Alltså… Efter att ha blickat igenom inläggen för 2014 lite snabbt inser jag att jag inte kan dela upp årets resumé per månad som jag gjort tidigare. Helt enkelt för att det inte finns någon vidare variation i inläggen. Detta år har bloggen mestadels handlat om hundträning eller rehab, jag har inte ens skrivit så mycket om vädret vilket ju annars är ett vanligt ”samtalsämne” hehe. Jag har dock valt ut en favorit för varje månad (ok, två för februari och september) bland alla favoritbilder som jag publicerat så de kommer i detta inlägg. Decembers bilder har jag precis fixat in i ett eget inlägg också.
Jag tränade med Dax i princip hela tiden fram till att han skadade sig i april i princip, och efter det följde massor av veterinärbesök, rehab i olika form, ångest och deppighet. Han blev genomröntgad från midjan och bakåt i olika omgångar, men skelettmässigt är det inga fel alls utan det konstaterades att det är böjsenorna som blir inflammerade och sen fick han även en muskelbristning under sensommaren. Jag fick ihop honom lagom till en elittävling i Heby i oktober, sen gick det upp igen och nu har vi precis avslutat en kur Rimadyl igen och försöker bygga muskler oerhört långsamt och försiktigt. Det ironiska är att trots att vi ändå tränar och tävlar i skyddet som ändå har en del inslag av skaderisk så är det ALDRIG på träning han har skadat sig utan i vardagslivet?!
Med Brimer har det blivit betydligt mer träning än tidigare år, han har under året lärt sig ”pallen” och tycker det är kul att bli klickad. I början av året lade jag ut honom för omplacering men det var bara en som hörde av sig och det var en väktare och då sa jag nej. Jag vill inte att han ska behöva utsättas för ett L-test mot den typen av tjänst, hade jag trott att han skulle gå igenom så hade jag ju liksom gjort det själv. Men jag tror att i hans fall så gör det mer skada än nytta att utsätta honom för situationer där han måste bli arg eller rädd, när han nu har kommit så pass långt i sin egen självkänsla. Så Brimer får stanna för gott, och vi njuter av livet ändå!
Öje kom in i våra liv, lille Öje-böje haha… En kul kille som är både förig och självständig, jag tror att när jag sätter igång med träningen så kommer han vara relativt lätt att dressera ändå. Hittills har han förstått det lilla jag lärt honom ganska snabbt, bara man är tydlig och konsekvent som med alla hundar. Han har en fantastisk näsa, spårar otroligt koncentrerat och noga!
2015 kommer troligen mestadels handla om Dax fortfarande, men 2016 skulle jag tro att Öje står mer i fokus så länge vi alla har hälsan.
Den stora förändringen 2014 är ju naturligtvis att jag och Rickard gick skilda vägar efter ca 3,5 år tillsammans. Det blev dessutom ytterligare ett bortfall ur familjen då mormor gick bort så det har minst sagt varit en tung höst med ett lågvattenmärke nu vid jul. Det blir så påtagligt att det fattas familjemedlemmar vid högtiderna.
På den positiva sidan så har jag fått sålt motorcykeln, köpt ett hus och ny bil vilket inte händer varje år haha. Nio år har jag haft Volvon…
Sommaren var ju underbar med 30 grader hur länge som helst typ och hundarna simmade som aldrig förr, till och med Dax!
2015 då… Ja, självklart hoppas jag på att vi alla får vara friska och lyckliga. Jag tänker inte satsa på SM med Dax, men däremot vill jag gärna starta ett par gånger till i elitskyddet om det går, för att få rutin själv och för att det är förbannat kul helt enkelt. Men det beror ju helt och hållet på hur han håller. Steg ett är att få igång en bra motorik, steg två att komma igång med träning igen. Just nu känns allt ovisst, det är många faktorer som ska falla på plats för att vi ska kunna fortsätta köra. Vårt nästa livsmål tillsammans som jag skrev om i årsresumén för 2013 var att komma till start i eliten och det klarade vi av redan i år. Men nu känns läget så pass ostabilt så egentligen är väl målet och förhoppningen för 2015 att Dax läker som han ska och vi kan fortsätta jobba tillsammans, kanske även träna och tävla om vi har tur.
Brimer och Öje är som de är höll jag på att säga haha, Brimpe får under 2015 fortsätta hänga med på det han tycker är kul och Öje ska växa och i slutet av året blir det röntgen och kanske MH.
Personligen har jag inga speciella mål eller löften men förhoppningar och drömmar finns ju alltid. Jag vill följa mitt hjärta och vara ärlig mot mig själv. Något som jag lärt mig även om det låter klyschigt är att det jag har idag inte behöver finnas här i morgon. Så jag hoppas att jag utvecklas som person i att ta vara på dagen och det jag har att vara tacksam för. Det är lätt att halka in i vardag som bara rullar på och man missar de små, fina sakerna i livet som är just det, Livet, så jag hoppas att jag under 2015 får chans att ta tillvara på fler små guldkorn även de grå och trista dagarna!
