick ta den tid det tog. Men fram kom vi i alla fall i god tid och jag drog lott med startnummer 3!
Upplägget för dagen var att börja med lydnadsmomenten, alla var inte helt nöjda med det eftersom det ofta är en fördel att hundarna får bränna ur sig den värsta överskottsenergin i skogsarbetet först. Jag märkte redan på platsliggningen att överskottsenergi inte skulle bli mitt största bekymmer då Dax skulle ligga på kanten av raden med hundar, ganska nära ett förråd eller liknande som stod mellan de två appellplanerna. När jag gick mot förrådet för att lägga honom på hans plats såg jag att han stelnade till och spanade intensivt mot det lilla huset, och jag förstod direkt att han trodde vi var på uppkörning och att det skulle hoppa fram en figurant bakom hörnet för ett dolt överfall. Suck, kamplust ÄR en så djävulskt fin men förrädisk egenskap haha!
När vi ställde upp på vår plats så spanade han in tävlingsledaren i stället som ställde sig ganska nära oss, men när jag sa ”plats” så lade han sig med huvudet i marken och såg lika o-imponerad ut som vanligt så det kändes ändå bra att gå runt huset och gömma sig. När vi sedan kom tillbaka låg han i exakt samma position, så jag förutsatte att han inte hade rört sig och det stämde, betyg 10+10 på platsliggning.
Efteråt fick vi höra att en av lägrehundarna hade rest sig på första skottet så då kändes det ju extra bra att Dax verkade ha legat med huvudet nere hela tiden då det har hänt att han lyft det när första skottet kommit. Nu har det inte varit något ”problem” på något år, men däremot har vi inte tränat med skott och störning av att någon hund går iväg så det känns verkligen som att platsliggningen är otroligt stabil och det är ju jätteskönt!
Själva lydnadsprogrammet då… När jag värmde upp bredvid planen var Dax först väldigt intresserad av att titta på ekipaget som gick innan oss men jag satte press på honom och då höll han kontakten jättefint trots att vi närmade oss planen lite mer när de andra var nästan klara. Sen när det var vår tur gick vi ut på planen, och vips så gick Dax in i sin skyddsbubbla där domarna och skrivarna var antingen figuranter eller grupp för dubbelretning, kontakten var obefintlig och känslan av samarbete lika med noll.
Fritt följ: Dax gick och tittade rakt fram PRECIS hela tiden förutom i absolut sista svängen då han kom på att det var nog fritt följ vi gjorde trots allt. Då hade jag redan kommenderat honom ”fot” vid varje tempoväxling PLUS en gång extra på vägen. Pinsamt… Kommentarer ”tränger i vinkel, långt fram, sitter sakta, DK, sitter ej” och ”tempo sättande, DK, sitter ej i halt”, betyg 6+6.
Inkallning med ställande: Detta är jag jättenöjd med, han har nog bara gjort ett bättre ställande en gång på träning tror jag men då var avslutet riktigt dåligt så jag blev väldigt glad när han höll bra tempo hela vägen in till mig på slutet. Och satte sig rakt, kors i taket. Kommentarer ”sträckan vid ställande” och ”orolig, långt ställande” (orolig för att han trampade med framtassarna när jag lämnade honom), betyg 6,5+8,5.
Framåtsändande: Ja herregud haha… Vad sägs om FEM DK under ett moment?!
Detta moment är ju inte klart och det visste jag ju om, jag såg på Dax redan när jag skickade ut honom på första ”ut” att han sprang som en dåre så det var bara att försöka rädda det som räddas kan. ”Stanna, sakta” på första sträckan och då travade han bra men i sick-sack framåt så han nästan inte rörde sig ifrån mig kändes det som. Han anslöt bra på inkallningen, det var lite si och så med det i fredags. ”Stanna, sakta… SAKTA” på andra sträckan då han i stället för att trava galopperade med korta och struttiga steg till en början innan jag kommenderade en andra gång och då travade han ändå på som fan så han gled iväg i stället!
Kommentarer ”DK, avstånd” och ”många DK” haha, betyg 5+5.
Krypande: Hm, nja sådär… Han har börjat lägga sig lite snett framför mig med tassarna så jag måste tränga honom lite för att få honom rätt och sen har han lite bråttom när vi sätter igång så han kan krypa iväg. Jag kan å min sida inte kompensera med att gå snabbare för då är risken överhängande att han reser sig, så det är liksom bara att ”go with the flow” så att säga. Att han är hög bak får jag ju ALLTID avdrag för men det skiter jag faktiskt i trots att det är hög koefficient på detta moment, jag tycker att det ser sjukt onaturligt för hundarna att röra bakbenen så ihopknölade och under sig som de ska vara för att hålla låg rumpa så jag låter Dax sköta det på det sätt han tycker är bekvämt. Jag tyckte att han lyfte lite på armbågarna på andra sträckan och tydligen hade jag rätt, kommentarer ”hög bak, lättar” och ”hög bak, långt fram”. Betyg 8+7,5.
Skall: Åh, SJUKT NÖJD med skallet, vi har tränat det otroligt lite och ändå gjorde han det (nästan) perfekt. Det man kan peta på är att han startar med en serie av skall och sedan blir det taktfast, ”vovovovovovov vov vov vov”, i stället för att ha ett skall i taget hela tiden men jaja… Synd att det bara är koefficient 2 hahaha. Kommentarer ”ngt orent” (vilket jag då antar syftar till det jag precis skrev) och betyg 9,5+10 är jag SVINNÖJD med, tior i protokollet är ju alltid en bonus för min del haha!
Tungt föremål: Hehe, Dax har ju alltid gillat tungapporten, den tilltalar hans kamplust och han tycker den är lite macho. Därför har jag inte tränat så mycket tungapportering, jag har lite nonchalant tänkt att han gillar den och då utför han den. Men de två eller tre senaste gångerna jag har tränat den så har han sprungit ut med full fart (vilket gör att jag får rysningar för jag tänker alltid att han ska slå ut tänder!), plockat upp den helt ok och börjat komma mot mig men sen stannat på vägen och doppat den i marken?!
Han släpper den inte men han stannar och trycker ner den i backen, och jag måste kommendera ”apport” igen så kommer han in så fint. Och nu på tävlingen såg jag samma tendens igen, han började komma mot mig men saktade ner och började sänka huvudet så då kommenderade jag igen och då kom han in. Innan jag lade ut den så satt han för övrigt inte still med framtassarna och pep pyttelite när jag gick så förväntan är skyhög men utförandet sådär. Kommentarer ”DK” och ”trampar, leker, DK”, betyg 8+6,5.
Hopp över hinder: Nämen hej regression haha!
Dax gjorde som han brukade göra förr, han hoppar ut och redan innan han landat vinklar han höger och sätter sig både jävligt nära hindret och säkerligen närmare 70 cm utanför det, alltså snett åt höger!
Det ger ju en jäääkligt knepig vinkel för tillbakahoppet, men jag har ju inget annat val än att chansa och kommendera så jag var übertydlig med ”HOPPPPP” och jag såg på honom att precis när rumpan lättade från marken så tänkte han springa till mig men så kom han på att jag sa ju något annat och då gjorde han en krumbukt och hoppade snett över hindret (utan att slå i vilket borde vara värt någon form av bonuspoäng i det läget) och kom och satte sig. Men tydligen snett?!?
Kommentarer ”tempo” och ”snett avslut”, betyg 9,5+9.
Totalpoäng på lydnaden blev 213,5+214,5 vilket gav resultatet 214 poäng, så domarna var ganska jämna i sin total men ojämna i bedömningen av respektive moment.
Sedan var det dags för uppletande, jag har ju aldrig tävlat själv i uppletande förut och jag har inte tränat med full ruta på… Ja jag minns inte ens?
Så jag kände väldigt mycket att det var ett rent experiment för att se hur det blir ”live” och hur långt vi egentligen har kommit. Rutan låg i en lövskogsbacke men på bredden så att man skickade sidledes i backen i stället för uppåt eller nedåt. Jag tänkte att vind och vittring följer ofta sluttningar nedåt så jag började skicka i nedre kanten och så fick vi jobba oss uppför. Dax gick ut jättefint på djupet och letade jättebra (nästan lite för bra kanske då han hade lite tendens att fastna långt ut), visst kan man tycka att tempot var lågt och han spårade en del men samtidigt så hade jag kunnat styra honom mycket mer och skickat ut honom med fler skick så där hade jag kunnat reglera det hela. Nu vill jag ju inte gå in och peta så mycket i uppletandet just för att han har lätt för att söka hjälp hos mig så jag lät honom bara jobba på och tog bara in honom två gånger när han var länge utanför vallningen till vänster om rutan vilket blev ovanför backen.
Två föremål fick han in, och så här i efterhand så kan jag tänka att om jag hade varit lite mer rutinerad så kanske jag hade valt att skicka honom en extra gång mot den enda stenen som fanns i rutan för där bakom låg det ju såklart ett föremål hehe. Men jag hade fullt upp med att försöka hålla koll på hur mycket och vilka delar av rutan han hade sökt av och hur vinden låg så det fanns helt enkelt inte med i mitt medvetande just då. Jag blev i alla fall väldigt glad över att han kom med föremål nummer två för då har man ju i alla fall klarat godkändgränsen och åter igen var det ju målet med dagen att få betyg i allt!
Kommentarer ”1+1=2 föremål, tugg, släpper” och ”2 föremål, tugg, mycket utanför”, poäng 6,5+6. Måste bara göra en liten notis om att det där ”släpper” vet jag INTE vad han syftade på, vad jag kunde se så kom Dax direkt in till mig med sakerna och släppte inte förrän han blev kommenderad?
Efter uppletandet var det dags för spåret, i normala fall är det ju Dax paradgren men resten av dagen hade ju inte gått som på räls direkt så det gjorde ju såklart inte spåret heller. Det gick som ni vet på ett fält och jag fick gå ganska långt ut på fältet, förstasträckan låg i motvind upp mot en hästhage, andrasträckan i sidvind från vänster mot en väg och sista sträckan tillbaka ut på fältet i medvind/något sidvind från höger. Han släppte på ett par ställen på förstasträckan och ringade sig tillbaka men andrasträckan där han gick över pinnen tyckte jag han var rätt så målmedveten så jag kan inte svara på varför vi inte fick med oss den in. Jag kan i alla fall garantera att han inte har gått över den medvetet, hade han känt den så hade han tagit den så han måste ha varit ur kärnan åt vänster tänker jag eftersom vinden låg åt höger. Jag tittar så mycket på honom när vi spårar så jag kanske hade kunnat se den och plocka upp den om jag hade letat, men å andra sidan så förstod jag inte att vi hade gått över den förrän han vinklade åt höger in på tredjesträckan. På ett stort fält har man ju inga som helst riktmärken utan vänder man sig om och försöker avgöra hur långt man har gått ser man ju bara… Ja, gräs haha!
Vi gick klart hela spåret på 6 minuter så visst hade jag kunnat skita i att ta slutpinnen och gå tillbaka och spåra igen, men då hade jag fått börja om från första början eller hålla på och trassla med upptag där jag inte helt säkert kan säga var andrasträckan började så det fick bli en pinne bort helt enkelt. Betyg 8+8.
Så till sist var det ju då dags för skyddet, något som Dax hade laddat för hela dagen uppenbarligen hehe. Redan när vi ställde upp för korgtransport med överfall så spanade han in domarna, skrivarna och den andre figuranten som stod på samma sida av planen (på vår vänstersida) och åter igen förstod jag att det som flög igenom hans skalle då var ju inte direkt transport utan dubbelretning. När vi började gå så höll han väl position hyfsat till en början men tittade mer mot ”gruppen” än på transportfiggen och när vi vinklade åt höger så svävade han iväg på egna äventyr rakt fram eller nästan åt vänster innan han kom på att han skulle nog hänga med oss. Sedan fick vi ansluta till en meter bakom figgen och göra dubbelt höger om och då blev Dax sitt gamla vanliga jag i transporterna och gick åt helvete för nära så jag mumlade säkert 7-8 DK med ”här” och han sågade fram och tillbaka som en idiot.
När överfallet kom så tyckte jag inte att jag var så nära men Dax var desto närmare och hans korgstöt blev klen eftersom han kom mer underifrån än bakifrån. Jag fick dessutom en ”skön” smäll rakt över övre bröstkorgen av figgens arm för jag trodde han skulle slå ut den mycket tidigare än han gjorde så sen var jag inte alls beredd på att vika undan mig själv när han väl slog haha.
Kommentarer transport ”långt fram, brister i bev” och ”position, okoncentrerad, brister i bevakning”, betyg 7+6. Kommentarer överfall ”sen, ej kraft” och ”sen”, betyg 7+0.
Fasttagandet gjorde han bra, jag triggade honom med ”buse” innan vi ställde upp som jag hade planerat och han gasade igång som han skulle och sen gick han typ i vänster njure där han brukar. Sen gick han på lite, lite igen för figgen stod inte heeelt stilla men när han väl gjorde det så gick Dax direkt in i bevakning men hade knappt nån utbackning alls. När jag började närma mig för avhämtning blev han lite orolig i sin bevakning, ena stunden tog han de två stegen han hade backat från figgen och jag tror faktiskt han nuddade figgens hand med korgen vid ett tillfälle, sen om det var med flit eller för att han skällde kan jag inte säga men ingen av domarna skrev något om det. Sen bröt han bevakningen för att titta på mig också några gånger, och det vet jag har att göra med att jag gick och ”pressade” honom så mycket i transporten med alla DK. Dax är ju inte vek och rättar inte in sig i ledet hur som helst, men han gillar inte när jag är missnöjd utan då vill han kolla av läget lite så han kan besluta sig för en strategi och i synnerhet när jag närmar mig som jag gör för en avhämtning. Jag går alltid en omväg när jag hämtar så jag inte går rakt mot honom utan kommer upp bakifrån eftersom jag vet att han kan trigga lite på att jag kommer, men nu funderar jag på om jag (självklart parallellt med att lära in bättre transporter där jag inte behöver i princip gå och mordhota honom för att det ska funka hjälpligt) på tävling ska försöka hålla mig bakom figuranten när jag ansluter så att det inte syns lika tydligt om Dax bryter bevakningen och tittar på mig. Hur som haver, kommentarer ”bev brist” och, uhm, ingenting från den andra domaren faktiskt, men betyg 8,5+8. Han gör ju stöten himla bra, det är efterarbetet som behöver justeras.
Sen kommer ju då dubbelretningen, det som Dax gått och väntat på hela dagen både i lydnaden och under transporten i korg. Transporten inför dubbelretningen var likvärdigt skitdålig med den andra med den enda skillnaden att när vi passerade gruppen så gick Dax och tittade på dem heeela vägen förbi och först när vi passerat tittade han framåt igen. Jag gissar på att han letade efter att se vem som hade bitkudde som vi har haft på träning hehehe… Sen när vi passerade strecket där överfallet skulle börja gjorde jag mitt DK, men han startade inte?!?!
Så det gick en halv sekund till, vilket ju låter som lite men i detta sammanhang är det oceaner av tid, och sen hörde han hur den andre figgen sprang så då vände han om och då var fan i mig figgen nästan uppe i min rygg!
Så från att ha gått och väntat och laddat på denna dubbelretning hela jävla dagen så när den väl kommer, ja då blir han SEN IVÄG?!?!?!
Alltså hahaha, jag smäller av på denna hund… Kommentarer ”sen, dåligt angrepp” och ”position, sen”, betyg 6+7.
Jag blev lite brydd här också för tävlingsledaren sa ”moment slut” innan jag hann ta käppen ifrån figuranten och om man inte avväpnar figgen innan man börjar transportera så har jag för mig att man blir nollad men jag tog käppen i alla fall och sa sedan ”transport” som man ska.
Sen startar ärmarbetet med ärmtransport och överfall (och här är jag jättenöjd med mig själv för allt rabblande av momentordningen under dagen gjorde att jag hade full koll och plockade av korgen så fort dubbeln var klar och räckte över den så fint till tävlingsledaren i stället för att vara mitt vanliga förvirrade jag och vandra iväg någonstans), och transporten blev EXAKT likadan som den första i korg!
Samma låsning på ”gruppen” och samma utsvävning när vi vinklade höger, my god… Enda skillnaden var att när vi började närma oss överfallet så kommenderade tävlingsledaren ”RÄTTA DIN POSITION” vilket betyder att man har typ tre steg på sig att se till att hunden inte går så jävla nära figgen, annars bryter de momentet och man blir av med betygen både transporten och överfallet. Så jag gjorde en ordentlig halvhalt varpå Dax tack och lov kände igen det från våra träningar där jag ju har stannat massor för att få honom att följa mig och inte figgen vilket fick bak honom något och sedan kom överfallet nästan på en gång så Dax var faktiskt på ganska bra avstånd just då. Han gick upp och bet i övre delen av överarmen, nästan i axelhöjd och när jag kommenderade ”här” så såg jag på hans ögon (och hörde på hans morrande) att han inte alls tänkte släppa taget nu när han ÄNTLIGEN fick bita. Så jag sa ”HÄÄÄRRRR” igen, men nej då, Dax släppte icke. Då kommenderade jag honom i betydligt lugnare ton ”loss” och tänkte ”hej då betyg, snart bryter de mig för att han måste monteras loss” men se då släppte han på en millisekund och kom till min sida så då vet vi det till nästa gång. Kommentarer transport ”långt fram, brister i bev” och ”position, okoncentrerad, brister i bevakning”, betyg 6+6. Kommentarer överfall ”släpper ej” och ”DK, DK, mycket segt släppande”, betyg 0+5,5.
Sedan var det dags att ställa upp för modprovet och när jag gick bortåt utgångspunkten kände jag mig väldigt ensam på plan för båda figgarna stannade kvar hos domarna och alla mumlade. Jag förstår ju i efterhand att domarna pratade med skrivarna om betygen säkert och figgarna bytte ärm eftersom det inte var samma kille på överfallet som i modprovet, men när jag gick där och var på väg till utgångspunkten där figgen också ska vara med så kände jag bara ”nu ropar de vilken sekund som helst att vi får kliva av planen för att jag inte har kontroll på min hund” haha. Men vi fick ju fortsätta och modprovet blev jättesnyggt. Dax sparar ju inte direkt på sig när det kommer en gubbe viftandes med en käpp hehe… Betyg 10+10 och de 50 poängen satt jäkligt fint kan jag säga!
Sen bedöms ju även släppandet efter modprovet och vi har ju tidigare haft lite ”problem” med att Dax kommer in mot mig när jag ropar ”stå stilla” på träning. Så var inte fallet denna gång. Jag ropade. Han släppte INTE. Så jag kände bara ”whatever” och ropade ”loss” och då spottade han ut ärmen och backade faktiskt ut ganska bra till och med. Medan jag närmade mig för avhämtning testade han dessutom med att sätta sig och lägga sig lite där ute trots att vi inte tränar med bevakningspunkt just för att han ska tänka bakåt hela tiden så där klarnade den bilden lite för honom i alla fall. Dock hade han samma beteende i denna bevakning som efter fasttagandet, när jag närmade mig så tittade han även efter mig även om det var bättre än den första bevakningen. Kommentarer ”släpper sent, fler kommandon” och ”DK”, betyg 7+8.
Totalpoäng specialen 301,5+293 vilket gav resultatet 297,25 poäng och totalt 511,25 poäng, 2a placering och uppflytt!
Summa summarum av dagen, alltså känslan var ju överlag ”vad fan gör vi här??” haha, hur många gånger här i inlägget har jag skrivit termen ”DK” liksom??
Men det gick ju ändå hela vägen till uppflytt till och med så jag är SJÄLVKLART jätteglad!
Det känns bara så jäkla, jäkla overkligt och absurt att anmäla till en högretävling och känna att ”vi är fan inte klara för det här” när det är dags, sätta målen lågt (inte för att jag tycker att vi är dåliga eller att jag har dålig självkänsla utan för att jag är realistisk; vi är inte genomarbetade på flera av de stora och viktiga momenten än) på att vi ska inte nolla något så bör det räcka till att bli godkända högre klass skydd och det vore ju jättekul… Steget ifrån den känslan och det utgångsläget till att bli uppflyttade till elit…
Ah, det går inte ens att beskriva den känslan när Frida som vann hade fått sitt protokoll och pris och de ropade upp mitt och Dax namn som tvåa, jag blev jätteförvånad men jätteglad över det, reste mig och började gå fram medan de fortsatte läsa upp ”…med 511,25 poäng… och uppflytt!”. Alltså WHAAAT?!?!?
Vilken chock, och lyckotårarna väntade inte på sig haha!
Nu blir det vintervila för oss i skyddet, ja i det mesta faktiskt för Dax del då jag bestämde redan innan att när tävlingen är över ska jag köra mer med Brimer och se vad som händer med honom. Jag har verkligen inte bråttom att komma till start i eliten, som sagt så har vi många bitar att jobba upp oss på och det får ta den tid det tar. Det har redan börjat viskas om SM, men så mycket kan jag säga att för vår del blir det inte nästa år i alla fall, om någonsin. Ska jag kunna ”hävda mig” mot alla de duktiga och genomarbetade elitförarna vi har i vårt avlånga land så behövs det betydligt bättre prestationer än det vi lyckades få ihop denna gång!
Men som sagt, jag är självklart sjuuukt jäkla glad över att vi är i ELITSKYDD, tjohoooo!!!
Uppflyttningsnalle till Dax precis som förra gången och lottningsgodis. ”3 is a magic number” haha!
Och två som vill ha nallen… ❤
