Här ekar det visst tomt, nu när jag inte tränar Dax längre så finns det inget att skriva om… Haha, skojade bara, klart det gör!
Två dagar i rad har jag tränat Brimer i stället, spår igår och lydnad idag (och Dax fick sig ett litet uppletande igår i mörkret också, se där hehe). Inte ett så långt lydnadspass med bara några ingångar och ett par steg i fot, han blir väldigt, väldigt smygig när vi går (ännu värre om jag belönar med föremål, idag var det korv och då gick det bättre när vi inte rör oss) så jag funderar faktiskt på att lägga precisionsdelen av lydnaden lite på hyllan tills vi kört mer av det självständiga arbetet och leker ihop oss mer i stället. Idag busade vi för första gången på planen, alltså bara han och jag utan några prylar eller annat och det tycker jag är jätteviktigt för att stärka upp det sociala samarbetet. Inte för att jag inte har velat, utan för att det har suttit långt inne hos honom att vi kan leka tillsammans, på ”lika” villkor, och det är ok att han tar för sig och framför allt; söker upp mig för mer. Det var visserligen inte helt avslappnat idag heller fick jag känslan av utan han blev väldigt till sig och jag fick ett par tjuvnyp haha, men det tar jag så gärna om det gör att han bli lite mindre ”inbunden”. Han är en knepig hund att beskriva Brimer, väldigt mjuk och förig men ändå ganska opåverkbar?
Bah, jag går på känsla och experimenterar mig fram för att se vart det leder helt enkelt. Men i lydnaden är min egen känsla bara ”blää” så då filar vi på annat samspel i stället!
Pausbild: ett tappert försök att fota Calle för en valpspekulant. Detta var DEN ENDA skarpa bilden. Och den är inte ens skarp!
Jädrans valpar till att vara olydiga fotomodeller hahaha!
Spåret igår däremot gick KANON, jag lade ut det precis i skymningen så det var svart när vi gick det men jag hade snitslat upp noga så jag kunde tydligt se hur han jobbade med kärnan. Han är inte precis i den hela tiden utan lite som Astrid så har han tendenser att slå fram och tillbaka. Det diffar med 30 cm till en meter på sin höjd beroende på hur vinden ligger så det tycker jag är mer än väl godkänt på ett bruksspår. Han söker sig hela tiden tillbaka mot och vill gå i kärnan och det är ju den känslan jag eftersträvar hos mina hundar i spåret så det är jag mycket nöjd med.
Det vi har att jobba på vad det gäller spåret är apporterna, han plockar upp dem utan problem men det där med avlämning är han inte så mycket för så jag ska köra en pinnhög i hemmets lugna vrå i stället där avlämning ger godis då matlusten är hög och motiverande. I ett tidigare spår använde jag mig av bitkudde för när han plockade pinnarna men jag upplever det i andra sammanhang som att han låser i ”bytesdrift” på föremål och får lite tunnelseende vilket ger den där smygiga och sega känslan i honom så om näring kan ge högre intensitet så tar jag såklart det vilken dags om helst.
”Projektet” är härmed påbörjat hehe!
