Att media har stor makt vet nog alla som har gått i svensk grundskola, det ingår i samhällskunskapen att gå igenom hur man är källkritisk och hur man blir influerad av det man ser och hör. Förr var det de stora dagstidningarna och nyheterna på TV som dominerade nyhetsflödet, och på nyhetsredaktionerna hade man ett stort ansvar mot svenska folket att försöka hålla sig opartisk och neutral, att inte förändra eller förvränga uppgifter och att försöka få ut nyheterna till en stor publik så att alla hade tillgång till det som skedde både inrikes och utrikes. Etik och moral har alltid varit en svår fråga för journalister, är det ok att visa döda eller svårt skadade människor, när ska man gå ut med namn och bild på brottslingar osv. Även skvallerpressen som man kan tycka är lättsam och ”inte på allvar” slåss med sina grundstenar, det blev om inte annat enormt påtagligt i och med prinsessan Dianas död 1997 då paparazzi sägs ha jagat bilen hon åkte i så att den kraschade. Medias jakt på nyheter och skvaller blev plötsligt till mord!
Även olika vansinnesdåd härleder man till media; skolskjutande ungdomar har sett för mycket våld på TV och film, de spelar för mycket dataspel där man dödar varandra. Ätstörningar, depressioner, ångest – mycket sägs komma från media och de ideal som media skapar där man ska vara smal och snygg med jättebröst, vara den perfekta föräldern, vännen och partnern och lyckas med allt man tar sig an.
Med internets intåg i svenskarnas hem är nyheter och annan info mer tillgängligt än någonsin, och på internet frodas även de sociala medierna (bland annat bloggar som den du sitter och läser i just nu). Plötsligt är det inte en liten grupp med människor som sitter på redaktioner och filar ihop vad vi matas med, utan du, jag och alla andra som publicerar saker kan påverka nyhetsflödet. Plötsligt är alltså makten förskjuten, och plötsligt är det VI som måste ta ansvar!
Nu kan man ju tänka att ”min lilla blogg/Instagram/Facebook/snapchat (eller vad det än må vara) gör ju ingen skillnad, jag är ingen mediemogul som har hundratusentals läsare/följare/vänner så vem bryr sig??”. MEN någonstans kan jag känna att allt detta hänger ju ihop, det lilla jag publicerar på mina sociala medier speglar ju också i stort vad jag håller som ideal, och aktivt också söker information om vilket gör att tidningar och andra media som innehåller mina ideal säljer mer och sprids mer. FRA verkar för övrigt hålla med mig i det hehehe…
Det betyder ju att även om just jag inte påverkar en ung tjej eller kille till att bli mobbad i skolan på grund av att han eller hon inte ser ut ”som man ska” så kanske jag ändå bidrar till det genom att aktivt söka information om och klicka ”gilla” på skeva kroppsideal?
Även om just jag inte bidrar till att någon slutar med sin sport för att ”alla andra verkar så himla mycket duktigare/flitigare än mig” så kanske jag ändå påverkar genom att framhäva och idolisera de som egentligen presterar på en omöjlig nivå för en medelsvensson?
Även om just jag inte får någon att gå och skjuta ner andra människor så kanske jag ändå någonstans bidrar till glamouriseringen av vapen och liknande genom att framhäva att jag spelar spel som innehåller sånt eller gillar och sprider bilder på tuffa soldatkillar och tjejer?
Detta var kanske inte så bra exempel, men ni kanske förstår vart jag vill komma?
ALLA som publicerar saker som andra har tillgång till bidrar på sitt sätt till att forma den värld vi lever i, och jag kan ibland önska att fler kunde se sambandet mellan orsak och verkan även om det kanske inte genast är uppenbart. Jag säger inte att jag är perfekt på detta heller, bläddrar jag igenom mina inlägg på Instagram och här i bloggen så kan jag känna att det finns saker jag skulle ändra på. Jag vill försöker ge en nyanserad bild av min verklighet, att det inte alltid är guld och gröna skogar, att allt inte bara går bra, att jag inte är fräsch som en nyponros alla gånger. Jag vill inte bidra till den delen av samhället som orsakar fysisk och psykisk ohälsa genom att falla in i de trenderna, men tyvärr händer det att jag gör det ändå utan att tänka mig för.
Och det är dit jag vill komma med detta inlägg, att om vi alla bara tänkte oss för lite, lite till med vad vi framhäver som ideal och förebilder genom det vi publicerar så kanske vi faktiskt – direkt eller indirekt – påverkar någons liv till det bättre!
Och till detta en orelaterad bild på helt vanliga pannkakor med jordgubbar.
Nyttigt och onyttigt i kombination, precis som resten av livet kan man säga.
