Nu ligger jag lite efter med mina uppdateringar här, men vi har ändå fått lite vettigt gjort. Igår började jag och grabbarna dagen med en långpromenad med Laila och Izac ute vid Sundbyholm, det är fint där ute trots att det just nu är grått, grått och ännu mera grått.
När vi kommit hem och jag hade käkat lite lunch kände jag att jag ville ut igen i det sköna vädret, även om solen inte direkt sken så var det behagligt i luften. Så jag bestämde mig för att starta upp lilla Carla i spåret och se vad som finns i det lilla livet. I lördags kom hennes syster Carma tillbaka till Rickard på grund av problem hemma och eftersom Carla och Carma inte varit bästa vänner när de var små och inte heller nu var sådär himla imponerade av varandra så provar vi nu att Carla får bo med mig och grabbarna tills Carma får ett nytt hem. Även Carla ska ju förstås ut till någon bra ägare, även om jag vill att hon ska stanna eftersom hon är en RIKTIGT trevlig hund i mina ögon och kommer gå kanon på tävlingsbanorna. Men Rickard säger nej haha, och i sanningens namn så är ju faktiskt fyra hundar mer än nog.
Nåväl, jag lade tre åkerspår bredvid varandra men vi tog bara två av dem för det var inte riktigt bra förutsättningar kände jag när vi väl var igång. Dels så är det en åker där det går väldigt mycket vilt vilket medför att det också ligger mycket spillning överallt. Jag använder mig nästan alltid av näring i spåret när jag startar upp spårandet på nya hundar och då blir det ju lite galet när det ena stunden är ok att äta korv men i nästa får man bannor för att man äter skit. Godis som godis i deras värld haha!
Sen blev hon också lite konfys över ett brunnslock som stack upp en bit bort på åkern under andra spåret och eftersom tredje spåret skulle gå ännu närmare brunnen så kände jag att det var bättre att skita i det och låta henne kolla brunnen än att försöka få till något vidare arbete. Hon är ju inte van vid att vara ute på egen hand utan har alltid andra hundar med sig som stöttning så då ser hon plötsligt mycket mer saker när hon är ute själv hehe.
Jag filmade båda spåren men jag kommer faktiskt inte visa upp det eftersom det är 22 minuter av ren tristess haha. Med valpar är det ju oftast inte nosen i backen och tuta och kör till att börja med utan de kollar lite här, kollar lite där, pillar med annat, spårar ett par steg, stannar och tittar osv. Dessutom var jag ju ensam och fick ställa upp kameran i vägkanten så man ser inte ens hela spår ett. Dock intressant att kunna jämföra första spåret med andra, tredje, femte osv så kanske kommer det ut någon snutt lite längre fram eftersom målet är att filma lite varje gång.
Efter spåren fick grabbarna också komma ut och springa av sig lite och Brimer och Carla fann varandra i att jaga och bli jagad. Dax blir lite för målinriktad när han sätter igång och springer, det triggar kampen för mycket skulle jag tro. Han vill gärna utdela något nyp eller två när han hinner ikapp så det är inte så många som vill leka med honom (därav har jag ju också boll i truten på både Dax och Brimer när de rastas, så kan de bita på dem i stället för varandra). Han kutade med lite grann men lade nog lika mycket tid på att leta efter viltbajs skulle jag gissa på hahaha!
Även idag tog jag med Carla ut i skogen och körde ett par ängsspår, denna gång i närheten av flygfältet eftersom det rimligtvis bör vara mindre vilt där än närmare skogen. Idag hade hon ett ”uthålligare” intresse för spåret och kunde hålla i det kortare sträckor, spår nummer tre och fyra blev ungefär likvärdiga arbetsmässigt. Jag försöker alltid att utveckla spåren ganska fort för att se var utbildningsnivån ligger (GUD så pretto det kändes med ”utbildningsnivå” på en helt otränad hund men ja, det är den mest passande beskrivningen av det hela) och för Carlas del är det just nu inte spåret i sig som är problemet utan allt runt omkring på grund av det jag skrev ovan. Även om det inte är ett jätteproblem, hon stannar och tittar, lyssnar lite och spårar sedan vidare, men det är ändå ett tecken på att hon behöver uppleva världen på egen hand innan hon kan fokusera på spåret till 100 procent. Jämförelsevis med Brimer som hade enormt svårt att vara ensam ute och försöka koncentrera sig när han var liten och grön så är det inte ens i närheten, men ett par dagar av egentid i skogen för hennes del skadar inte.
Det blev en liten snutt filmat med iPhonen idag, bättre än inget alls och det beskriver nivån ganska bra tycker jag.
På vägen tillbaka till bilen hittade vi en gammal husgrund mitt ute i snåren, jag tycker att det är så spännande med rester och lämningar från förr och filosoferar alltid om vad som kan ha hänt med byggnaden som stått där. Jag tycker att det är en speciell känsla att tänka att där jag står, går eller håller min hand nu kanske någon stod, gick eller höll sin hand för 100 eller 200 år sedan!
Nu tror jag inte att det var riktigt så länge sedan detta hus försvann med tanke på järnarbetet men det är ändå fascinerande att tänka att det någon gång har bott någon där som och levt sitt vardagsliv, skött sin trädgård och så vidare och nu växer äppelträden vilt och av huset är det bara grunden och utspridda plankor kvar. Vad hände?
Efter spårandet körde jag uppletande med grabbarna, Dax hade fruktansvärt svårt att hitta en påsklämma i plast idag men annars gick det mycket bra för båda!
Sen testade jag ytterligare ett spår för Carla men i skogen, med mer vegetation brukar det bli lättare att spåra men där blev det väldigt uppenbart att hon lägger minst lika mycket energi på att hålla koll runt omkring sig som hon lägger på spåret. Hon går inte alls ner sig eller liknande utan det har ju bara med orutin att göra och jag tror hon kommer bli en väldigt trevlig spårhund ganska snabbt, bara hon kommer in i det och får rätt styrning eftersom jag misstänker att när hon börjar komma på vad det handlar om och vad som lönar sig kommer det att gå undan för denna lilla dam!
