Vid halv fem i morse fick jag åka hem från jobbet, på bara tio minuter gick välmåendet från normal till kramp i magsäcken, frossa och kallsvettningar. Jag tänkte direkt att jag hade blivit matförgiftad av min lunchlåda, och då är det ju bara att ta sig hem fortast möjligt innan det blir värre och man inte kan ta sig hem alls!
Väl hemma drog jag på mig en alldeles för stor fleecetröja och gick till sängs med den och strumpor på, och sen var det bara att vänta och se vad som skulle hända…
Nu hände det inte så himla mycket mer, jag somnade nog ganska fort tror jag och sen har jag vaknat några gånger men tvingat mig själv att somna om så att jag i alla fall får ihop några sömntimmar även om de inte har varit sammanhängande. Jag vet att sömnbrist i normala fall gör min kropp väldigt känslig, så är den redan påverkad så kan det ju inte bli bra. Men nu känns det i alla fall helt under kontroll, och hade jag varit matförgiftad så hade det ju kommit upp för länge sedan så det var ju väldigt skönt att det inte blev så illa. Jag hade en låda till av samma mat kvar i frysen, den åkte i soporna för säkerhets skull och idag blir det bara yoghurt, blåbär och blåbärsdryck med bra bakterier i!
Jag kom på att jag har glömt skriva om en lydnadsträning som gick av stapeln förra veckan, i torsdags kväll närmare bestämt (dagens naturbilder kommer också från i torsdags). Jag mötte upp Helena på Solna-Sundbyberg BK och körde framför allt framåtsändandet, skallgivning med kommendering och lite kryp. Framåtsändandet gick ömsom jättebra och ömsom dåligt, och jag tycker det är svårt för jag känner själv att jag inte riktigt har någon utstuderad plan för det utan kör lite som det känns för dagen och stunden. Det gör ju såklart att metoderna ändras och det är inte bra för Dax utan en linje hade varit det optimala.
Denna gång skrittade han fint på mitt ”sakta” (och jag känner spontant att även om jag inte får bort det dubbelkommandot för avbrottet till tävling så kan jag leva med det) men istället hade vi problem med att han inte galopperade ut alla gånger och inte höll riktningen rak. Jag vet ju att det kommer bli lite bekymmer med när det står människor i stället för koner och det är något vi måste träna på mycket så Helena fick stå vid en av de yttre konerna som lite ”bete”, men det han drog sig mot var en av de mittersta konerna och inte ens den på Helenas sida?!
Hmmm, ja jag vet inte, det enda jag kan konstatera är att han har inte förstått hur de olika delarna i momentet ser ut och framför allt inte saktadelen så det är väl bara att nöta vidare. Det sjuka är att när jag ställer upp honom och kör enbart saktadelen så går det bra nuförtiden, så problemen kommer när jag börjar kedja ihop det. Som vanligt så är det något HELT annat i Dax skalle när det inte ser ut exakt som det gjort tidigare haha.
Till andra svängen körde jag först krypet 4+4 meter och han lättar lite i de första stegen på andra sträckan om jag inte påminner honom med ”kryp”. Det känns visserligen inte som ett problem, jag har förvisso inte kollat upp det men jag räknar med att man får kommendera vid tempoväxling precis som i alla andra moment så jag får ju säga ”kryp” igen men ändå. Jag kommenderar ju aldrig om i fotgåendet på träning från halterna (men från vanlig marsch till språng marsch för han har haft grova tendenser till att balla ur när vi springer haha) utan har mer filosofin att när jag har kommenderat något är det det som gäller tills annan info kommer i form av ett nytt kommando eller frikommando ”varsågod”. Sitt är sitt, ligg är ligg osv. och jag ska inte behöva förstärka det med ”stanna” eller liknande för hunden har redan fått info om vad den ska göra och det gäller tills vidare. Så har jag redan sagt kryp och sedan gör en halt efter några meter så ska Dax inte resa sig om jag börjar gå igen, det är fortfarande kryp som gäller. Men nu ska jag nog påminna honom lite ett tag för att få till lite lyckanden så det blir bra inlärning, och försöka se till att jag tränar med andra som kan säga till om han lyfter lite för det kan ibland vara svårt att se själv tycker jag.
Sen avslutade vi med kommenderad ljudgivning och eftersom vi inte har kört det så mycket så har Dax inga tendenser till att starta på kommenderingen men däremot har han dålig kontroll på lilla kroppen så han kan flytta sig lite eller i alla fall trampa lite med framtassarna. Jag tror inte att han ens förstår att det är ett moment vi håller på med utan han sitter vid sidan och skäller lite och vet inte att det finns regler runt hur det ska se ut så detta måste vi kanske lägga lite krut på och jag ska också läsa i reglerna vad det står mer exakt. Detta är så typiskt mig, jag kör på lite grann som jag tycker känns bra och så frågar jag nån av mina vänner som är domare om hur det ska vara och hur det bedöms. Läsa reglerna, tsss… Det blir säkert bra haha!
Likaså att jag tränar inför varje klass, jag vet att många som har en strävan efter att komma till SM eller i alla fall att prestera börjar ju ofta med de svårare momenten som krypet, apportering eller framåtsändande redan när hunden är ung men jag tränar för appellen, när den är klar kollar jag vad som kommer i lägre, när den är klar kollar jag högre… Nej, det är kanske inte så smart men vad fan, jag tävlar för att jag tycker det är kul och vi kommer så långt vi kommer. Hade jag tagit det på större allvar hade jag kanske varit mer taktisk, men nu är jag inte sån. Det kanske kommer med nästa hund om jag kommer upp på någon form av nivå med Dax, har man stått på SM en gång så kanske man känner att man SKA dit igen. Men just nu känns det faktiskt viktigare att vi har kul på träning och tävling än att snabbt klättra i klasserna och prestera!
Jag måste ju dela med mig av två bilder jag fick från Rickard igår, två av flickorna har fått ståöron! ❤
Jag ska nog ta och fota de små odjuren under nästa ledighet så får ni se lite mer, på onsdag är de redan sex veckor så det är inte långt kvar innan de åker!
Självklart har jag en liten favoritpojke men Rickard har sagt att jag inte får ha fler hundar nu så han kommer också att flytta hihi.
