Igår var sista dagen jag gick av ett nattpass, eftersom jag hade semester kvar att plocka ut från förra året kommer jag inte jobba sista vändan som det var tänkt utan vara ledig fram till den 18e när jag börjar på nya jobbet. Alla uniformsdelar är inlämnade och jag har sagt hej då till kollegorna. Jag tror inte riktigt att jag har fattat än att jag inte ska tillbaka igen haha, det blir nog inte tydligt förrän jag börjar med det nya skulle jag tro. Nu känns det mer som en vanlig långledighet.
Alla frågar hur det känns att sluta, att börja jobba dag, att jobba med en massa folk i stället för ensam som jag gjort de senaste dryga åtta åren. Ja… Hade det känts underbart att jobba som väktare så hade jag ju inte bytt, väktarbolag och branschen finns i alla städer i Sverige.
Men det är en sjukt korrupt bransch där djungelns lagar gäller, facket står handlingsförlamat eller sitter i knät på företagen. Kunder blir lurade, anställda blir lurade, man tvingar bort de som blir obekväma. För min del har det funkat bra, jag har alltid haft en bra dialog med mina chefer och har kunnat resonera fram lösningar på situationer som uppstått. Men det har krävts en helt del kunskap, skinn på näsan och envishet många gånger, och till slut blir man faktiskt less på att behöva kämpa för saker som ska vara självklara om och om igen.
Klimatet ute på gatorna är inte heller som det var när jag började 2007, det har blivit betydligt hårdare och det har krupit obekvämt nära på väldigt kort tid. Under veckan som var blev en man skottskadad i ett av våra områden, för bara ett par månader sedan blev en annan svårt skadad och en blev ihjälskjuten bara några hundratals meter från vårt kontor. Det kommer fler och fler artiklar i tidningarna om väktare som blir misshandlade eller på annat sätt skadade runt om i landet, det är en uppåtgående trend. Våldet eskalerar och blir grövre och grövre, snart är det en av oss som får en kula i pannan för att vi är på fel plats vid fel tillfälle och jag har ingen lust att bli den väktaren, eller för den delen få min tjänstehund skadad eller dödad av nån snorunge i förorten. Det får räcka med att han redan blivit skadad i tjänst och inte går att tävla eller träna med fullt ut längre.
Så absolut kommer jag sakna vissa delar av det, men jag kommer inte sakna att behöva kriga för mina rättigheter eller se andra bli överkörda när lagar och regler tänjs till bristningsgränsen för att spara på kronor och ören. Jag kommer inte sakna att behöva se mig om konstant och bedöma om det är säkert att kliva ur bilen för att kunna göra mitt jobb. Jag kommer inte sakna att behöva gå i trapphus, garage och på perronger där människor pissar, skiter och spyr, och jag kommer definitivt inte sakna att behöva transportera ut nerknarkade, smutsiga, stinkande personer ur källargångar och behöva passa mig för att de inte har något vasst på sig för att skada mig, kollegorna eller sig själva. Jag är klar med det nu.
