Väldigt få bilder idag, desto mer text.
Igår körde vi extra träning trots att det egentligen är torsdagsvecka med gruppen. Men jag var sugen att köra ett pass även denna vecka trots att jag jobbar på torsdag, och som tur var både för mig och en annan tjej som jobbar på samma schema som jag så var det fler som ville köra även tisdag!
För mig och Dax blev det lite munkorgsarbete första passet eftersom det nu har blivit väldigt lite av den varan med allt nötande på bita-släppa-bevaka och transporterna. Även nu blev det visserligen transporter men med korg då, och som väntat så blev det lite annorlunda i jämförelse med ärmtransporterna. Dax är ju lite lustig på det sättet (eller det kanske är vanligt, vad vet jag?!) eftersom han gör skillnad på samma moment beroende på om han har korg eller inte. Man kan ju tycka att om hunden kan momentet i sig ska det inte göra nån skillnad, bevakning till exempel är detsamma oavsett om han är ”påklädd” eller inte, men i Dax värld är både det och transporterna heeelt annorlunda beroende på om korgen sitter på eller ej.
Det här gör ju tyvärr att jag får lägga mycket tid på ALLA moment, annars hade det ju varit bekvämt om han hade generaliserat lite bredare på dessa moment som är likadana i ärm och korg. Allt det här (och lydnaden på det) är dessutom färskvara, så nu börjar jag känna att jag skulle behöva mer träningstid för att hålla alla moment á jour. Med gruppen blir det bara två tillfällen per månad, och även om det har räckt för att komma upp i högre klass så byggs det ju bara på med fler delar som ska hållas igång samtidigt och som kräver sin lilla tid. Jag har ju varit nonchalant med uppletandet och inte tänkt i banorna att det är viss teknik och taktik som kommer att behövas för att kunna tävla i det vilket har gjort att jag nu kommer behöva lägga massor med tid på en sån skitgrej när jag kunde ha koncentrerat mig på annat som också behöver tid. Och tar jag mig ur högre klass så väntar dessutom söket, och också några nya lydnadsmoment som är knepiga för oss som tex. metallapporten som Dax VÄGRAR att ta och stegen där han går för fort och inte på alla steg. Plus några nya skyddsmoment. Nåja, den dagen den sorgen…
Ny vinterjacka för hundträning, massor av smarta fickor och funktioner.
Nu gled jag ju ifrån ämnet lite här, men i alla fall så blev korgtransporterna inte så himla bra för plötsligt var han åter igen för lydig och gick mer fot än transport. Utan korg blir det bättre, då är han å andra sidan svajigare i position men det är ju vårat fortgående projekt. Till slut kom vi på att jag ska säga ”transport” och ta på figgens skuldra innan vi börjar gå för att skapa en retningspunkt när han har korgen på sig, då blev det mycket bättre med att han höll koll på både mig och figgen och trots att han gled ur position så rättade han in sig direkt så då började han alltså få ett hum om hur det är tänkt. Nöta på, nöta på… Transportpinnen ska bli vår bästa vän känns det som!
Vi körde också ett fasttagande för att få upp hans figurantintresse men det var ganska tydligt att det inte är där problemet sitter hehe, det momentet hade han då inga problem med kan man säga. Rent och snyggt efter stöten också och backade ut fint så det blev jag mycket nöjd med!
Sen blev det också några vändor dubbelretning, först ett från stillastående som han gjorde klockrent, sen en kort transport bara förbi gruppen innan överfallet som han också gjorde klockrent. Denna gång hade figgen i gruppen bitkudden bakom ryggen när vi passerade, och då blev det bra transport även om Dax blev mer och mer sugen på transportfiguranten när vi började närma oss våra 8 meter där överfallet kommer. På tävling är det 6 meter ifrån gruppen men vi kör alltid längre för att hunden inte ska lära sig att känna in avståndet och börja tjuvstarta. Men trots att Dax alltså laddade frisk på transportfiggen så var det ingen tvekan om att det var bakåt han skulle när det var dags för överfall, tight och snyggt vänder han om vid mitt ben och snabb som en jäkla kobra är han… Efter träningen diskuterade vi att det är dags att faktiskt sätta på en munkorg och testa vad som händer, men då kommer vi också köra sele och lina för att kunna spärra honom lite i stöten för att den inte ska bli så kraftig. Nu springer han på med full sula in i bitkudden, går han likadant i korgen så blir det inte så bra om man behöver nöta den lite grann. Man ska spara på hundarna så mycket det går!
Till andra träningspasset blev det först mer korgtransporter och sedan bita-släppa-bevaka med bollkastning direkt i passiviteten på de tre första betten. Detta kommer jag att köra vidare med hela hans liv, passiv figge ska 90 % av gångerna innebära att en boll kastas för att hela tiden bibehålla tanken om att han ska släppa då. Sen efter de tre gångerna väntade vi ut honom lite, och då visade det sig att släppandet blev fint men utbackningarna har fåt sig en liten törn någonstans på vägen och var lite inaktiva igen. Så då gjorde vi om igen, och belönade backandet ett par gånger… Jag kommer nog aldrig känna att vi är helt klara med någon av dessa delar skulle jag tro, är det inte segt släppande så är det dåliga utbackningar och lägger jag mer krut där så blir transporterna lidande hehe. Sen tror jag i och för sig att det blir viss skillnad i släppandet och utbackningarna när vi har kört korg först eftersom det triggar de allvarliga sidorna mer så det är också en parameter att ta med i beräkningarna och träningsupplägget. Det känns som att det snart är dags för en riktig utbildningskontroll för att se var vi står!
Ny stickad tröja.
I väntan på pass nummer två så körde jag lite lydnad som uppvärmning och han hade åter igen ett jäkla tryck i fotgåendet, jättebra känsla att bära med sig att han kan om han vill eller rättare sagt om jag trycker på rätt knappar. Även en vända bra kryp (och också en vända dåligt kryp där han var överladdad och kröp ifrån mig haha) och lite snabba ställanden och lägganden framför mig mixtrade vi lite med. Bra attityd i lydnaden, och det märks att han börjar jobba in sig mer och mer i fotgåendet som alltid när jag lägger ner lite tid på det. Åter igen; färskvara…
När jag kom hem efter träningen igår kväll stod jag också och tänkte på hur snabbt det har gått för oss att komma framåt, det är bara ett år sedan vi lade om träningen helt och i början var det massor av konflikter och förvirring från Dax sida när vi plötsligt lade om allt. Men jag är lyckligt lottad som inte bara en gång utan två gånger har lyckats hitta en grupp att köra med där man kan hjälpa varandra och glädjas åt varandras framgångar i stället för att ständigt fightas mot intern konkurrens och avundsjuka. Första gruppen i Gävle som jag körde sök med var ju likadan, mycket stöd och pepp, alla är engagerade i varandras träning och vill att det ska gå bra för alla. Ingen som bara kommer dit för att köra sin egen hund och sen sticka så fort man kan. Kanske är det också därför gruppen i Strängnäs är ganska känd också, och det är massor av folk som vill vara med i den!
Sen får man ju inte vara så begränsad i sin träning att man BARA kör med sin grupp och sina egna figgar, om man är lite smart så söker man ju info från massor av olika håll och slår ihop de delar och metoder som man känner funkar till sin egen grej. Att idolisera och lägga upp all sin träning efter en enda person eller tänk leder inte framåt, input från olika håll är viktigt tycker jag. Sen får man sålla själv i vad man ska ta till sig och vad man ska förkasta, beroende på vilken hund man har och hur det känns i träningen. Stöter jag på problem i min träning så ber jag flera olika personer om tips, testar lite själv och ser vad jag tycker ger bäst resultat. Sen får väl folk tycka vad de vill om det, det är fler än en gång som jag har ett annat tänk än vad andra i gruppen har till exempel men i och med att det finns en respekt i gruppen där ingen är bättre eller finare än någon annan så är det helt ok att vi tycker olika och vi kan blanda både metoder och grenar som vi gör idag (både IPO och svenskskydd). Är man smart ser man tillgångar i andra människor och tänk, inte konkurrenter eller mindre vetande!
Idag har vi varit på jobbträningen och ja… Same old, same old. Det ger oss inte sådär jättemycket bra faktiskt, Dax och jag har ju haft enorma duster genom åren när det gäller just träning med stora störningar och faktum är att han fortfarande går upp i stress när det blir mycket runt omkring. Vi körde igenom våra uppkörningsmoment som vi ska göra varje månad och summa summarum så hade han sämre tryck i fotgåendet idag vilket gav i alla fall ett snett sättande i vänster halt. Sen lite drag i kopplet på framförgåendet, han gick något steg när jag skulle ansluta, perfekt inkallning, bra hopp men slog i hindret på återhoppet (vilket inte ingår i uppkörningen så whatever). På överfallsbiten så blev han lite seg i släppandet men han släppte i alla fall, sen blev han ojämn i bevakningen då han slets mellan att stanna kvar hos figgen och komma i till mig. Vi måste köra mer modprov med gruppen så han blir trygg i situationen att jag ropar något och han ändå ska vara kvar hos figgen, annars blir bevakningen lidande. Under visitationen idag så satt han och trampade lite med frambenen men jag stöttade honom med att sitta kvar så det var inga problem och sen fick vi starta om transporten typ sju gånger för att han pep i starten. Så ja, han ligger lite högt i stress (och förväntan såklart). Så himla mycket mer finns inte att tillägga, jag är där för att få ut mina pengar varje månad känner jag… Träningen som gör skillnad fixar jag utanför jobbet. Synd, men så är det.
Höstallé.
Nu är det dags att gå på och jobba igen, men denna vecka blir det bara två nätter eftersom jag i våras hade tänkt att vi eventuellt skulle starta högre spåret på lördag. Nu blir det inte så, utan jag tror det blir en tripp till Enköping och heja på lite kompisar som ska tävla i stället. DM i skydd går av stapeln så det är många som är anmälda, skoj!
Sen är det valpleveranser också denna vecka, förstavalpen åkte idag och sen fortsätter det resten av veckan. Alltså denna kullen har varit annorlunda mot den förra, jag har ju själv kvar en ur B-kullen men jag kan ärligt säga att dessa i C-kullen är mer min typ av hund. Supersociala och trevliga, svarat med kontaktbeteenden väldig tidigt, uppskattar beröm och beröring och söker aktivt kontakt med människor. Mycket mindre ”vakt” än förra kullen som blev väldigt livade om det närmade sig folk mot flocken, dessa springer framåt och ska kolla vem som kommer. Dock har vi sett att det finns ordentligt med resurser även i denna kull, nu på slutet har det blivit lite inre stridigheter som verkligen varit på allvar och vi har också sett ett par exempel på försmålsförsvar som man måste ta i beaktande på en gång som valpköpare. Sen är det eventuellt någon som är lite väl mjuk för min smak, även om den också har uppvisat ett bra mått av kamplust och tar i för kung och fosterland så tror jag att den passar mer för sport än för tjänst till exempel. Men det kan ju ändras med tiden, ska bli väldigt spännande att se hur de utvecklas i sina nya hem!
