Igår kväll pratade jag och Svante om fenomenet swimrun som för mig är ett helt okänt koncept där löpning och simning blandas. Eller ja, let’s face it, hela den här världen av konditionssport är en nytt och totalt otrampat territorium för mig (förutom skidåkning på en ytterst blygsam nivå) hahaha!
Nåväl, jag trodde att swimrun var som ett triathlon minus cyklingen, att man först simmar en sträcka som är sjukt lång och sen springer en sträcka som är sjuuukt lång. Men så var det inte, det heter tydligen aquathlon. Och så finns det duathlon där man i stället plockar bort plockar bort simningen och bara springer och cyklar. Herre min gud, så mycket varianter som folk vill anstränga sig på haha!
I swimrun däremot så springer och simmar man om vartannat så det blir kortare men fler sträckor i varje delmoment i stället, och det insåg jag kunde vara något för mig som inte är speciellt uthållig på längre distanser och dessutom tycker att det är tråkigt att nöta på själv. Swimrun kör man nämligen (nästan?) alltid i par, jag förmodar att det är för att man ska slippa ha så mycket funktionärer som håller koll på att folk inte drunknar hehe.
Så jag tänker att om jag nu ändå ska vara en god husfru och engagera mig i min karls intressen så kan jag ju lika gärna gå all in och satsa mot något precis som han gör, och då kanske swimrun kan vara grejen. Måste bara lära mig att crawla först…
Jag tar en pepparkaka till och funderar på saken!
