Äntligen hade jag tillräckligt mycket energi när jag vaknade idag för att orka träna mig själv lite grann innan jobbet!
Jag hade ju ett riktigt bra flow i början av året men så blev jag sjuk och hade jättesvårt att komma tillbaka, sen träffades jag och Svante och då blir det ju mindre av allt utom kärlek känns det som. Jag tränar ju främst för att må bra i både kropp och själ, inte för att se bra ut eller för att kunna lyfta så tungt som möjligt, så för att inte göra mig själv en otjänst och låta kroppen förfalla så är det på tiden att jag sätter igång regelbundet igen. Det gör så stor skillnad om något händer med kroppen när man är i bra fysisk form, om man stukar, sträcker eller bryter sig underlättar det återhämtningen jättemycket om kroppen för övrigt är fit for fight.
Många gånger säger folk ”du är ju så stark som person” eller ”du verkar ha så bra självförtroende”. Och många gånger kanske jag har det, men andra gånger känner jag mig precis lika liten och usel som andra gör. Självkänsla och självförtroende är inget som bara dyker upp en dag, det får man också träna och precis som med den fysiska träningen har man bra dagar och dåliga dagar. När jag var tillsammans med min första pojkvän tyckte jag att det var jättejobbigt att klä av mig inför honom när vi skulle gå och lägga oss, jag kände mig blottad och inspekterad. Nu, 15 år senare, har jag jobbat bort den känslan och jag vet att jag duger som jag är. Den känslan är inget som kommer gratis, man får lägga ner tid och engagemang även för att vårda det inre!
Idag valde jag dock att pressa det yttre lite grann med cykling och bicepsträning, först kände jag mig svagare än någonsin men sen insåg jag att jag hade lagt på mer vikt på hanteln när jag använde den sist så då var det ju inte så konstigt att lyften kändes extra tunga idag haha!
