Mitt träningsliv har ju svängt lite sedan jag träffade Svante som ni förmodligen har tänkt på, från att enbart använda cardio-övningar som uppvärmning för att sedan bygga styrka är det nu tvärt om väldigt sällan jag plockar upp en hantel men spenderar desto mer tid på springande fot. En blandning av de två är ju det optimala så jag ska skärpa till mig på den punkten faktiskt och köra styrka också, men för övrigt är jag väldigt nöjd med den utvecklingen!
I måndags blev det ju till och med TRE svängar ute, en promenad på väg och terräng, en promenad/löptur i terräng och en löptur på väg. Visst, den andra svängen var ju inte ”frivillig” eftersom jag drog ut för att leta efter handskarna men jag tänkte ändå till och drog på mig trailskorna och sprang där jag kunde och orkade i stället för att bara lufsa fram i skogen.
Just att göra så mycket man kan och orkar tror jag mycket på när man, som jag och som alla andra som inte håller på med idrott professionellt, är vanlig motionär. Att lyssna på kroppen och låta den sätta takten, att gå när det blir jobbigt att springa eller plocka ner vikten på hanteln när det är för tungt. Många är duktiga på att sätta mål som är alldeles för höga och som sen föder en negativ känsla av misslyckande när man inte uppnår dem i stället för att ha de höga målen som morot men sätta delmål som GÅR att uppfylla, och dessutom ganska enkelt.
Det kan handla om att orka springa hela vägen runt ett 2-km spår, men de första tio gångerna försöker man inte ens utan går i backarna för att det inte ska kännas tungt och jobbigt för att sedan den elfte gången prova att se hur det känns att springa allt. Då har man gett sig själv bra och rättvisa förutsättningar för att uppnå sitt delmål, och oftast leder det till lyckanden och en boostad känsla, ”det här var kul, det här vill jag uppleva igen”. Går det inte vägen så är det ingen skam i det utan bara att konstatera ”jag är inte där än” och testa igen om några gånger.
Så här såg November ut i min träningsklocka, på alla pass kom jag tydligen ihåg att dra på mig pulsbandet vilket gör att den numera uppskattar hur lång återhämtningstid jag har efter varje pass (vilket man får ta med en rejäl nypa salt, det är ju väldigt individuellt).
Sånt här tycker jag är jättekul att se; översikter, statistik och diagram, det peppar mig att fortsätta!
Ser ni andra passet den fjärde, det var passet vi sprang uppe vid högsta toppen på Gran Canaria där lutningen den sista biten var brutal och jag trodde jag skulle avlida. Tydligen hade jag rätt, mer än 48 timmars återhämtning på det hahaha!
Sen blev jag ju sjuk där i mitten, långa uppehåll i alla aktiviteter då och även när jag jobbar.
Alldeles för många styr sin träning av prestation, tänkta mål som SKA uppnås under varje pass, tänkta tider som SKA passeras och så vidare att man dels tappar glädjen i att vara igång och röra på sig, dels tappar självkänsla när man känner sig dålig över att ”misslyckas” och dels pressar sina kroppar alldeles för hårt på för kort tid så det inte blir hållbar och hälsosam träning utan nedbrytande träning. Och som vanlig motionär finns det INGEN anledning till att hålla på med nedbrytande träning, vi tränar ju för att må bra!
Elitidrottare som får betalt för att träna och tävla, som har sponsorer som kräver prestation och så vidare sitter i en annan sits och kanske måste pressa sin kropp över gränserna för vad som är hälsosam träning, men vilken annan motionär måste det, och framför allt FÖR VEM?
Enkel idrottspsykologi visar att man måste ha skallen med sig i sin träning för att man ska komma framåt, och det inkluderar att vara rättvis mot sig själv, att inte låta sig påverkas och dras med av yttre faktorer som prestationshets, utseendefixering, köphets eller vad det nu kan vara för negativa vibbar inom respektive sport.
En pod jag lyssnar på och även följer bloggen som ”hör till” är Madeleine Rybeck som jag råkade snubbla över på Instagram via min vän Hoffen, hon har en riktigt sund och bra inställning till träning och livet runt det tycker jag trots att hon kommer från fitnessvärlden som jag tycker är fruktansvärt osund på de allra flesta sätt faktiskt. Hon poängterar bland annat vikten av att starta upp träningen i lugnt tempo för ett hållbart resultat, att träningen ska passa in i livet och att det ska kännas kul och inspirerande att träna!
Hon har en del frågestunder på bloggen också utöver poden och där har jag hittat en del guldkorn så jag rekommenderar hennes kanaler varmt!
En annan viktig del av livet är ju maten vi äter, och just nu kikar jag också en del på det här med mat, näring och hur det påverkar våra kroppar. Jag har sedan länge konstaterat att jag personligen har ett väldigt stort intag av socker i mitt liv vilket ju ”alla” vet är dåligt, men den senaste tiden har jag kollat lite mer på det här med socker och vad det egentligen ger för effekter.
Det som egentligen satte igång det var att Svante lyssnade på Jonas Coltings och Niklas Johanssons pod, och i början tyckte jag mest att Colting var en riktigt påstridig och politisk hetsmaskin, jobbig att lyssna på. Men så gav jag det en andra chans och började från början av deras podsändningar, och någonstans känner jag nu att mitt i all hets och utåtagerande så finns det ändå intressanta och vettiga frågeställningar som tas upp.
Det känns som att de flesta tänker på ”den där insnöade LCHF-människan som totalförbjuder kolhydrater, fy fan, så kan man ju inte leva!”, de allra flesta som nämner hans namn gör det i ett negativt sammanhang. Och ja, jag håller med om att folk som snöar in på en diet av något slag och dessutom ska sprida den till folket i parti och minut ofta är jäkligt osunda och trångsynta, och jag säger inte att man ska svälja allt med hull och hår vare sig från denna pod eller från någon annan. Ingen är Gud, inget vet allt och det är galet viktigt att vara kritisk till den info man får till sig. Kolla, kolla, och kolla igen om det finns belägg för det som sägs eller är det bara ”jag har hört/läst att…”. Gå inte på ALLT bara för att det kommer från någon som är lite ”känd”, dubbelkolla om det finns belägg för det som sägs!
Det som väckte mitt intresse på allvar var när de någonstans i de första avsnitten nämner kolhydrater och vilken inverkan det har på insulinproduktionen i kroppen, att alla kolhydrater – både snabba som vi oftast förknippar med godis och ”vitt” socker och räknas som ”dåliga”, men även långsamma som i pasta och grovt bröd vilket vi rekommenderas att äta – skjuter upp insulinproduktionen. Då blev jag väldigt eftertänksam, för det ”vita” sockret är man ju oftast medveten om att man stoppar i sig när den där chokladbiten eller kakan åker in i munnen, men hur mycket innehåller inte ”dolt” socker i form av andra kolhydrater som också hjälper till att putta upp insulinnivåerna?
Hur många börjar inte dagen med mackor eller frukostflingor, äter ärtsoppa med pannkakor till lunch och pasta till middag en helt vanlig torsdag och upp, Upp, UPP går insulinet?
Kolhydrater som dessutom är inflammationsfrämjande, det kan man googla ihjäl sig på och hitta artiklar om så gör gärna det. Det har jag gjort.
Bananpannkakor som jag lagt ut recept på tidigare med dadelkräm gjord på fem färska dadlar och en liten skvätt vatten som jag mixat, sjukt gott och näringsrikt socker i både banan och dadlar!
Men det ser ut som bajs hahaha!
Även gluten och glutenintolerans pratar de om, och det är något jag som har IBS har fått höra att jag ska undvika för att gluten stör tarmen. Därför hajade jag till när det var någon som hade skrivit en kommentar eller liknande till ett podavsnitt som de tog upp att ”man har tidigare trott att gluten är dåligt för de med IBS men nu vet man att det är kolhydraterna som är problemet”. Jag googlade lite snabbt och fick upp massor av artiklar, bland annat den här till exempel, där det mycket riktigt står att så skulle kunna vara fallet. Men alltså VA, detta får man som IBS-patient ingen information om utan det heter ”man får prova sig fram till vad som funkar för en själv helt enkelt”. Och visst är det så, alla är ju olika individer med olika förutsättningar MEN lite grundstenar kan man ju tycka kan nämnas och bland annat då om vilka näringsämnen som kan ha inverkan på just inflammationer som vi vet så mycket mer om nu än på 80- och 90-talet då jag gick i skolan och man fick lära sig tallriksmodellen!
Det man också har lärt sig genom forskning och undersökningar är att fett som innehåller rätt fettsyror däremot kan vara inflammationshämmande, vilket underminerar kolesterolrädslan och fettskäcken som råder. Lätt-, light-, och lågkaloriprodukter pumpas ut på marknaden för att folk är rädda för att bli feta, produkter som genomgått vad jag personligen tycker är det värsta av allt nämligen x antal kemiska processer för att komma till den slutprodukt som står på hyllan i en flashig förpackning. Man drar ur alla näringsämnen ur alla råvaror och sen tillsätter man kemiskt framställd och modifierad varianter på ämnena i stället för att ha 100 % kontroll på vad produkten innehåller, och så lanserar man det som att det gynnar folkhälsan?!
Men herregud, varför inte äta mat som den är tänkt att vara nämligen från naturen till tillagning till mun?!
Inte via nån jäkla fabrik och gå femton varv genom olika processer först där man tillsätter E-ämne efter E-ämne för att ändra smak, färg och innehåll innan det ska plastas in och transporteras ut, gärna långt som fan på vägarna också så vi vräker på med lite avgaser i samma veva, för att vi ska bli ”smala och lyckliga”. Undrar varför var och varannan människa idag får cancer i olika form när det enda vi äter är processad mat, skulle man kunna tänka sig att det har ett samband?
Så kontentan av det hela är att vi i vår lilla familj kommer att se över det vi stoppar i oss, äta mer lagad mat från grunden för att ha kontroll på de dolda kolhydraterna och se till att de till största delen kommer från frukt och grönsaker som visserligen petar upp insulinet precis som andra kolhydrater men samtidigt tillför näringsämnen till skillnad från det vita sockret som enbart har negativa hälsoeffekter skulle jag nog våga påstå. I stället för att reglera sitt mående och humör med tillsatser så kan man äta när man är hungrig och sova när man är trött, sen handlar det inte om att leva ett fanatiskt renlevnadsliv utan snarare ha en större medvetenhet om vad man får i sig. Väljer jag att äta godis så vet jag att jag äter socker, till skillnad från att äta halvfabrikat som innehåller både sockerarter och tillsatser och ändå framställs som hälsoprodukter som tex smaksatt kvarg som gått vem-vet-hur-många varv i mejerifabriken för att bli till?
Bakar jag bröd så vet jag att det innehåller kolhydrater i form av mjöl, men jag slipper socker, sirap, glukossirap och åter igen en mängd andra tillsatser och processade saker som finns i köpebröd. För oss handlar det alltså inte om att ta bort kolhydraterna helt och leva i nån form av insnöad fettbubbla utan att äta kolhydrater av kvalitét!
Jag personligen är tvärt om inte så inne på att äta så himla mycket mer rent fett, jag tycker helt enkelt inte att det smakar bra att äta fettkanterna på kotlett till exempel, men all mat tillagas i smör som innehåller fina fettsyror till skillnad från margarin och man får i sig så jädra fina omega-3 och -6 syror genom fisk, nötter, avocado, ägg så det är inte klokt. Gott och bra för kroppen!
