Morgonbesök i simhallen idag, det var vi inte ensamma om att planera in kan jag säga… Fullt på alla banor när vi kom in vid 10.15 och de öppnade 10.00, helt galet!
Tack och lov var det en äldre dam som hade tagit en bana som blev klar vid 10.25 så vi behövde inte vänta superlänge i alla fall.
Idag kände jag mig rätt så trött och lite skrovlig i halsen så jag bestämde redan i morse att dagens pass skulle bli ett lugnt distanspass och så blev det. Långa distanser idag, 2×500 m med en liten paus vid 150 m för att starta om klockan (så i den står det bara 750 m) och såklart då en paus efter första 500 m. Så personbästa på längsta distans i sträck ändå, och i ny bikini och allt!
Klockan måste jag dra åt som fan för att den ska mäta sträckorna rätt, så här stilig blir man då… Nu funkar pulsmätningen felfritt även under simningen så det var ju helt klart den andra klockan det var fel på.
Många kanske funderar på det här med att jag håller igång så mycket och tänker ”det här är inte hon, detta gör hon bara för att hon har träffat Svante”. Och ja, det är HELT sant!
Jag hade aldrig börjat med simning, hade aldrig köpt en ordentlig mountainbike, hade definitivt inte gett mig ut på löpturer i nån större utsträckning om det inte hade varit för honom.
Men är det inte det som är meningen med att ha ett förhållande, att stötta och hjälpa varandra att komma framåt och bli bättre människor, att dela med sig av erfarenheter och kunskap och dela varandras liv?
Att jag har blivit intresserad av konditionssport är ju helt tack vare honom, och det är ju enbart positivt. Det är inte direkt som att han fått mig att börja knarka eller bli destruktiv på annat sätt, tvärt om ger ju detta mig ett starkare och friskare liv!
Skulle det ta slut mellan oss skulle jag förmodligen inte fortsätta springa, men simningen och cyklingen tycker jag är kul så det skulle jag gissningsvis fortsätta med. Så även om det inte har varit ”jag” tidigare så har det ju blivit det nu, tack vare att jag har fått förmånen att dela hans värld. ❤
