web analytics

Usch vad tiden går fort, redan halvvägs in i ledigheten!
Då gäller det att göra det mesta av det som är kvar helt enkelt, så planen för dagen är att köra ”favorit i repris” och åka ut och spåra med jyckarna. Rickard den stackaren går på och börjar jobba ikväll igen och jobbar hela helgen, men den dag man börjar jobba brukar det ändå kännas ganska ok att göra något innan det är dags så jag ska snart väcka honom och höra om han ska med ut i det underbara vädret.

I onsdags blev det helt enligt planerna hundträning med jobbet, jag körde lite fritt följ, apportering och kryp bara då jag var tvungen att skynda mig iväg sen. Det enda jag har att anmärka på är att Dax drog iväg efter apporten när jag slängde iväg den för att köra fritt följ trots att jag sagt åt honom att sitta. Gör om, gör rätt tänkte jag så jag satte honom och gick en bit och kastade sen iväg den igen och han gjorde samma sak igen!
Wtf, stadga och toleranser är ju inte direkt några nyheter i vår träning så jag blev lite konfunderad men då fick det ju bli lite sådan nötning i stället då innan vi började med den planerade träningen. Kanske kan det ha att göra med att det inte var ”momentbetingat”, jag gick ju iväg från honom en bit innan jag slängde bort den så han kanske tänkte ”så här ser inte apportering ut så då kanske det är ok?” eller nåt. Men sitt är ju SITT oavsett om jag står bredvid, bakom, framför, med ryggen emot eller face to face, krypandes, liggandes eller stående på händer för den delen!
I vanliga fall så har han inga problem med ordförståelser så jag ser det inte som ett enormt problem direkt, men ändå något att tänka på att det är lätt att bli statisk i sin träning vilket kanske framför allt de som tränar mallar behöver undvika då de är så snabba med att generalisera!

Efter denna lilla träning bar det av till Eskilstuna och husvisning, ett jättetrevligt hus med många fina små byggnader på tomten men några riktigt stora saker att fixa med också så vi varken kan eller vill betala så mycket för huset (2 350 000 kr) när det sedan tillkommer ca 500 000 kr till innan man är klar. Jag är dessutom inte så himla sugen på att bo i en byggarbetsplats, denna gång vill jag bara kunna ta mina grejor och flytta in. Man vill ju ändå alltid sätta sin personliga prägel på det nya boendet med färg och tapeter och det känns som ett helt lagom projekt, men inte mer. Been there, done that…

Igår hade vi en valpköpare här på förmiddagen som hämtade hem lille Brokk till polisen i Östergötland, han är en riktigt skön liten lirare så det blir skoj att se vad det blir av honom. Efter lunch styrde vi hela familjen mot Strängnäs där det blev mer hundträning; spår för Fenris och lägre-lydnaden för alla tre. Dax gick väldigt bra, han känns (helt otroligt nog) väldigt genomtränad just nu så jag tror jag ska lägga mer fokus på spårandet än lydnaden den närmaste tiden. I linförigheten blev han dock lite störd över att vi gick nära Rickard men inte hälsade och den typen av träning måste jag också försöka få till framöver eftersom det är något av hans akilleshäl.

 Vi hade ingen vanlig apport med oss utan bara metallen, och där hade vi också en klar oharmoni i systemet enligt Dax!
Han satt fint vid min sida när jag skickade iväg den, sprang i full fart ut på mitt kommando, som vanligt sprang han över och vände (det skiter jag i, han springer ut och tar apporten och om vi får avdrag för ”tassar” så so be it) och så tog han den och sprang två steg. Sen kände han att det inte var en vanlig apport. Och sen började farsen.
Han släppte den på marken och fortsatte mot mig några steg eftersom jag blev jätteglad över att han tog den först. Jag slutade såklart att säga något efter att han hade släppt den, så då stannade han och bara ”nej, men just det!” och vände. När han kom fram till den igen skulle han till att ta den men nej, den var ju ganska äcklig. Så han valde då att sittmarkera den i stället haha!
Jag sa åter igen ”apport”, han nosade lite på den, jag berömde, han kom in till mig. Jag skickade ut honom igen, han sprang fram, tog upp den, släppte den, sittmarkerade, nosade, kom emot mig, sprang tillbaka…

Ja herregud det var en syn för gudar kan man säga. Jag körde lite hålla-övningar med den i stället och så fort jag tog bort handen under hakan så började han skallra med den mellan tänderna, senare på kvällen testade han intensivt med att göra ”high-five” i stället för att ta den så man kan nog anta att den inte är hans favorit!
Nu är det ju ingen metallapportering förrän i elitklass och så långt vet jag inte om vi ska tävla (jag vet inte ens om vi ska sikta på högre, det beror helt på hur lätt det är att lära in framåtsändandet haha) men ändå. Lika väl som sitt är sitt så är ju apport apport. Jag kan dessutom tänka mig ett liknande scenario vad det gäller tungapporten, men som tur är så har vi precis beställt hem både en metall- och en tungapport så nu kan vi träna på hemma i köket!
Han var lite likadan med träapporten också från början, så det känns inte som ett oövervinnerligt hinder att klara.

Medan Rickard och Fenris spårade tog jag ut Brimer och gick lite i koppel och lekte med en trasa, han var dock ganska trött efter att ha suttit och spanat runt klubben tidigare så ganska snabbt gick vi tillbaka och så fick han gotta ner sig och sova bland syskonen. Det är ju dags att vänja dem alla vid att vara lite själva och utforska saker och ting på egen hand, lära sig gå i koppel, vänta på ”varsågod” och så vidare. Tiden går så himla snabbt och nu är de ju så formbara så för att inte framtida valpköpare ska behöva jobba häcken av sig för att ta igen den tiden så kan det ju vara skönt om de får lite hjälp på vägen!

Kommentera gärna här!

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: