Det har inte hänt så mycket, jag gjorde nya naglar igår och planen var silvervita med röda streck. Men den silvervita (eller Diamond som den heter) var slut, så då tänkte vi om och det fick bli guldiga fadeade tippar och ringfingrarna i rött. Det blev kanske inte riktigt den känsla jag hade tänkt mig innan, så här i efterhand skulle jag kanske ha gjort allt i rött som jag gjorde med den lila och några vita dekorationer men what the hell, det är verkligen inte fult och det är ju bara en månad, sen görs de om igen och igen och igen… I början när jag gjorde naglar var det så himla noga att det blev precis rätt varje gång, nu känns det mer ”ja vi kör så får vi se vad som händer!”. Man gör ju ändå om dem, det är som att klippa håret – om man blir missnöjd så växer det ju tack och lov ut igen!
Efter naglarna åkte jag och mötte upp Sandra igen på Strängnäs och vi tränade lite stadga med hennes hund och Dax som störning. Lite knepigt blev det för Dax när jag lånade hennes hund för att visa vad jag menade och sa ”varsågod” när vi var klara, självklart trodde ju Dax att det var ”varsågod” att springa dit hehe. Nu gör det inte så mycket, Dax är ingen fighter utan han är lätt att ta med sig tillbaka igen och hade Sandras hund varit otrevlig hade vi riggat situationen lite annorlunda. Jag förstår att det blev galet för honom!
Det blev bara lite fritt följ för honom i träningsväg, inga större ansträngningar. Brimer fick komma ut och köra lite bita – släppa (på kommando) – bevaka och gjorde ett riktigt otäckt fall på höger framben och fick in nosen under sig när han kastade sig efter ärmen som jag slängde bakom honom så han blev lite halt för några minuter, jag trodde att han skadade nacken men han visar inget idag vare sig i ben, rygg eller nacke så det verkar ha varit något övergående. Läskigt sånt där!
I brist på annat – julbocken light. Med lights haha!
Idag har vi haft möte med alla hundförare från jobbet här i Stockholm, ja alla kom inte men många i alla fall. Mestadels är det ju kvinnor, och det märks hehe…Otroligt tjattrigt ibland och jag kan beundra min gamla chef som höll i mötet för att han alltid är så diplomatisk när man vet att han kanske egentligen tänker något annat. Jag hade inte riktigt haft samma linje som han alla gånger, och det hade säkert varit till det sämre kan jag tro men ibland undrar man ju över hur vuxna människor kan ha så svårt att se saker ur olika perspektiv… Jaja, det här blir ju bara luddigt och jag vill inte skriva om jobbet här i alla fall så jag lämnar det därhän. Nu ska vi jobba i fem nätter framöver, det får räcka så.
