Jag hade tänkt blogga redan igår men det hanns inte med så idag blir det ”dubbelblogg” hehe. Inte för att vi gjorde så mycket intressant igår, hela eftermiddagen spenderades med att montera in en gammal polisbur i bagageutrymmet på Rickards bil. Han har haft den liggande i flera år, och allt har varit isärplockat utan någon instruktion eller vetskap om hur det ska sitta ihop så det blev lite pyssel med att fatta hur det ska sitta på plats. Det är fortfarande inte helt färdigt, men nu går den att köra runt hundar i den i alla fall och det är ju huvudsaken. Eftersom den är platsbyggd utnyttjar den verkligen HELA bagageutrymmet så det är två brutalt stora burdelar, jag ångrar nu att jag tackade nej till att ha den i min bil när Rickard erbjöd mig för länge sedan för Dax skulle må som en kung i ett sådant slott att åka omkring i. Men säljer han bilen så snor jag buren haha!
Under en del av byggtiden smet jag iväg för att promenera med hundarna, och därifrån kommer alla dagens bilder utöver burbygget.
Utgångsläget.
Ut med det gamla golvet.
Såga till ett nytt golv.
Nytt golv på plats.
Montera evakueringsluckor mot baksätet.
Flådigt värre, elstyrda evakueringsluckor med gasdämpning!
Nästan klart kan man säga. Det fattas stag för fönstren på insidan och en skiva mot baksätet för att skydda det, men som sagt går det i alla fall att köra hundar där i.
Idag blev det en ofrivilligt lång sovmorgon och sedan åkte jag iväg till klubben för att gå lite med djuren, dock var det så fint och skönt ute nu när snön smält ytterligare en gång (hej varannandagsväder!) så jag blev kvar mycket längre än planerat och körde lite lydnad med både Dax och Brimer. Dax fick sig ett antal vändor framåtsändande och jag kan ibland ana tendenser till att han tappat lite av coolhetsfaktorn med att springa ut från mig vilket är enormt bra eftersom det oftast går åt helvete för fort haha. Inga riktiga supervändor men i alla fall helt ok.
Sedan kikade jag lite på svängarna i krypet och det gör han skitbra OM han tittar på mig, så där ska jag lägga lite tid på att stötta honom med rösten så det klarnar att det är just det som är det rätta. Tittar han på mig är det inga problem, men sänker jag honom genom att lägga lite tryck på honom så tittar han framåt och då missar han att jag vinklar. Det är en svår balansgång eftersom han ligger relativt luftigt i krypet, peppar jag för mycket så lättar han men lägger jag mer krav på att han ska ligga så tittar han framåt. Så som sagt, jag ska stötta med rösten och visa att det är rätt och eventuellt använda handen som ett ”stopptecken” för att han ändå ska hålla sig nere om det behövs så tror jag nog att det kommer att bli bra.
Jag ser inget som helst fel i att ”gå tillbaka” och använda hjälper även på en äldre och genomtränad hund utan jag tänker som så att om jag vill ha det på ett specifikt sätt (oavsett vilket moment eller gren det gäller) så måste jag först visa hunden hur jag vill ha det innan jag kan förvänta mig att den kommer utföra det på det sättet som jag vill ha. Många av våra lydnadsmoment både inom brukset och lydnadsklasserna är ju konstruerade för att ”ställa till det” för hundarna genom att till exempel blanda fart med koncentration och då tycker jag att det är schysst mot hunden att jag som förare först visar hur det ska se ut så hunden blir trygg i det innan den ska ta dessa lite mer avancerade beslut på egen hand. Samma sak med till exempel spåret, vill jag att hunden ska spåra på ett specifikt sätt så måste jag först visa den hur jag vill ha det innan jag kan begära att den ska utföra det själv. Tycker jag hehe.
Nåväl, efter krypet blev det ett par vändor över stegen där han första vändan gick i ett bra tempo men hoppade över första pinnen uppe på stegen och efter sista så tänkte han vända åt vänster i stället för att gå fot så avsluten är inte helt glasklara kan jag ju konstatera. Jag skulle gå en vända till på en gång men då märkte jag direkt att han hade ett för stort sug mot stegen och då vet jag att han kommer kliva över pinnar så då vände jag helt om och gick lite fritt följ i stället innan jag gick tillbaka och ställde upp i position. Ändå gick han över första pinnen uppe på toppen så då vände jag upp igen och satte krav på att han skulle följa mig precis hela vägen fram till han skulle gå upp, då tog han det lugnare men fortfarande klev han över den första nedrans pinnen när han väl kommit upp?!?
Jag stannade bredvid stegen så fort han klev över och så fick han gå klart själv, jag har testat med att stanna honom när han är på stegen och lyft ner honom så han inte får göra klart men dels så känner jag att jag inte orkar hålla på så hela tiden och dels så känns det inte som att han lär sig ett skit i alla fall eftersom problemen inte försvinner. Så nu testade jag med att när han gjorde fel så stannade jag helt enkelt och han fick gå klart, då blev han jättetveksam och gick väldigt långsamt nerför och jag fick säga till honom att kliva ner från sista pinnen, sen fick han komma till mig i början av stegen igen och kliva upp direkt (alltså utan fotsträckan innan) och så fort han gjorde fel så blev det samma sak igen. Tre gånger tror jag han fick göra om, men på fjärde försöket så klev han på den förbaskade pinnen så jag kunde följa med framåt och belöna efter fotgåendet. Detta kanske kan funka som en bra sänkning av hans steg-hets?!
Nu verkar han i alla fall mestadels gå på alla pinnar både på vägen upp och vägen ner, så just nu är det bara den första pinnen på ”raksträckan” där uppe som trilskas.
När jag var klar med Dax blev det ett kort litet lydnadspass med Brimer, han har ju en ”låsning” på belöningarna kan man väl kalla det så han blir enormt seg och ”smygig” i sina utföranden. Idag körde jag först lite ingång till fot som han numer gör snabbt, den är han säker på. Sen gick jag några steg i fot och genast blir han ”smygig” och går och eyear [ajar] mig men jag har beslutat mig för att bara stega på och inte bli tveksam så får han helt enkelt haka på och jag upplever det som att det lättar upp det lite för han kan helt enkelt inte smyga när vi går på. Han behöver inte ha perfekt position i detta läget utan det viktiga är att han följer med framåt, håller kontakt och släpper upp kroppen lite från den hukade ställningen.
Sedan blev det också några snabba lägganden framför mig och också ett par inkallningar, och det är ett helt lagom pass för Brimis. Jag upplever det som att han släpper mer och mer på sin egen ”kontroll” och det är förstås en förutsättning för att han ska kunna tränas i lydnaden så vi leker vidare så får vi se vart vi hamnar. Tyvärr tror jag ju inte att han skulle gå igenom ett L-test ens mot väktarbruk så när dagen kommer då Dax inte längre kan jobba så får jag ett jätteproblem i och med att jag redan har två hundar och i så fall skulle behöva införa en tredje (vilket i min värld är minst en för mycket). Om jag fortfarande är väktare själv då det vill säga hehe, det återstår ju att se. Dax är ju trots allt bara fem år, mycket hinner hända under tiden!
